Jag är verkligen förföljd av otur!

En fredag förföljd av otur, trots att det inte var den 13!

Alltså igår var verkligen en typisk sådan dag när man börjar ifrågasätta om det inte egentligen är någon som driver med en? Ni vet när det känns som att “är detta ens på riktigt?” Man bara liksom väntar på att någon ska hoppa fram bakom ett hörn och säga “jag skojade bara med dig!”

Först så behövde jag och Max stödperson prata ikapp oss lite med allt som hänt sedan vi sist sågs. Eftersom hen dessutom hade varit sjuk här tidigare i veckan så, plus att jag efter torsdagens möte med barnomsorgen hade en massa ny information som både hen och jag båda behöver ta med i planeringen osv kring Max.

Sedan hade jag planerat att möta upp en otroligt engagerad människa som driver Susannes Änglar på facebook. Vilket är en grupp där folk kan skänka kläder/mat/prylar/leksaker/pengar osv för att hjälpa andra människor i utsatta situationer. Individer som hamnat mellan stolarna, långtidssjukskrivna, familjer, ensamstående, arbetslösa, alltså alla som behöver det oavsett bakgrund och orsak. Och att kunna hjälpa någon annan genom att ge bort saker och plagg som vi inte längre har någon användning för anser jag vara guld värt. 
Vi konsumerar så otroligt mycket i Sverige idag dessutom, så second hand och begagnat anser jag vara en guldgruva att ta vara på oavsett om man har god ekonomi eller ej. Det någon inte kan ha användning för kan ju faktiskt vara någon annans skatt.

Den jäkla bilen alltså!

Men för att komma till saken då, när jag väl packat hela bilen smockfull med allt jag rensat ut medans jag gått igenom alla våra saker. (Vilket för övrigt är ett tips från coachen, att rensa i tre högar. Skänka bort, sälja och behålla! Och då BORT med allt du inte har använt ordentligt de senaste 6 månaderna.) Samt sagt hejdå till Max och stödassistenten, för att kasta mig iväg för att hinna med alla andra ärenden som jag inte hunnit med denna veckan pga att jag ej haft någon hjälp tidigare i veckan med Max.

Men när jag väl tryckt in nyckeln och skulle försöka starta den tror ni inte då att batteriet är så dött att bilen inte kunde starta. Den kunde inte ens “släppa nyckeln” igen då det på min bil såklart är en elmekanism som driver den. Gaaah!
Efter otroligt många olika om och men så lyckades jag få igång bilen genom att kabla igång den. (Tack bästa, du vet vem du är!) Men såklart så var klockan redan för mycket för att hinna lämna av sakerna jag packat hela bilen full med, haha. Och sen upptäckte jag även att hela instrumentpanelen hade dött helt och inte kom igång. Samt vad jag än gjorde så fick jag inte igång den alls. Såatte, det var bara att packa ur hela bilen igen samtidigt som jag inte vågade stänga av bilen alls. Efter detta så begav jag mig till världens bästa verkstad som alltid hjälper mig när jag behöver det och tar hand om alla mina fantastiskt konstiga bilproblem. Ni vet sådana saker som ingen annan lyckas med ever, haha.

I alla fall, med bilen igång och med generade steg klev jag in på verkstaden och lyckades nästan förklara vad jag hade lyckats med. Och en stackare fick följa med mig tillbaka till bilen för att försöka hjälpa mig att få liv i instrumentpanelen samt mätarna igen. 
Såklart hade ju lilla jag inte ens vågat stänga av bilen ännu eftersom jag var rädd att jag inte skulle lyckas få igång den själv igen om det skulle vara något mer avancerat fel än “bara batteriet”.
Ut kommer i alla fall då världens bästa människa från verkstaden och fnissar lite det första han gör när han då frågar om jag inte har provat att stänga av bilen och se ifall panelerna osv startade då? Vilket jag som sagt inte vågat göra såklart, haha. Så vad gör han då, jo stänger av bilen! Och vad händer då när han försöker starta bilen korrekt igen? Jo, bilfan startar utan problem! Hahahaha, jag trodde jag skulle dö pga pinsamheten och min vanliga jäkla otur, samtidigt som jag inte kunde låta bli att bara garva åt mig själv och hela situationen. Stort tack till världens bästa verkstad som alltid har tålamod med mig och min okunnighet, otur och alla mina knasiga bilar som får fel som inga andra får, haha!

Summa summarum, jag lyckades egentligen inte med något vettigt alls igår. Efter verkstadsbesöket så var det bara att försöka hålla igång bilen så länge som möjligt så batteriet har så god möjlighet som det bara går innan jag själv skulle våga stänga av den igen. Jag fick i alla fall möjlighet att hämta storebror mycket tidigare än jag hade tänkt, samt nästan ingen möjlighet att få gjort något vettigt alls på hela dagen.
Hoppas att ert avslut på veckan blev betydligt bättre än mitt i alla fall! Stora Kramar från mig och busungarna här hemma.