Som ni alla vet så är jag ju utbränd, förutom att jag är helt ensamstående med mina barn och tacklas med både Maxens sjukdom och allt som kommer därtill.

Jag vet inte om det är pga kräkkaskaderna som höll i sig i över en vecka, sömnbristen eller koffeinkonsumerandet som är boven i dramat. (antagligen alltihop och lite till) Men de sista dagarna har jag varit helt slutkörd, död i hjärnan om jag får säga det själv. Alltså helt nollad, med få tillfällen av totalt kaos i huvudet med alla tusentals idéer, måsten som skall göras, grejer jag vill göra, möbler om, bygga ut, framtidsdrömma, ja u name it. Och sen bara pang bom! Så tar liksom luften slut och någon släcker lampan och jag kommer återigen på att jag tex ibland inte har ens kommit ihåg att äta, tvättmaskinen med samma tvätt har jag nu lyckats tvätta om kanske fem gånger utan att jag kommer ihåg det eller kommer ihåg att hänga den..

Ja ni fattar kanske, vad jag menar. Mitt i detta så har jag varit tvungen att vara super noggrann, gå igenom allt som försäkringskassan fått, ringa och dubbelkolla saker, se till att intygen kommit in osv då den 1/2 är sista dagen för oss att inkomma med våra kompletterande uppgifter kring Max problematik och sjukdomsbild samt varaktighet för att sedan hoppas att försäkringskassan ändrar sig i sitt beslut och faktiskt inser att hans problematik ÄR varaktig.

Jag har liksom mitt i allt detta hjärnkaos fått prioritera en typ överlevnadslista, haha. Där barnen kommit först, sen allt kring alla viktiga papper/samtal mm, sen djuren, sen hemmet och sen jag.. Min hjärna har liksom inte kunnat sålla onödigt ordbajseri och har liksom gått på högvarv åt alla håll, så något direkt produktivt inlägg här har det tyvärr inte blivit.
Men förhoppningsvis ordnar huvudet upp sig lite grann här så jag kan börja tänka ordentligt igen snart, haha. Låter kanske helt galet, men det är så det är just nu. Och med tanke på den extra stressen runt om just nu så är det kanske egentligen inte så konstigt.

Imorgon står det möte med pedagogerna på Max avdelning på agendan, det blir nog jobbigt men det är nödvändigt. Hans försämring och kommande operation gör ju att vi måste planera om samt förbereda både oss och resterande personal hur vi ska göra/hantera detta och agera kring allt tillsynsbehov/matningarna/droppet/medicinering osv.

Men sen ska jag i alla fall göra något väldigt roligt och spännande! Jag ska faktiskt åka och kolla på en bil, så om det stämmer och allt går som det ska kanske vi byter upp oss till något nyare snart! Det är änna på tiden om man säger så.

Kram på er ❤