Ångest, Drömmar, Ensamstående, Livet, Vardag

Jag saknar mig själv.

Häromdagen så fick jag en avisering ifrån Facebook som ville påminna mig om något som jag hade publicerat för jag tror det var 5 år sedan. Och jag kände mig så satans ledsen när jag såg den.

Det var nämligen en bild på mig själv, på mitt galna hår och min härliga stil. Jag kände bara att vad tusan hände? Varför har jag aldrig tid eller möjlighet att göra saker för mig själv, för min egen skull? Vissa veckor numera så hinner jag liksom knappt duscha och att ha råd att spendera pengar hos frisör mm är inget jag varken kan unna mig förrän jag känner att jag har råd samt att den främsta orsaken är ju att jag aldrig vet när Max blir dålig. Jag vet aldrig om jag kan göra något längre fram, jag kan aldrig tacka ja eller boka in något utan att riskera att avboka.

Jag har liksom ingen alls som kan ta honom, varken om han är ”frisk” eller sjuk. Det är liksom ingen som vågar eller känner sig trygga med att ha ansvaret över honom pga hans sjukdomsbilden. Handlar det om någon få timma och jag har tur dvs en närstående är ledig från sitt eget jobb eller liknande så kanske jag kan åka iväg. Men då är det oftast för sent och ingen idé.

När ska jag få möjlighet att få vara mig själv igen? Jag vet att det låter jätte hemskt men jag känner att jag har tappat bort mig själv helt. Jag försöker så smått att orka bry mig om mig själv men till vilken nytta? Det känns så lönlöst och jag blir bara ledsen då jag egentligen verkligen saknar mig själv. Saknar att kunna fixa håret, ha galna hårfärger, känna mig snygg och kunna klä mig annat än i mjukisbyxor jämt.

Är jag ensam om att känna såhär? För egen del så är jag rätt övertygad om att tidsbristen (allt med och kring Max) samt utbrändheten och noll återhämtning typ är mina största anledningar till att jag känner såhär.

Jag är liksom inte jag, när jag inte får möjlighet att vara jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *