Vilka dagar.. Vilka nätter.. Vilket kaos..
Vi blev inlagda på barnsjukhuset i måndags natt och har spenderat hela veckan på avdelning tills i fredags em då vi fick åka hem över helgen på permission i hopp om att Maxen skulle orka hämta sig såpass att vi skulle kunna stanna hemma sen och fortsätta sjukstugan på hemmaplan.

Dock så kantades gårdagen med ytterligare kräkningar och han har fortfarande feber samt bukandas och orkar inte på samma sätt som när han är sjuk ”vanligtvis”.

Han har dubbelsidig öroninflammation och det rinner var ur öronen på honom hela tiden, detta behandlar vi med örondroppar 3 gånger om dagen. På det är pegområdet infekterat och irriterat, detta har dock börjat se liiiite bättre ut men är ännu inte helt bra. Hela natten till fredagen låg han med syrgas i sängen för att underlätta andningen för honom då han får ta i med hela magen för att andas normalt och orka syresätta sig ordentligt, han har sen vi las in pendlat mellan 90-93% i syresättning samt att det knastrar och rosslar i luftrören på honom.

Detta har jag ifrågasatt sen dag ett men det var inte förrän vi fick komma till lungmottagningen (på vårt planerade besök) som man konstaterade att han har lunginflammation och att höger lunga låter värre än vänster. Jag kan inte fatta hur man har kunnat missa en lunginflammation I 5 dagar på ett så infektionskänsligt barn?!

Att man dessutom nöjt sig med att han endast fick i sig ca 300 ml vätska via pegen de första dagarna pga att man inte kunde sätta en vanlig infart på honom (då de stack sönder honom och spräckte alla kärl redan på måndag natt, inte ens narkosens specialister kunde sätta nål på honom)..

Känns som om jag kämpar i motvind, läkarna tar mig inte på allvar och inte Max heller. Trots råd från lungmottagningen där de ansåg att vi skulle stanna kvar x antal dagar till så att han fick en riktigt chans att återhämta sig, så var avdelningsläkarnas enda lösning att vi antingen fick dela rum med ett annat infekterat barn (vilket är idiotiskt då Max suger åt sig bakterier och virus som en tvättsvamp!?) eller att vi fick åka hem på permission med en garanterad plats ifall det inte funkade hemma.

Just nu lutar det åt att vi kommer behöva åka in igen i em/kväll. För jag känner mig verkligen inte trygg med att han kräks och med hans andning. Jag kan ju inte garantera att han får behålla antibiotikan som han ska ha då han pga sin enormt långsamma tömning av magsäcken kan kräkas upp en måltid flera timmar efter att han har fått den. På sjukhuset fick han i alla fall medicin mot illamåendet, men det var inget jag fick med mig hem tyvärr. Annars hade det kanske varit lite lättare för honom.

Får dock be om ursäkt för att jag inte kunnat uppdatera er här inne, men då man är ensamstående och helt själv hela tiden så finns ingen tid till att göra något än att vaka över sitt älskade barn. Speciellt då han varit så fruktansvärt dålig, dessutom med en feber högt över 39 grader..

Men jag ska försöka få lite tid över, vet att man ska kunna säga ifrån att man behöver hjälp osv av personalen/sköterskorna men jag är så oerhört dålig på att be om hjälp. Är man van att behöva göra precis allt själv så blir man nästan löjligt tacksam bara över att någon annan fixar matdroppet eller sätter på syrgasen.

Ta hand om er och era små, vi ska försöka vila lite mer nu och hålla tummarna för att det inte sker några mer kräkningar idag.