Tillbaka

Hej fina ni, hoppas att ni mår bra och att våren börjar komma fram i smyg hos er med.

Som ni kanske har märkt så blev det väldigt tyst från mig bara pang bom. Jag vet inte hur jag ska förklara det men jag tog liksom bara slut, all denna pressen/stressen med att lyckas rätta kommunicerings underlaget som kommunen skickade hem till mig på bara en vecka. Samt att min älskade lilla Max var hemma hela veckan och mådde dåligt, gjorde typ att jag stressade ihjäl mig helt.

Jag har sådana jävla krav på mig själv, speciellt när det kommer till detta med krigandet för mina barns skull. Jag vill att allt jag skriver ska vara helt politiskt korrekt, utan stavfel, med så mycket fakta som möjligt, med ett fackmannamässigt språk osv. Vi snackar alltså sjukligt höga krav på mig själv. Jag är liksom tjejen som skickade in 18 a4 sidor till försäkringskassan när jag ansökte om vårdbidrag och som förra gången när kommunen gjorde utredning angående min ansökan om avlösarservice (som ändå inte har kommit igång ännu) så bestod mer än halva utredningsmaterialet av mina rättningar på deras felaktiga uppgifter.

Denna gången slutade lite på samma sätt, totalt skickade jag in nästan 10 hela a4 sidor i textstorlek 11 till dem. Men det var alltså så ansträngande/svårt att få möjlighet att koncentrera sig/sätta sig med det att min mor fick åka tidigare från sitt jobb som ligger 3 timmar bort (hon veckopendlar) för att ta hand om Max under tiden. Hade hon inte hjälpt mig så hade jag nog brutit ihop. Något jag iofs har gjort på sätt och vis ändå efteråt, men jag lyckades i alla fall fått skickat in det. Annars hade jag nog aldrig kunnat förlåta mig själv.

Så summan av kardemumman, jag bara tappade all form av energi här efter det. Allt bra rann ur mig, jag har inte orkat med mig själv ens. Jag tror att mitt psykiska mående i denna jäkla cirkusen börjar ta allt mer stryk än jag vill erkänna, för som nu då orken bara tog helt slut. Då är det fruktansvärt svårt att motivera sig själv att ens äta något alls om dagarna, det är sjukt hur energin inte finns till något alls. Att helt plötsligt så är det ett enormt projekt bara att borsta sitt eget hår?

Och såklart så valde jag att enbart prioritera mina barn under denna dipp, de lever, mår bra och har inte fått några bestående men. Kanske till och med blivit extra bortskämda med glass till efterrätt och andra mutor för gott uppförande för att mamman inte orkat bråk eller tjafs.

Men nu är jag tillbaka så ni behöver inte oroa er! Stor kram på er!

One thought on “Tillbaka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *