En stammis på Rehab

Jag har nu sedan i höstas förra året börjat kämpa ytterligare för att kunna ta mig tillbaka till det “vanliga livet” igen. Inte nog med att jag kämpar dagligen med min utbrändhet och ohållbara situation kring Maxens vårdbehov mm. Så har jag äntligen funnit en sjukgymnast/fysioterapeut som både KAN och FÖRSTÅR min komplicerade kropp samt grundsjukdom. Vilket känns helt fantastiskt då det tyvärr är oerhört sällsynt att ens läkare vet någonting om den.

Så vi börjar äntligen bygga upp en plan, tar små babysteg i taget. Asså löjligt små babysteg i taget, men uppenbarligen tillräckligt stora för att jag ska känna av det. Och som grädde på moset så är en pilatesboll som jag fyndade på XXL på väg hem till mig. Så ska även äntligen få börja ett litet mini träningsprogram!

Dock startar vi detta med att ha med oss i bakhuvudet att risken för att kroppen klappar ihop helt, är rätt övervägande stor när allt vekligen lugnar ner sig och Max får den hjälpen han behöver.

Samtidigt har jag även kommit i kontakt med en alldeles underbar arbetsterapeut som försöker hjälpa mig på alla sätt hon kan. Så nog finns där äntligen möjlighet till hjälp när stormen har lagt sig!

Så finns det något som jag kan råda er till, sök hjälp och försök att ta emot den! ❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *