Hur får man orken tillbaka? Motivationen? Energin? Lusten att göra saker? Hur gör man?
Det är ju ingen hemlighet direkt att jag är utbränd och helt slutkörd både mentalt och fysiskt efter de snart två åren som jag fått rodda allting själv.
Och att hela tiden ligga på ett minimum av sömn, energi och motivation är då inte lätt.
Speciellt när man inte har någon möjlighet att påverka till en förändring mer än vad man redan har gjort. Eftersom bollen sedan långt tillbaka ligger hos utomstående på bla försäkringskassan, lss, sjukvården, rehabiliteringen, habiliteringen mfl.
Det enda man kan göra är att trampa vatten, försöka hålla huvudet över ytan och ta en dag i taget. Försöka samla krafter när det går och på något magiskt sätt få energi att bekämpa min ”gamla” sjukdomsbild samt även lära mig tackla och leva med denna ”nya” biten av den psykiska delen samt själva utbrändhets delen.

Så hur gör man då för att överleva? Hur gör man för att orka?
Ska jag vara helt ärlig så har jag ingen aning. Jag biter bara ihop och kör på, stångas vidare och trycker undan allt samt fortsätter framåt. Även fast kroppen emellanåt strejkar något så galet som synbortfall, migrän, obefintlig matlust, mental kollaps, tappar ord när jag pratar, glömmer bort allting och fruktansvärt störd sömn (förutom de ”vanliga uppvaken” pga Max) mm.
Är det hälsosamt? Nej. Är det rätt sätt att hantera kroppens varningssignaler? Nej, absolut inte. Skulle jag någonsin råda någon annan att göra som jag gör nu? Aldrig!

Så vad vill jag säga med detta inlägg? Helt ärligt talat så vet jag inte helt säkert. Men jag är rätt övertygad om att jag inte kan vara helt ensam om att må såhär och det är faktiskt ok att erkänna för både sig själv och andra att man faktiskt inte mår bra alla gånger. Kanske kan andra få en insikt i hur det faktiskt kan vara när man är utbränd eller liknande? Kanske kan det få någon annan att be om hjälp? om stöd?

Har ni för övrigt några bra tips på hur man kan göra för att få motivationen och orken tillbaka? Min önskan är att i alla fall orka skriva mer här, men när livet kör ihop sig dagligen så vet jag inte hur jag ens ska formulera mig? Hur orkar ni andra som är aktiva i era bloggar? Har ni några tips?
Så länge det inte innehåller barnvakt så kan jag kanske försöka ta till mig dem, haha.
För ärligt talat så mår jag lite bättre av att få skriva av mig och ventilera mina tankar här.
Var rädda om er!