Maxens födelsedagsfirande

Tänk att han är hela fyra år nu!
Vart tar tiden vägen egentligen?

Bilder från kalaset med barnens  far + farföräldrar hemma hos oss den 10/2 -18.

Max vart väldigt glad över presenterna han fick, det gröna lilla monstret var en av hans största favoriter!

Alltså jag har knappt fattat att han fyllde 4 år den 5/2

Jisses vad tiden går fort hela tiden, det är snart redan exakt två veckor sedan min lilla busunge blev hela fyra år gammal!
Känns fortfarande som om det var igår han var en liten sexmånaders skrutt som skrattade så han kiknade i min famn. Idag springer han runt som ett litet yrväder och vänder upp och ner på allt  runtomkring  honom samtidigt som han inte kan sluta att upptäcka världen från sitt alldeles egna fantastiska perspektiv.

På lördagen den 10/2 firade vi som sagt med barnens far och hans föräldrar. Något som båda barnen längtat enormt efter! Då Max hälsa har varit såpass ansträngd de senaste åren så har jag haft enorma svårigheter att själv ta mig upp till Stockholm med båda trollen +  all Max utrustning/mediciner osv. Samtidigt som det ska passa med läkarbesök, behandlingar och massa annat.

Men nu fick pojkarna äntligen möjlighet att krama om sina farföräldrar och sin pappa igen, något som de egentligen skulle behöva få göra otroligt mycket oftare. Så på lördags kvällen när de begav sig hemåt mot Stockholm igen så var pojkarna fulltankade med färsk kärlek, känslor och närhet. Vilket var väldigt fint att se, då de båda två saknat speciellt sin pappa enormt mycket de senaste månaderna.
Jag hoppas och tror att alla vi vuxna även var nöjda med dagen, trots att det tyvärr ibland går länge mellan tillfällena när vi kan ses allihopa.

På söndagen så var det dags för dubbelfirande av Max samt min lillebror hemma hos min mamma/barnensmormor med min del av släkten.



Min älskade mamma hade på söndagen planerat samt förberett ett underbart dubbelfirande för Maxen och min lillebror (som fyllde i slutet av januari). Hon hade stått och på Sebastians önskemål stekt en enorm pannkakstårta i princip hela lördagen, haha. Mina barn vet hur man bearbetar sin mormor om man säger så, haha!

Tack alla älskade ni som kom och firade min lilla solstråle! Han vart så glad och så nöjd med allt. Och storebror vart nog mättare än hnn varit på länge, haha. Om någon kan käka tårta, kakor och bullar som en kung så är det min Sebastian det, han är allt sin moster upp i dagen! Hon var minsann också en liten gottegris i sina unga dagar, haha!


Jag vill även rikta ett enormt tack till en vän som efter att Maxen fått sin behandling på sjukhuset den 7/2 valde att överraska oss och låta min lilla superhjälte åka på en tur med hens taxibil. Något som var det allra bästa han upplevt på mycket länge! Hans små ögon glittrade lika mycket som snön utanför.

Dessutom vill jag rikta ett enormt tack till våra underbara sköterskor på DSBUS och avd 334 som såg till att Maxens behandlingstillfälle blev lite mer extra speciellt än vanligt. Tack för paket, mys, lek, stöttning och för att ni ville sjunga för min lilla prins! Tack för att ni alltid gör allt ni kan för att få honom att må så bra som möjligt och för att han inte ska tänka på det som är jobbigt. Ni är helt enkelt bara bäst!



Follow my blog with Bloglovin

Spindelmannen på kalas och ponnymys!

En dag fylld av mys och busiga barn!

Idag har det varit bus och mys för hela slanten. S var bjuden på kalas idag och hade sett fram emot detta i flera dagar samt bestämt sig för att han minsann skulle vara spindelmannen där. Strax innan kl 11 kom min fina mamma, barnens mormor och körde honom till kalaset.

Jag vet inte vad jag hade gjort annars om jag inte hade er!

Vet inte vad jag skulle ha gjort utan hennes och S´s kontaktfamilj som gör det möjligt för S att delta på aktiviteter samt kalas. Det är inte alltid lätt att vara storebror till en multisjuk lillebror.
Detta gör oss väldigt begränsade i vårt liv eftersom, jag är helt ensamstående annars. Samt att M inte har någon assistans eller den hjälpen han behöver. Vilket i sin tur gör att jag som mamma alltid är låst och inte kan göra saker som detta med honom.
Hur mycket jag än vill det så kan jag ju inte dela på mig mer än vad jag gör. Jag önskar bara att saker och ting hade varit lite enklare vid detta laget. Eller att M fått den hjälpen han behöver för att ha en dräglig tillvaro.

 

Kolla så fina ponnysarna börjar bli nu <3 Våra älskade goa gamla farbröder har tack vare sina hagar och all terräng i skogen samt massa bra mat börjat få fina fina muskler. Runda musklade goa rumpor, ben med härliga muskler, perfekt avföring och glansig päls. Lilla Toy (bruna) har blivit av med sin tandsten, är skodd fram och har ett tunt litet täcke på sig då han har haft svårare att få i sig tillräckligt med näring innan för att hålla värmen. Lilla Sudd (den svarta) har fått riktig tjock och frisk shettispäls som står emot allt! (han har såklart ett täcke han med men som han bara behöver i nödfall pga mattes noja, haha. En frisk näsa har han också utan snor, dock har han fortfarande lite problem med sin bronkit. (ska se om han bättrar sig med kosttillskott nu i vinter) Men de är som två nya små ponnysar, som gnäggar så fort de hör eller ser oss oavsett om de är uppe i skogen eller i stallet <3 Ser ni också den enorma skillanden?

Jag har fått totalt 3 anmälningar på mig hos Länsstyrelsen nu.

Detta är något jag inte har tagit upp men som gjort mig oerhört ledsen samt fått mig att nästan tappa gnistan helt. Hästar har varit en del av mitt liv sen jag var 6½ år gammal och jag har haft egen häst sedan jag var 16 år. Dessutom har jag gått gymnasium med hästinrikting + jobbat med hästar i massa år. Att få dessa anmälningar på sig gör mig ledsen även om jag vet att de är helt obefogade.

Som tur är så har även Länsstyrelsen förstått att det sista jag vill göra är att vanvårda våra djur. Vi har haft oerhört god kontakt och de har som sagt redan varit här en gång på ett oanmält besök, när den första anmälan kom in. Även då var allt helt korrekt och den första anmälan ansågs obefogad.
Nu har ju även de sista två anmälningarna ansetts obefogade, men jag blir ändå ledsen.

Jag fattar att man kanske undrar varför jag inte kör dem, inte tränar dem osv. Men detta är för att jag ville att de skulle bygga upp sina muskler naturligt först och få upp lite flås innan jag överhuvudtaget vill sätta en vagn bakom dem.
De har behövt en massa kraftfoder från hackad lusern, lusernpellets, kraft grund, B-vitamin, magnesium och Greenfoot´s Probihorse Vital för att bättra sig så här. De är gamla och behöver tid på sig, dessutom så är vintern ändå här nu när som helst.

Men jag hoppas innerligt att hen som anmäler mig slutar med detta nu. För inte bara gör det mig ledsen, det tar även en massa viktig tid från Länsstyrelsen. Tid som de istället hade kunnat lägga på fall där djur verkligen far illa!

Varför gör man såhär? Jag förstår inte?

Så totalt 3 anmälningar har de nu fått utreda varav alla 3 har beslutats vara helt OBEFOGADE.
Jag undrar verkligen vem som retar sig så mycket på mig? Är man orolig så får man mer än gärna kontakta mig. Vill man ha lite ponnymys, hjälpa till att skämma bort de här farbröderna lite?
Så är man också mer än välkommen att kontakta mig!

Men snälla belasta inte Länsstyrelsen med fler helt obefogade anmälningar.

Hoppas att ni har haft en underbar dag och var rädda om er nu när det fryser på! Håll avstånden på vägarna och var rädda om era kära. Ge kärlek istället för negativitet, erbjud en hjälpande hand om ni är oroliga över någon. Visa omtanke och medmänsklighet, det kommer man oerhört långt på. Kramar!

Hemma igen efter en dag på språng!

Middag på restaurang med hela släkten!

Nu är vi äntligen hemma igen, ponnysarna har fått kvällsmat och hunden är rastad. Jag har slängt över lite bilder och det jag har filmat idag på datorn för att förhoppningsvis få ihop en helg-vlogg. Gärna inom en rätt så snar framtid, det är min plan i alla fall.

Dessutom så börjar min distanskurs i skrivande ikväll och det ska bli super kul. Hon som håller i kursen har dessutom jobbat med sitt skrivande i massa år samt driver egna sociala kanaler så som blogg/youtube/instagram osv.
Hoppas kunna lära mig massor med bra tips och råd, samt få möjlighet att utveckla mitt eget skrivande.

Man ska ju hålla sig sysselsatt har de sagt, haha. Det är ju inte direkt som att jag inte har något annat att göra! Men förhoppnings lyckas jag lösa det ändå, att multitaska är ju något som jag brukar göra rätt bra.

Imorgon kommer äntligen Max avlösare hit igen så min förhoppning är att få jobbat lite samt fixat lite med första uppgiften i kursen.
Samtidigt så önskar jag att jag kunde lära mig mer om rörlig media, lära mig att redigera bättre osv.
Jesus jag hör ju själv hur galen jag låter, det är nästan så att jag själv blir mörkrädd. Men de säger ju att det är bra att brinna för det man jobbar med, haha!

Max har i alla fall inte haft så hög feber idag och klarade av att stanna hela kalaset tack vare lite extra stöttning av alvedon. Även fast han är väldigt trött här nu ikväll så är det än så länge lugnt gällande sjukhetsfronten.
Sebastian är övertrött efter all lek hos sin mormor igår och all lek hos kontaktfamiljen i veckan. Tror han behöver en mamma att bråka av sig lite på och sen krypa upp i knät på och få vara “lilla Sebastian” igen. Det brukar bli såhär ibland, speciellt med alla hans känslor som bubblar upp emellanåt.

Hoppas att ni haft en mysig söndag, ta hand om varandra! Stora kramar från oss alla tre!

Söndag och 80 års kalas!

Sovmorgon och förberedelser inför i eftermiddag

Idag hade jag en trött liten killen bredvid mig igen på morgonen, det är antagligen febern som gör honom sådan. För annars brukar han inte ens hinna vakna innan fötterna nuddar golvet och har bråttom iväg, haha.

Han har än så länge bara haft lite feber och planen är försöka ta oss till middagen för att fira min underbara mormor på hennes 80 årsdag. En hel del av min släkt som barnen inte ens har fått möjlighet att träffa ännu kommer. Vilket ska bli super roligt!

Men blir han dålig, får feber eller liknande så får jag helt enkelt bege mig hemåt igen, men jag hoppas verkligen att han orkar idag. Eller rättare sagt att hans lilla kropp orkar idag, för jag har verkligen sett fram emot denna dagen sen inbjudan damp ner i brevlådan.

Hoppas att ni får en underbar söndag, stora kramar från oss!

Barnkalas på lek & bus!

Idag var det äntligen dags för Sebastians 5 års kalas!

Dagen med stort D var idag, tack vare min älskade mormor och min mamma (barnens mormor och gammelmormor) lyckades Sebastian få ett eget kalas idag trots att situationen är som den är. Då jag egentligen inte skulle haft råd med detta vilket såklart även gett mig en massa ångest. En oro över att inte kunna ge honom en minnesvärd dag med sin vänner, vänner som i denna åldern börjat bli såpass viktigt.

Men gud vad kul han har haft idag! Han kom hem alldeles genomsvettig efter att ha lekt tills han storknade, Haha!

Från djupet av mitt hjärta så vill jag tacka alla barn och föräldrar som kom idag och förgyllde Sebastians dag! Ni gjorde en liten kille extremt lycklig och jag hoppas verkligen att alla hade en super bra dag.
Tyvärr kunde jag inte stanna hela kalaset då jag var tvungen att åka hem för att ta hand om Max eftersom pojkarnas pappa var tvungen att åka tillbaka till Stockholm igen. Då Max immunsjukdom gör att han inte ens kan vistas i lokaler som Lek & Bus, så ställde pojkarnas underbara mormor upp och stannade kvar på kalaset istället.

Tack för en underbar dag och för att kalaset blev så bra!