Folk kommer tro att jag blivit galen!

En fortsättning på blogginlägget jag skrev i veckan, en liten spinn-off så att säga.

För att koppla ihop detta inlägget med det jag skrev här om dagen gällande vad som skulle hända i våra liv om Max skulle få den hjälpen han har rätt till. Jag kände att jag ville spinna vidare lite på det ämnet lite grann. 

Hur kommer folk reagera när man helt plötsligt har möjlighet, råd och tillfälle att få vara “sig själv” igen? Kommer folk att rikta dömande blickar gentemot en? Kommer folk tro att man tappat det helt och blivit spritt språngande galen? Eller kommer man förstå?

Vad tror ni kommer ske? Hur reagerade folk runtomkring er när ert liv planade ut och löste sig lite? När ni fick möjlighet att leva ut er personlighet och lägga tid på sådant som ni önskade och behöver för att må bra? Hur reagerade omgivningen då?

Det kommer vara ett väldigt stort steg, en stor förändring för både mig och folk runtomkring oss tror jag.

Jag tänker såhär, att det kommer vara ett enormt stort steg för mig tex att bara kunna komma utanför husets fyra väggar utan stress/ångest över hur det går med Max. Att kunna jobba utanför hemmet regelbundet med mitt företag Nalima Media, med möten och samarbeten. Att kunna träffa samt umgås med personer i min ålder, eller bara ha en dialog med någon som är äldre än 5 år, haha.
Nä men sen är det så otroligt mycket som jag skulle vilja göra/lägga tid på för min egen del. Saker jag längtat efter i flera år nu, saker jag fått välja bort för att ekonomin helt enkelt inte finns där just nu. Saker jag önskat göra nu i evigheter.
Det kan vara allt från att unna mig själv “egentid” så som kunna fixa håret/naglarna och allt sånt igen. Det är liksom en del av mig, mitt sätt att uttrycka mig, ett sätt att vara mig själv. Det kanske låter väldigt ytligt för många, men för mig är det de små sakerna som gör att jag mår bra, att jag får energi igen.
Jag har även sen Sebastian kom till världen velat tatuera mig igen, jag vill ha båda pojkarna med mig överallt livet ut. De som inte känner mig sedan innan vet inte tex att jag har flera tatueringar redan nu även om de inte alltid syns.

Många känner inte till den personen jag är innerst inne, utan de känner bara till den personen som de ser idag. 

Jag kommer vilja lägga tid på mina hobbys, som de senaste 5 åren (2 täta graviditeter och sedan ett multisjukt barn) fått hamna lååångt ner på prioriteringslistan. Tex ridningen, hänga i stallet, mysa med hästarna och hålla på med en hobby jag haft sedan jag var 6 ½ år. Men jag önskar även kunna lägga tid på att måla igen, på att få uttrycka mig, bearbeta allt jag gått igenom på mitt eget sätt. Och skriva, skriva, skriva, skriva! Jag har så mycket jag vill få ner i skrift, så mycket jag vill få sagt, förmedla.

Som sagt, många här inne känner bara till den personen jag är idag, den personen som inte har möjligheter att kunna vara sig själv. Som inte har samma möjligheter till fritid eller “egentid”.
Vad tror ni kommer ske? Hur reagerade folk runtomkring er när ert liv planade ut och löste sig lite? När ni fick möjlighet att leva ut er personlighet och lägga tid på sådant som ni önskade och behöver för att må bra? Hur reagerade omgivningen då?

Ha en fortsatt underbar fredag, kör försiktigt om ni ska ut på vägarna då det är jäkligt halt på många ställen runtom landet idag. Stora kramar från mig och bustrollen som förgyller mitt liv varje dag. 
Ps. glöm inte följa oss på instagram! Se länk + bilder här nedan! Ds.

Something is wrong.
Instagram token error.
Hämta fler

Jag klippte av håret!

Jag har gått bananas med saxen, kanske dags att sikta på ett nytt yrke? Haha.

Brukar ni klippa håret själva? Alltså på både er själva och era barn?

Nu var det ju i och för sig några dagar sedan jag fick mutat lill herrn med en engelsk dokumentär på SVT om insekter, haha, för att lyckas få möjlighet att äntligen klippa av en del av de fantastiska lockarna. Det är nämligen en av de saker som Max hatar mest av allt tyvärr, då han får panik när man klipper honom utan något som verkligen distraherar honom. Samt jag har haft super svårt att hitta något som han verkligen kan sysselsätta sig med utan att tappa fokus.

Det är ärligt talat nästan ett år sedan jag fick möjlighet att klippa honom ordentligt då han minst sagt hatar det, dock har jag i alla fall lyckats klippa luggen i all hast på honom när han inte kunnat se ordentligt längre, haha.

Hade det inte varit för att han även hatar att borsta håret trots balsamspray och tangelteazer borste, samt totalt vägrar använda hårspännen eller tofsar, så hade jag faktiskt bara nöjt mig med att ta topparna. Men då jag är väl medveten om att jag inte vet när jag får lov att klippa honom nästa gång, så kände jag att det var dags att passa på och ta lite extra.

Vad tycker ni om slutresultatet? Blev det bra? Jag tycker att han ser ut som ett helt annat litet barn, haha. Men lika söt ändå såklart, även om det fortfarande är lite ovant.

 

Hoppas att ni får en underbar dag,
Stora kramar från mig och bustrollen

Saknar mig själv

Fick lite feeling igårkväll, oops!

Kände att nu jäklar anamma var det dags för förändring, här har jag suttit med alla produkterna hemma i all evighet men inte ansett mig ha tid att ta hand om mig själv. (varför gör vi mammor alltid så?) Jag kände att nu får jag fanimej ta mig lite tid, oavsett hur rörigt det kommer bli undertiden och unna mig själv lite omvårdnad och ladda mina batterier med lite energi. Så vad tycks om slutresultatet?
Jag har bara använt en blekning först och sedan Maria Nila´s Vivid Violet.

Här kommer en liten bildserie på hur processen såg ut när jag försökte mig på att färga detta själv, haha.
Varför unnar man sig inte egentid eller egenvård oftare?

Jag vet verkligen inte varför jag satt detta i system att alltid bortprioritera mig själv och anse att jag aldrig är viktig nog att lägga “tid” på. Jag vet inte heller varför jag börjat tänka att mitt mående är det minst viktiga i vårt lilla kaosartade vardagsliv. För egentligen så vet jag ju att om jag inte mår bra och får energi någonstans ifrån, hur ska jag då kunna vara en bra och positiv, välmående mamma och förebild för mina barn?

Hur tänker ni kring detta? Själv har jag prioriterat bort mig själv i snart 3 år där jag bara haft små tillfällen att “unna” mig själv något.

Jag är i alla fall sjukt nöjd med slutresultatet! Vad tycker ni?

 

Jag hoppas att ni alla har en underbar helg och tar vara på tiden tillsammans.
Stora kramar!

 

 

 

St Tropez – Self tan Express

Produktrecension St Tropez – Self tan Express

Jag sa ju att jag skulle försöka återkomma angående vad jag tyckte om St Tropez Self tan Express när jag provade den för första gången här i måndags. Nu är jag ju en nybörjare delux när det kommer till detta med brun utan sol men jag har läst väldigt många recensioner, kollat på flertalet olika youtube videor, jämfört olika märken osv.
Så här för ett tag sedan så hade mitt lokala apotek (där jag tyvärr är stammis pga Max alla mediciner osv) en kampanj där de sålde bla St Tropez sortiment samt sitt egna brun utan sol sortiment till nedsatt pris.

Och då St Tropez blivit mitt förstahandsval att köpa så kan man ju säga att jag blev väldigt glad, dock så hade de tyvärr inte just den  sorten inne som jag hade bestämt mig för att köpa. Utan den enda som fanns kvar var just St Tropez Self tan Express men jag kände att man lever ju bara en gång så det fick vara värt att testa ändå, haha.

Men i alla fall äntligen här i måndags lyckades jag få lite tid över så jag kunde hinna prova den då barnen blev extra långdragna i badet, så mamman gjorde ett tappert försök att smörja in sig så noggrant som möjligt och efter konstens alla regler. Samtidigt som jag tappert försökte undvika att barnen skvätte ner mig med vatten så jag riskerade att se ut som en ledsen zebra i huden, haha.

Hur gjorde jag?

Det står på förpackningen att man ska vänta 1 timme för ljusare bus, 2 timmar för medel bus och 3 timmar för mörk bus. Nu har jag ju dock sett en del youtubevideos där resultatet tyvärr inte blivit såpass mörkt/tonat som man önskat trots att man väntat i 2 timmar med denna på. Så jag hade bestämt mig för att testa något mitt emellan (då jag är nybörjare och lite av en fegis) så efter att jag smörjt in hela mig efter konstens alla regler med hjälp av St Tropez egna bus-handske så satte jag timern på 1 ½ timme för att vara på den säkra sidan.

Men innan jag applicerade någon bus överhuvudtaget så såg jag till att skrubba kroppen (extra noga över fötter, knän, armbågar samt andra ställen jag vet att jag lätt blir lite torr på), sen smorde jag in mig (extra noga över fötter, knän, armbågar och övriga torra partier), lät lufttorka för att sedan applicera busen. Nu vet jag att man egentligen ska vänta ett dygn efter att man skrubbat tills man busar, men då den tiden inte finns i mitt liv så gick jag all in och för mig fungerade det alldeles utmärkt.

Resultatet då?

Jag måste erkänna att jag blev riktigt nöjd! Som sagt jag är inget proffs ännu men produkten är väldigt lätt att använda, man ser var man smort in sig pga den färgade moussen och den färdiga färgen blev riktigt bra. Alltså inte orangeaktig eller så, utan en jämn brun ton i huden.
Dock så tycker jag att deras handske var i minsta laget och då har jag ändå minihänder, så någon som har större handstorlek än stl 7 kommer nog ha svårt att inte få mousse på underarmarna och handflatorna trots användning av handsken.

Enda stället jag ser idag att jag lyckats få lite ojämnt på är precis under knäskålarna där jag troligtvis hade behövt en fetare hudkräm/lotion än den jag använde för att få ett bättre resultat. Men annars är jag super nöjd! Jag upplevde även moussen som oerhört dryg och det behövdes inte många pump för att täcka hela kroppen utan jag är övertygad om att denna kommer jag kunna använda länge!

Var köper man?

Jag köpte min via mitt lokala Apotek, men St Tropez sortiment finns på nästan alla olika skönhets shoppar på nätet. Så om du söker på St Tropez Self tan Express så lär du hitta ganska omgående varifrån du kan beställa produkten billigast.

 

Stor kram på er!