Ska man skratta eller gråta?

Ja, vad ska man säga egentligen. Vi har så sjukt mycket läkarbesök nu hela tiden att jag lever i min almanacka i mobilen med x antal påminnelser inför varje grej, inklusive ställda alarm osv. Hela mitt liv finns i den planeringen! Alla dagisbesök, om mamma behöver hjälpa mig eller möta upp så storebror slipper väntrummen osv.

Men på något jäkla vänster så blev det fel igår! Fy vad jag klandrar mig själv! Men tiden till barnmedicin var från början bokad till den 1/10 men då hade deras bokningssytem krånglat och de var tvungna att flytta på tiden till igår. Jag fick hem nya kallelsen, la den i datumordning i “besöks högen med dr andra och ändrade om datumet i mobilen. Men vad jag inte reflekterade över var att tiden, dvs klockan inte ändrades i min mobil. Så här gick jag hela dagen och trodde allt var frid och fröjd, samt att vi hade god tid på oss.

Väl på plats när vi ska anmäla oss så visar det sig att vår läkare varit ute och ropat efter oss kl 10.45 och att hen nu hade gått hem… Jag höll på att börja gråta där och då.. Detta som var så otrolig viktigt för oss att få gjort, alla intygen vi skulle fixa osv.. Den stackars sköterskan blev alldeles ifrån sig och beklagade så, men det fanns ju inget hen kunde göra. Speciellt inte när läkaren redan gått för dagen.

Jag vet att sånt här händer, att man bara är mänsklig. Men vi har så sjukt mycket läkarbesök hela tiden och jag gör allt för att kunna planera och få vårat schema att gå ihop. Men då detta var såpass viktigt ändå så kan jag inte hjälpa att jag klandrar mig själv.. Nu blir nästa problem, när ska vi kunna få en ny tid där då vår läkare är fullbokad jämt samt tidspressen som är just nu för att få in alla intyg, ny ansökan om vb, intyg till fk för VAB osv..
Shit happens men detta var det sista jag behövde just nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *