Kategori: Personlig utveckling

När man återigen får tänka outside the box.

Posted on by Malin

Imorgon påbörjar jag ett nytt kapitel i livet, något jag har funderat över väldigt länge. Men som jag pga omständigheterna inte ansett varit det allra bästa att kasta sig in i just nu. Sen blev ju livet ännu mer kaotiskt med tanke att kassan valde att gå emot lagen och högsta domstolen. Så nu vet vi inte vad som händer eller när vi kan tänkas få ett svar från dem.

Och jag har ju redan kastat mig in i egen företagardjungeln, så varför inte fortsätta, haha? 
Så nu imorgon påbörjar mina distansstudier inom Webbutveckling på Hermods. Dessa kurser kommer ligga på 50 % nu till att börja med så att jag känner att jag hinner med dem och inte tar mig vatten helt över huvudet. Med tanke på att jag knappt sover alls längre så finns det ju massa timmar om dygnet när jag bara väntar på att trassla upp M när han sover, så då kan jag ju lika gärna plugga lite för att fortsätta utveckla mig själv. Och sedan kunna erbjuda kund fler tjänster samt få mina självlärda kunskaper finslipade, samt på papper.

Så nu får ni hålla alla tummar och tår för mig, så att inte kroppen min tar slut mitt i. För då lär det bli rätt knepigt, med tanke på att vi ännu inte har fått någon hjälp alls. Men man vet ju inte om man inte provar och man lever bara en gång!

Folk kommer tro att jag blivit galen!

Posted on by Malin

En fortsättning på blogginlägget jag skrev i veckan, en liten spinn-off så att säga.

För att koppla ihop detta inlägget med det jag skrev här om dagen gällande vad som skulle hända i våra liv om Max skulle få den hjälpen han har rätt till. Jag kände att jag ville spinna vidare lite på det ämnet lite grann. 

Hur kommer folk reagera när man helt plötsligt har möjlighet, råd och tillfälle att få vara “sig själv” igen? Kommer folk att rikta dömande blickar gentemot en? Kommer folk tro att man tappat det helt och blivit spritt språngande galen? Eller kommer man förstå?

Vad tror ni kommer ske? Hur reagerade folk runtomkring er när ert liv planade ut och löste sig lite? När ni fick möjlighet att leva ut er personlighet och lägga tid på sådant som ni önskade och behöver för att må bra? Hur reagerade omgivningen då?

Det kommer vara ett väldigt stort steg, en stor förändring för både mig och folk runtomkring oss tror jag.

Jag tänker såhär, att det kommer vara ett enormt stort steg för mig tex att bara kunna komma utanför husets fyra väggar utan stress/ångest över hur det går med Max. Att kunna jobba utanför hemmet regelbundet med mitt företag Nalima Media, med möten och samarbeten. Att kunna träffa samt umgås med personer i min ålder, eller bara ha en dialog med någon som är äldre än 5 år, haha.
Nä men sen är det så otroligt mycket som jag skulle vilja göra/lägga tid på för min egen del. Saker jag längtat efter i flera år nu, saker jag fått välja bort för att ekonomin helt enkelt inte finns där just nu. Saker jag önskat göra nu i evigheter.
Det kan vara allt från att unna mig själv “egentid” så som kunna fixa håret/naglarna och allt sånt igen. Det är liksom en del av mig, mitt sätt att uttrycka mig, ett sätt att vara mig själv. Det kanske låter väldigt ytligt för många, men för mig är det de små sakerna som gör att jag mår bra, att jag får energi igen.
Jag har även sen Sebastian kom till världen velat tatuera mig igen, jag vill ha båda pojkarna med mig överallt livet ut. De som inte känner mig sedan innan vet inte tex att jag har flera tatueringar redan nu även om de inte alltid syns.

Många känner inte till den personen jag är innerst inne, utan de känner bara till den personen som de ser idag. 

Jag kommer vilja lägga tid på mina hobbys, som de senaste 5 åren (2 täta graviditeter och sedan ett multisjukt barn) fått hamna lååångt ner på prioriteringslistan. Tex ridningen, hänga i stallet, mysa med hästarna och hålla på med en hobby jag haft sedan jag var 6 ½ år. Men jag önskar även kunna lägga tid på att måla igen, på att få uttrycka mig, bearbeta allt jag gått igenom på mitt eget sätt. Och skriva, skriva, skriva, skriva! Jag har så mycket jag vill få ner i skrift, så mycket jag vill få sagt, förmedla.

Som sagt, många här inne känner bara till den personen jag är idag, den personen som inte har möjligheter att kunna vara sig själv. Som inte har samma möjligheter till fritid eller “egentid”.
Vad tror ni kommer ske? Hur reagerade folk runtomkring er när ert liv planade ut och löste sig lite? När ni fick möjlighet att leva ut er personlighet och lägga tid på sådant som ni önskade och behöver för att må bra? Hur reagerade omgivningen då?

Ha en fortsatt underbar fredag, kör försiktigt om ni ska ut på vägarna då det är jäkligt halt på många ställen runtom landet idag. Stora kramar från mig och bustrollen som förgyller mitt liv varje dag. 
Ps. glöm inte följa oss på instagram! Se länk + bilder här nedan! Ds.

Cannot get other user media. API shut down by Instagram. Sorry. Display only your media.

Denna veckan har mycket spännande på lager!

Posted on by Malin

Ytterligare en spännande vecka är på gång! Bland annat så har jag ett enormt spännande möte på torsdag som är så otroligt amazing att jag knappt vågar hoppas på att vi kommer gå vidare därifrån. MEN jag kan inte låta bli att hoppas lite grann i alla fal, då det verkligen hade kunnat förändra hela vår vardag. Men som sagt, man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken!

Dessutom så sitter jag med en projektansökan just nu till vinnova som ska in senast på torsdag. Får jag igenom den ansökan så kan jag börja sätta en del av mina idéer i verket och förhoppningsvis även kunna göra skillnad för andra i framtiden.
Så denna veckan blir det en hel del koncentrerat jobb för att hinna skicka in ansökan i tid, då det är rätt omfattande. 

Sen har jag ett annat projekt och samarbete på gång som också ska bli klart för att kunna skickas in. Så det är en hel del jobb på gång här bakom skärmen här även om det kanske inte märks helt för er ännu. Det blir lätt så när man måste göra allt förarbete innan man kan avslöja allt.

Som tur är så har vi inte en massa läkarbesök denna veckan, utan vi tog det mesta koncentrerat förra veckan. Men de har ju en förmåga att trilla in utan förvarning med jämna mellanrum, dock så hoppas jag att de väntar tills nästa vecka med att ramla in så jag hinner klart med allt gällande projektansökningen.

Sist men inte minst tänkte jag kolla med er ifall ni har några bra tips på företag som skulle vara intresserade av ett samarbete med mig och bloggen? Vad skulle ni vilja se här? Vad intresserar er och vad hade ni önskat läsa mer om?  Jag är alltid på jakt efter nya möjligheter och nya roliga erfarenheter. Och jag tar mer än gärna emot tips och råd från er, ni är ju mina läsare och det är ju det ni vill läsa om som jag önskar skriva mer om. 🙂

Hoppas att ni alla har haft en underbar måndag med massa nya krafter inför denna nya veckan! Stora kramar från mig och pojkarna bus!

10 Fördelar med att jobba hemifrån!

Posted on by Malin

Först och främst vill jag bara tacka för all fantastisk respons jag har fått på bland annat mitt inlägg om “Varför jag startade eget företag” 

Det är verkligen super kul att så många kände sig inspirerade och ville glädjas så med mig i mina steg mot att uppfylla min dröm. En dröm som består av att kunna jobba heltid hemifrån och på så sätt försörja mig själv samt mina barn. 

Så tack vare er godingar så fick jag lite feeling, så här kommer en liten lista på vad jag anser vara 10 fördelar med att jobba hemifrån! 
Hoppas att ni kommer att uppskatta den och vill ni att jag ska skriva mer ingående om mitt företagande eller liknande.  Så ställ mer än gärna frågor här nere i kommentarerna på bloggen eller skicka dem i ett mail till mig så kan jag försöka skriva mer om det ni önskar läsa om lite längre fram.

Här kommer 10 olika fördelar med att jobba som egen företagare hemifrån!

1.

Att helt kunna anpassa mina dagar själv efter hur min son mår/om vi har hjälp/om vi är på sjukhuset/om min äldsta son behöver extra närhet en dag osv. Att mina barns hälsa, välmående och behov kan komma i allra första rummet oavsett vilken dag det är. Och att vi KAN ta sovmorgon om jag känner att banrnen behöver det pga dåligt mående eller kanske bara lite extra pappasaknad.

2.

Att kunna jobba varsomhelst i världen bara jag har min bärbara dator, internet och en laddsladd med mig. (ok kanske lite annan teknisk utrustning om man blr iväg länge) Men rent generellt så kan jag i princip jobba i sängen (Som nu när jag skriver detta inlägg även fast det kommer publiceras några dagar senare), på sjukhuset om Max blir inneliggande eller kanske på et mysigt café med andra underbara idésprutande entrepenörer.

3.

Ingen klagar på mig om jag har en dålig dag och går i pyjamas hela dagen. Likaså är det inte heller någon som kan döma mig för att jag käkar en glass till lunch eller smygäter en godisbit när barnen somnat samtidigt som jag smattrar på tangentbordet.

4.

Jag kan vara enormt flexibel, allt från när det gäller barnens vistelse på förskolan (nu innan stora börjar förskoleklass i alla fall för sen blir det skolplikt.. Hujedamig!) till om något händer akut, eller jag kanske måste hinna med ett x antal ärenden under dagen med och då kan jag även jobba till viss del på språng. Vilket passar min multitaskande själ och lite adhd-sprittande kropp väldigt bra!

5.

Då jag tyvärr har viss problematik själv med värk och annat pga mina egna svårigheter. Så gör möjligheten att jobba hemifrån att jag kan variera mina arbetsställningar efter vad min kropp klarar av just den dagen. Kanske ta mikropauser för att orka eller ta en paus och ta en promenad med hunden för att få igång orken samt slita tankarna från värken en stund.

6.

Jag kan med mina idéer och visioner även hjälpa samt inspirera andra. Mina idéer blir till verklighet och verktyg för andra människor. Och ett av mina största mål är ju att kunna hjälpa andra, vilket nu kommer att kunna bli verklighet inom en inte alltför snar framtid!

7.

Den minskade stressen, att kunna jobba i min egen takt bara jag håller deadline. 

8.

Att inte bli störd av andra människor/kollegor runtomkring, utan kunna anpassa störningsmomenten runtom mig i den nivå jag vill.

9.

Som egen företagare så väljer jag även själv på vilken nivå jag vill ligga i lön, dvs vad jag ska fakturera i timman eller för ett färdigt paket. Jag bestämmer själv hur mycket tid jag vill lägga varje månad och på så vis kan man ju även säga att jag även har goda möjligheter att påverka min egen lön.

10.

Att möjligheterna verkligen är oändliga! Ni anar inte hur mycket jag satt förr och funderade/surfade/letade info om hur man överhuvudtaget skulle kunna försörja sig hemifrån. Utan att behöva gå med i något pyramidföretag av något slag eller investera stora summor pengar som man ändå inte har och riskera att bli av med dem.
Men det behöver inte var sådär jäkla krångligt. Hemligheten är att det är så otroligt mycket enklare än vad du tror! Och jag kan i princip lova dig att ALLA som vill skulle kunna jobba hemifrån, det gäller bara att hitta det man vill och kan göra. För att sedan göra det till sin business och ge järnet!

 

Några fler inlägg jag skrivit om företagande kommer här:

Varför jag startade eget företag.

Lite om olika bidrag

En bit om resan hit

Starta eget kväll

Åter igen tusen tack för all grym feedback! Och vill ni att jag ska skriva mer om att starta eller driva eget företag, eller kanske om att jobba hemifrån/förslag på vad du kan jobba med osv. Så skriv mer än gärna en kommentar här nedan eller släng iväg ett mail så ska jag göra vad jag kan för att få till fler spännande inlägg inom en snar framtid! Stora Kramar och var rädda om varandra!

Varför jag startade eget företag.

Posted on by Malin

Jag ska försöka förklara för er alla varför jag tog beslutet att starta eget företag i den sämsta perioden av mitt liv, rent ekonomiskt sett. Någon annan utväg fanns inte för mig, då jag vill kunna försörja mina barn och ta mig vidare i livet. Trots allt vi tvingats gå igenom de senaste 4 åren.

Hur det hela började.

Kort och gott, så var jag från början sjukskriven from 16 september 2015 pga att jag inte fick någon hjälp av Ale kommun med Max enorma vårdbehov. Vilket resulterade i att jag i princip “gick in i väggen”, då sömnbrist och all stress till slut tog ut sin rätt. Både Max läkare och min egen läkare var alla enormt oroliga för att jag skulle klappa ihop redan då. Men denna mamman är ju envisare än en gammal åsna, så som ni kanske märker så är jag fortfarande på fötterna. Även om jag själv  starkt börjat betvivla hur länge kroppen kommer orka.

Jag blev sjukskriven och man nekade Max all hjälp.

Min sjukskrivning fortskred, jag fortsatte att ansöka om allt jag kunde då både FK och Ale kommun avslog mina ansökningar om Assistans åt Max. Med hänvisning till att sondmatning och andning inte är några grundläggande behov. Plus att Ale kommun inte ens ansåg att han skulle tillhöra LSS, så enligt dem har han inte ens rätt att ansöka om assistans enligt LSS.
Detta trots att kassan redan innan årsskiftet 2016-2017 hade utrett den frågeställningen och kommit fram till att han visst tillhörde LSS-lagen och då även personkrets 3.

Om Anhörigvårdare och varför jag ansökte om att bli Anhörigvårdare på heltid åt Max.

Hur som helst ansökte jag om att bli Anhörigvårdare åt Max, eftersom kommunen inte kunde hjälpa oss på något sätt i väntan på att min överklagan om vårt avslag (gällande LSS och assistansansökan) skulle bli behandlat i Förvaltningsrätten.
Min tanke var att detta skulle bli en bra lösning för alla parter, då kommunen inte kunde (eller ännu kan) bistå med utbildad personal för våra beviljade avlösartimmar. Eller hjälpa oss med annan hjälp som Max och vi som familj så väl behöver. Så tanken från mig var att jag gör ju redan jobbet som en anhörigvårdare skulle ha gjort, eller som en personlig assistent skulle ha gjort.
Men jag tycker inte att det är ok att behöva göra allt detta gratis för kommunen för att de själva inte kan ge min son hjälpen han egentligen har rätt till. Oavsett hur många läkarintyg mm som jag ger dem, oavsett hur förbannade vården är för att vi inte får någon hjälp. Så vägrar Ale kommun konstant att hjälpa oss.

Ansöker trots motstånd, får rätt i Förvaltningsrätten.

I slutet av Maj 2017 ansökte jag därför om att bli anhörigvårdare åt Max på heltid. Detta gjorde jag trots att Biståndsenhetschefen talade om för mig att man “tagit bort detta i Ale kommun” och att jag skulle ta det med “politikerna, för vi har inte anhörigvårdare i denna kommunen”.
Jag ansökte trots detta i alla fall med stöd av en fantastisk vän, via mail och krävde att de skulle diareföra min ansökan samt ge mig ett beslut/avslag grundat på lagar och paragrafer.
Kommunen avslog såklart min ansökan, vilken jag då direkt överklagade till förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten gav mig rätt att bli anhörigvårdare inom bara några få veckor, lyckan när jag fick hem beslutet var obeskrivligt. Jag trodde verkligen att nu är det ett ljus i tunneln, nu ÄNTLIGEN kommer saker och ting att lösa sig. I alla fall tills dess att Max får beviljad den personliga assistansen han egentligen har rätt till.
Lyckan blev dock väldigt kortvarig då kommunen redan någon dag senare meddelade på västbusmötet vi då hade att de minsann skulle överklaga och att de inte tänkte godta förvaltningsrättens dom.

Kommunen vägrade acceptera Förvaltningsrättens dom och överklagade trots att Försäkringskassan talade om vilka konsekvenserna av detta skulle bli gentemot mig och mina två små barn.

På samma möte var även min handläggare från Försäkringskassan med och upplyste där kommunen om vad konsekvenserna för deras agerande skulle bli gentemot mig och barnen. Om de valde att gå vidare med överklagan gällande domstolsbeslutet om min rätt till att bli anhörigvårdare åt Max.
Konsekvensen skulle bland annat bli att jag from dagen efter västbusmötet skulle bli utförsäkrad från kassan och behöva skriva in mig som arbetslös samt arbetssökande på heltid hos arbetsförmedlingen. Detta samtidigt som jag då bara skulle fortsätta göra allt jag redan gör gällande all vård/tillsyn/sondmatning osv kring Max, detta utan att kommunen då skulle behöva göra något för att hjälpa oss.
Självklart valde Ale kommun att gå vidare med sin överklagan ändå, man valde även att yrka på inhibition. Vilket i princip betyder att under tiden för överklagan så behöver inte Ale Kommun verkställa Förvaltningsrättens dom som tidigare givit mig rätt att vara Anhörigvårdare åt Max på heltid. Detta kan man som kommun välja att inte göra om man som i tex mitt fall är medvetna om att det är en ensamstående förälder med två barn, varav yngsta är multisjuk, där föräldern är utförsäkrad och därmed även står helt utan annan inkomst under tiden för utredning av kommunens överklagan till Kammarrätten. Men Ale Kommun är ju inte direkt kända för att vara särskilt mänskliga, speciellt inte gentemot sina utsatta invånare.

Helt plötsligt satt jag på möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, för att börja söka jobb på heltid som jag inte kunde ta.

Detta resulterade i sin tur att jag inom kort satt på ett möte med både kassan och arbetsförmedlingen för att “överlämnas” till arbetsmarknadens förfogande. Redan där och då frågade jag dem hur många jobb de hade på lager som kunde skötas hemifrån, oberoende av vilken tid på dygnet det var samt där man ej behövde vara tvungen till att prata i telefon. Till svar fick jag ett “inga tyvärr..”
Men som den då (och nu) förbannade mamma jag var så förslog jag att min handläggare redan då skulle söka upp vilka regler samt liknande som gällde för starta eget bidraget och vilka mina möjligheter för att dra igång ett eget företag skulle vara.

Några få veckor senare satt jag på arbetsförmedlingens starta eget kväll och pratade med x antal olika föreläsare mfl.
Under denna tid så stod jag som sagt helt utan inkomst vilket jag gjorde tom dess att jag till sist fick  lägsta ersättningen på ca 4000 kr/månad beviljad av min A-kassa. Detta efter att ha skickat in papper till dem från 11-2011 och bett dem se över om de hade möjlighet att hjälpa mig alls. Vilket var i början av december 2017.
I början av december hade jag ett möte med en Affärsplanskonsult anlitad av arbetsförmedlingen, som jag presenterade min affärsplan, budget och liknande för. Detta är största steget för att kunna bli beviljad starta eget bidraget överhuvudtaget. Ett möte som gick fantastiskt bra och lättade en stor sten från mina axlar.

Jag blev beviljad Starta Eget Bidrag och kunde äntligen dra igång starten av mitt företag.

Så from den 13 december 2017 blev jag beviljad starta eget bidraget via arbetsförmedlingen på ca 4000 kr/månad. Detta då inga jobb på marknaden funkade för mig och min livssituation just nu. Dessutom så är jag fullt medveten om att Max tyvärr inte magiskt kommer tillfriskna. Hans behov kommer snarare att öka och även om (läs när, för jag tänker inte ge mig) han får beviljat assistans så kommer jag ha svårt att ha ett 7-16 jobb med alla läkarbesök och allt annat.
Så att kunna anpassa mina arbetstider samt dagar efter mina barns behov är väldigt viktigt för mig. Samtidigt så måste jag kunna försörja mina barn och kunna betala våra räkningar, något jag verkligen inte kan göra utan inkomst.
Förhoppningen med mitt egna företag är att kunna jobba hemifrån i största möjliga mån, att kunna försörja mina barn. Att jag nu har en heltidsanställning väger även tungt då det nu är ÄNNU viktigare att vår situation blir löst och Max får den hjälpen han behöver. Att jobba är något som ALLA förväntas göra, men är något jag får slita ihjäl mig för att ens kunna göra.

Allt jag vill är att kunna försörja mina barn och leva ett “normalt” liv som “alla andra”.

Jag önskar inga under eller liknande, jag önskar bara få försörja mina barn. Jobba som andra i min omgivning, kunna lämna hemmet emellanåt och kanske handla så vilt som på en fredag för att Max faktiskt har en assistent då som tar vid. Jag önskar bara att vi får ha ett “normalt” liv och att mina barn får må så bra de bara kan. Utan att behöva oroa sig för att mamma inte har några pengar eller för att mamma är så trött och slutkörd jämt.

Tack för att du orkade läsa hela vägen hit, jag hoppas att du trots att texten blev lång fick en uppfattning om vad som hänt. Samt varför jag valde att starta eget företag i den sämsta tiden i mitt liv rent ekonomiskt sätt. Stora Kramar!

Länkar med information om Anhörigvårdare:

Jag avslöjar min ena stora hemlighet!

Posted on by Malin

Som jag sa igår så hade jag ett avgörande möte idag gällande en hemlighet som jag jobbat väldigt länge på.

Och nu står jag här bubblande glad och peppad till tusen! Det är nämligen så att jag ska starta ett eget företag!
Tusen tack till min fantastiska handläggare på arbetsförmedlingen som stått ut med mig, min adhd-sprudlande hjärna och mina tusen frågor samt idéer de senaste veckorna. Kanske inte är  som den” vanliga arbetslöse” direkt, haha. Jag har verkligen ställt dem på prov och vi stod alla inför en enorm utmaning där i början av september. När jag hade överlämning med försäkringskassan och arbetsförmedlingen gällande min utförsäkran samt inskrivning som arbetslös på arbetsförmedlingen.

Då det inte fanns fler insatser för mig att ansöka om hos kommunen/biståndsenheten. Det fanns inte heller några som helst ersättningar som jag inte redan hade ansökt om eller som jag ej var berättigad till. Det fanns inte heller några jobb jag kunde börja på som funkade med min nuvarande livssituation, där det största problemet återstår att Max fortfarande inte fått den hjälpen han har rätt till.

Men nu tack vare att jag har kunnat konstruera ett helt eget jobb som funkar med mitt liv. Där jag kan jobba hemifrån/på distans med något som jag verkligen tycker är super kul och som jag brinner för! Där jag inte behöver vara beroende av att åka till ett kontor, där jag även kan anpassa mina arbetstider utefter vad som behövs gällande barnen. Vilket ska bli helt amazing! Ni anar inte hur otroligt lycklig jag är just nu! Detta var nämligen mitt allra sista halmstrå och jag har verkligen gett mitt allt för att det ska gå vägen!

Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta för all hjälp och allt stöd i detta! Ni vet vilka ni är och jag vet inte hur jag ska kunna återgälda er.

Slutligen så vill jag skicka ett enormt stort tack till alla er som hjälpt mig och ställt upp under denna resan! Tack snälla för ert tålamod, för alla svar på mina tusen frågor. För att ni varit mina bollplank och peppat mig vidare!

Johanna på Enklaknep.se  –   Peter på Runan Reklam & Kommunikation   –   Och många fler som jag inte hade länkar till!

Håll nu alla tummar och tår för att pappershanteringen går snabbt samt felfritt så jag kan dra igång så snart som möjligt. Tack för allt ert enorma stöd jag får här varje dag! Tack för att ni alltid finns där och stöttar mig vidare oavsett hur mörkt det ser ut. Stora kramar i mängder!

Det närmar sig med stormsteg.

Posted on by Malin

Väldigt nervös inför morgondagen och stressen står mig upp i halsen just nu.

Imorgon är det äntligen dags för mitt avgörande möte gällande mitt ena stora projekt. Ett projekt som jag jobbat med “bakom kulisserna” nu sedan början av september.
Så det är väldigt spänt just nu hur mitt arbete kommer att bedömas, om jag kommer få chansen eller ej. Hoppas så att jag kommer kunna dela med mig av dessa hemligheter och förhoppningsvis goda nyheter redan imorgon! Så ni får mer än gärna skänka mig en extra tanke imorgon förmiddag.

Operationsdagen närmar sig dessutom med stormsteg.

På torsdag är det dags för inskrivning med allt som hör därtill from kl 10:00.  Vi ska få träffa narkosläkare, sköterskor, kirurg, besöka avdelningen och stämma av behandlingsplan gällande hans sjukdomar osv. Förhoppningsvis kommer det finnas en bättre förebyggande plan denna gången med tanke på hans immunsjukdom. Så jag hoppas innerligt att man redan innan man ens söver honom står beredda med antibiotika och annan hjälp. Detta så han förhoppningsvis kommer slippa fler större infektioner, vilket han tidigare alltid fått efter varje sövning/ingrepp.

Jag försöker lägga band på mina känslor och intala mig att allt kommer att gå bra. Men jag kan inte låta bli att känna oron samt ångesten gnaga i bröstet på mig mer och mer. Ju närmare vi kommer den 11/12 desto mer känner jag stressen växa inom mig.
Något annat jag känner väger tungt över mig är att jag troligtvis kommer behöva stå där helt ensam igen. Vilket i så fall blir tredje gången. Något som är fruktansvärt tungt, när “alla andra” inlagda barns föräldrar är två som hjälps åt och avlastar samt stöttar varandra. Man kan nog inte känna sig mer ensam än när man ser sitt sövda barn föras iväg av kirurgerna och man står där helt själv medans hjärtat går i tusen bitar. Och man har ingen bredvid sig att söka styrka eller tröst hos.

Ta hand om er fina ni och kan ni så håll gärna en tumme eller två för mig imorgon förmiddag! Tack för att nu finns, stora kramar från oss alla tre! 

Hur gör ni när allt ser svart och helt omöjligt ut?

Posted on by Malin

Denna fråga ställde jag er igår på min instagram och era svar var helt fantastiska, tack snälla för att ni delade med er.

Detta är något som jag själv har kämpat väldigt mycket med, särskilt det senaste året. Att som nu det senaste stå helt utan inkomst och möjlighet att försörja min familj, har inte varit lätt. Det är fortfarande inte lätt och många dagar känns allt helt hopplöst. Många mornar när jag vaknar känns det meningslöst att gå upp. Det känns många gånger som att oavsett vad jag gör så går ingenting min väg ändå.

Väldigt ofta så känns det som om jag trampar vatten konstant för att inte drunkna. Som att allt står mig upp i halsen och jag är på gränsen att ramla över kanten. Att allt är för övermäktigt och att jag inte orkar tjafsa mera.

Hur gör man för att ta sig vidare när allt känns omöjligt och ingenting går som man vill?

Men det är något i mig som enda sedan jag var liten alltid har funnits där. Ett jävla anamma som väcks till liv om det retas för mycket. En ilska som bubblar upp inuti mig, där jag blir så fruktansvärt förbannad över hur saker och ting sköts att jag ger mig f*n på att jag ska förändra dem!

Den där ilskan har fört både gott och ont med sig genom åren. Plus att det har gett mig massa extra skinn på näsan och en vilja av stål. Så när andra ser omöjligheter, så försöker jag ändå finna en lösning. För allt är inte svart eller vitt och allt är bara omöjligt om DU bestämmer dig för att det är det. Annars är det bara onödigt krångligt, kanske tar det en massa onödig tid. Kanske måste du ta vägar kring hindret som du inte hade tänkt göra från början. Kanske måste du rannsaka dig själv, hur ser mina förutsättningar ut och hur gör jag för att komma dit jag vill?

Jag önskar att jag kommer får möjlighet att hjälpa andra!

Än så länge kan jag inte avslöja del 1 av mina stora hemligheter jag har på gång, men jag ber er ha tålamod med mig. Kanske kan min resa jag gör nu bakom kulisserna av det ni ser här, hjälpa till att förändra någon annans liv i framtiden? Kanske kan det jag gör nu göra att någon annan kan ta sig ur en liknande situation som den jag hamnat i? Kanske kan något av all den skiten jag fått gå igenom de senaste 3 åren hjälpa någon annan? Kanske kan jag med de verktygen jag och den kunskapen jag har idag lyfta en medmänniska? Hjälpa dem att se att det är inte omöjligt, det är aldrig omöjligt. Det är kanske bara jäkligt krångligt och vägen mycket krokigare är du trott? Men man ska aldrig ge upp!

Har du någon gång befunnit dig i situationer som ovan? Som kan anses av många, omöjliga? Hur har du gjort för att ta dig vidare och lyckas ändå med dina mål? Dela gärna med dig av dina erfarenheter här nedan i kommentarsfältet! Och glöm inte att följa mig + bustrollen på instagram, länken till vårt konto är här nedan! Ta hand om er i vintermörkret och hoppas att ni alla har haft en underbar fredag, all kärlek till er allihopa!
Cannot get other user media. API shut down by Instagram. Sorry. Display only your media.

 

Vissa dagar tär på mig.

Posted on by Malin

Varför är jag så himla trött jämt?

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu, jag känner inte igen mig själv riktigt. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är just nu, jag är trött precis jämt. På morgonen, på dagen, på kvällen, på natten, ja precis jämt. Det tär så jäkla mycket på mig just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att ändra på det eller bryta den onda cirkeln.

Stress och ångest är väl troligtvis en stor faktor till detta men det är faktiskt värre än vanligt. Förhoppningsvis kanske det bara är en fas eller en tuffare period just nu. Men det känns som om oavsett hur mycket jag vilar så blir jag inte piggare alls. Jag försöker dock lyssna på kroppen, vila när jag kan, ta emot den hjälp jag kan få och försöka vara ok med mammasamvetet att vissa dagar är tråkigare än andra. Och barn behöver faktiskt lära sig att ha lite tråkigt också, kanske kan det även vara nyttigt att lära sig att mamma inte alltid kan vara på topp.

En hel del spännande hemligheter på gång!

Dock så har jag jobbat som ett djur trots detta för att lyckas bli klar med mina hemligheter. Jag längtar tills dess att jag kan berätta för er, men jag väntar på lite besked till innan jag vågar säga något offentligt. Men jag hoppas att ni kommer kunna glädjas med mig om detta går vägen nu!
Och att allt jobb jag har lagt ner bakom kulisserna ger lite energi tillbaka till mig igen när allt väl är färdigt.

All kärlek till er alla och ta hand om er där ute i vårt numera rätt så kalla Sverige! Stora Kramar 

Ingen bra dag.

Posted on by Malin

Idag var det dags för Sebastian att gå på sitt allra sista bvc besök. Nästa gång är det skolsköterskan som tar över. Kan någon stoppa tiden please? Mamman hänger liksom inte med i svängarna här, han har redan hunnit bli 5 år och nästa år börjar han förskoleklass! Vart tog min lilla knubbiga bebis vägen?

Han var i alla fall super duktig! Följer sin kurva fenomenalt bra sen vi fick ordning på hans ibs och mp-allergi samt att tarmen fick läka ut ordentligt. Sprutan tog han även fast det var lite jobbigt för stunden. (Mamman bjöd på fruktstång och mjölkfriäppelmuffins efteråt)

Remiss till ögon

Men syntestet var lite värre, han gillar verkligen inte plåstret man behöver ha över ögat under tiden. Samt förra gången var han på gränsen på båda ögonen. Idag låg ena sämre än andra och han kände sig bestört när han fick lappen för “bra” ögat då han själv kramade mig och sa att han inte såg lika bra på det ögat. Jag kramade honom  tillbaka och så bara att det gör absolut ingenting. Du är super duktig just nu och oavsett om du bara ser lite grann så är du ändå bäst i världen för mig! Efter lite pepp och kram så gjorde han i alla fall färdigt testet. 

Så nu kommer en remis gå till ögon för att se ifall det är något synfel på gång eller om det helt enkelt är den unge mannen som inte gillar klisterlappar över ögonen, haha. Oavsett så är jag tacksam för att man fångar upp det redan nu isf. Istället för att han ska få huvudvärk eller behöva må dåligt för att han inte kan hänga med i skolans undervisning sedan.

Panik – Punktering – Pannkaka

När vi kom ut till bilen uppstod en käftsmäll jag inte var beredd på. Total punktering på höger bildäck! Hade inte Sebastian varit med så hade jag nog sätt mig och grinat i bilen. Men efter många om och men så lyckades jag ta oss till verkstaden som hjälpt mig med bilar tidigare. Och efter ännu fler om och men så kunde vi ta oss därifrån UTAN punktering! Tacka gudarna för det!

Dessutom så har diskmaskinen nu havererat, någon har anmält mig 2 gånger till länsstyrelsen pga vanvård av ponnysarna (redan avskriver som obefogade anmälningar idag dock), jag har möte med sociala imorgon, med barnomsorgen på torsdag och i förra veckan hade jag möte med biståndsenheten igen. Min energi är änna rätt slut just nu.

Dock är jag nu ikapp igen gällande min super roliga distansutbildning jag går just nu gällande att Utveckla sitt Skrivande hos fantastiska inspirerande Alexandra Algerydh. Vilket i alla fall gjorde att avslutet på denna dagen vart ok.

Hoppas att ni haft en någorlunda bättre dag än mig i alla fall! Kram på er ❤