Okategoriserade

Hjälp av kurator

Det är så otroligt mycket som är på gång hela tiden att jag blir helt slut bara av att tänka på det.

Under tiden som jag låg inne med Max pga hans operationer i somras så träffade jag en mycket god dam som jobbar som kurator där. Underbara sköterskan som hade ringt efter henne då hon tyckte oerhört synd om mig som var tvungen att rodda allt själv och aldrig fick någon vila eller ro.

Berättade då hela storyn, hur jag vart själv med barnen, om Maxens alla svårigheter, om storebror och om hur jag då försökte få hjälp av FK samt kommunen i dagsläget.

Vi bestämde då att jag hade fokus på rätt saker samt att vi skulle höras av och ses när beslutet om vårdbidraget kommit. Eftersom jag där och då hade allt under kontroll.

Men nu vid läkarbesöket här i måndags så bubblade allt fram inom mig.
Om hur jag försökte hitta en lösning på barnomsorgen för storebror, så han skulle slippa hänga på sjukhus var och varannan dag. Samt hur FK nu granskade min VAB period för Max, och att jag inte fått någon utbetalning ännu sen i juni.
Hur jag än en gång behöver skicka in en ny ansökan om vårdbidrag då beslutet bara gällde tom december, samt den nakna sanningen om att jag står helt själv i detta. Att jag inte har någon avlastning förutom barnens mormor som bor 45 min – 1 h ifrån oss. Att fadern inte ens hör av sig till pojkarna och att allt ligger på mina axlar.

Läkaren lovade att se till att kuratorn kontaktade mig snarast möjligt med tanke på den omänskliga sitsen jag sitter i.
Så nu i veckan så ringde hon, fina människa. Efter alla motgångar man har gått igenom så blir man nästan rörd till tårar när någon utomstående erbjuder sig att hjälpa till.

Hon lovade hjälpa mig att skriva ett brev till barnomsorgen för önskad förflyttning till dagis istället för dagmamma, samt yrkande om heltid för att han ska slippa alla läkarbesöken osv. Hon lovade även att prata med kommunen för att jag ska kunna få någon form av avlastning i hemmet för pojkarnas skull. Samt för min egen del, så att jag inte går in i väggen helt.

Jag är helt mållös, tänk att det fortfarande finns så goda fina människor kvar i detta samhället. Tack snälla du!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *