Varför jag startade eget företag.

Jag ska försöka förklara för er alla varför jag tog beslutet att starta eget företag i den sämsta perioden av mitt liv, rent ekonomiskt sett. Någon annan utväg fanns inte för mig, då jag vill kunna försörja mina barn och ta mig vidare i livet. Trots allt vi tvingats gå igenom de senaste 4 åren.

Hur det hela började.

Kort och gott, så var jag från början sjukskriven from 16 september 2015 pga att jag inte fick någon hjälp av Ale kommun med Max enorma vårdbehov. Vilket resulterade i att jag i princip “gick in i väggen”, då sömnbrist och all stress till slut tog ut sin rätt. Både Max läkare och min egen läkare var alla enormt oroliga för att jag skulle klappa ihop redan då. Men denna mamman är ju envisare än en gammal åsna, så som ni kanske märker så är jag fortfarande på fötterna. Även om jag själv  starkt börjat betvivla hur länge kroppen kommer orka.

Jag blev sjukskriven och man nekade Max all hjälp.

Min sjukskrivning fortskred, jag fortsatte att ansöka om allt jag kunde då både FK och Ale kommun avslog mina ansökningar om Assistans åt Max. Med hänvisning till att sondmatning och andning inte är några grundläggande behov. Plus att Ale kommun inte ens ansåg att han skulle tillhöra LSS, så enligt dem har han inte ens rätt att ansöka om assistans enligt LSS.
Detta trots att kassan redan innan årsskiftet 2016-2017 hade utrett den frågeställningen och kommit fram till att han visst tillhörde LSS-lagen och då även personkrets 3.

Om Anhörigvårdare och varför jag ansökte om att bli Anhörigvårdare på heltid åt Max.

Hur som helst ansökte jag om att bli Anhörigvårdare åt Max, eftersom kommunen inte kunde hjälpa oss på något sätt i väntan på att min överklagan om vårt avslag (gällande LSS och assistansansökan) skulle bli behandlat i Förvaltningsrätten.
Min tanke var att detta skulle bli en bra lösning för alla parter, då kommunen inte kunde (eller ännu kan) bistå med utbildad personal för våra beviljade avlösartimmar. Eller hjälpa oss med annan hjälp som Max och vi som familj så väl behöver. Så tanken från mig var att jag gör ju redan jobbet som en anhörigvårdare skulle ha gjort, eller som en personlig assistent skulle ha gjort.
Men jag tycker inte att det är ok att behöva göra allt detta gratis för kommunen för att de själva inte kan ge min son hjälpen han egentligen har rätt till. Oavsett hur många läkarintyg mm som jag ger dem, oavsett hur förbannade vården är för att vi inte får någon hjälp. Så vägrar Ale kommun konstant att hjälpa oss.

Ansöker trots motstånd, får rätt i Förvaltningsrätten.

I slutet av Maj 2017 ansökte jag därför om att bli anhörigvårdare åt Max på heltid. Detta gjorde jag trots att Biståndsenhetschefen talade om för mig att man “tagit bort detta i Ale kommun” och att jag skulle ta det med “politikerna, för vi har inte anhörigvårdare i denna kommunen”.
Jag ansökte trots detta i alla fall med stöd av en fantastisk vän, via mail och krävde att de skulle diareföra min ansökan samt ge mig ett beslut/avslag grundat på lagar och paragrafer.
Kommunen avslog såklart min ansökan, vilken jag då direkt överklagade till förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten gav mig rätt att bli anhörigvårdare inom bara några få veckor, lyckan när jag fick hem beslutet var obeskrivligt. Jag trodde verkligen att nu är det ett ljus i tunneln, nu ÄNTLIGEN kommer saker och ting att lösa sig. I alla fall tills dess att Max får beviljad den personliga assistansen han egentligen har rätt till.
Lyckan blev dock väldigt kortvarig då kommunen redan någon dag senare meddelade på västbusmötet vi då hade att de minsann skulle överklaga och att de inte tänkte godta förvaltningsrättens dom.

Kommunen vägrade acceptera Förvaltningsrättens dom och överklagade trots att Försäkringskassan talade om vilka konsekvenserna av detta skulle bli gentemot mig och mina två små barn.

På samma möte var även min handläggare från Försäkringskassan med och upplyste där kommunen om vad konsekvenserna för deras agerande skulle bli gentemot mig och barnen. Om de valde att gå vidare med överklagan gällande domstolsbeslutet om min rätt till att bli anhörigvårdare åt Max.
Konsekvensen skulle bland annat bli att jag from dagen efter västbusmötet skulle bli utförsäkrad från kassan och behöva skriva in mig som arbetslös samt arbetssökande på heltid hos arbetsförmedlingen. Detta samtidigt som jag då bara skulle fortsätta göra allt jag redan gör gällande all vård/tillsyn/sondmatning osv kring Max, detta utan att kommunen då skulle behöva göra något för att hjälpa oss.
Självklart valde Ale kommun att gå vidare med sin överklagan ändå, man valde även att yrka på inhibition. Vilket i princip betyder att under tiden för överklagan så behöver inte Ale Kommun verkställa Förvaltningsrättens dom som tidigare givit mig rätt att vara Anhörigvårdare åt Max på heltid. Detta kan man som kommun välja att inte göra om man som i tex mitt fall är medvetna om att det är en ensamstående förälder med två barn, varav yngsta är multisjuk, där föräldern är utförsäkrad och därmed även står helt utan annan inkomst under tiden för utredning av kommunens överklagan till Kammarrätten. Men Ale Kommun är ju inte direkt kända för att vara särskilt mänskliga, speciellt inte gentemot sina utsatta invånare.

Helt plötsligt satt jag på möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, för att börja söka jobb på heltid som jag inte kunde ta.

Detta resulterade i sin tur att jag inom kort satt på ett möte med både kassan och arbetsförmedlingen för att “överlämnas” till arbetsmarknadens förfogande. Redan där och då frågade jag dem hur många jobb de hade på lager som kunde skötas hemifrån, oberoende av vilken tid på dygnet det var samt där man ej behövde vara tvungen till att prata i telefon. Till svar fick jag ett “inga tyvärr..”
Men som den då (och nu) förbannade mamma jag var så förslog jag att min handläggare redan då skulle söka upp vilka regler samt liknande som gällde för starta eget bidraget och vilka mina möjligheter för att dra igång ett eget företag skulle vara.

Några få veckor senare satt jag på arbetsförmedlingens starta eget kväll och pratade med x antal olika föreläsare mfl.
Under denna tid så stod jag som sagt helt utan inkomst vilket jag gjorde tom dess att jag till sist fick  lägsta ersättningen på ca 4000 kr/månad beviljad av min A-kassa. Detta efter att ha skickat in papper till dem från 11-2011 och bett dem se över om de hade möjlighet att hjälpa mig alls. Vilket var i början av december 2017.
I början av december hade jag ett möte med en Affärsplanskonsult anlitad av arbetsförmedlingen, som jag presenterade min affärsplan, budget och liknande för. Detta är största steget för att kunna bli beviljad starta eget bidraget överhuvudtaget. Ett möte som gick fantastiskt bra och lättade en stor sten från mina axlar.

Jag blev beviljad Starta Eget Bidrag och kunde äntligen dra igång starten av mitt företag.

Så from den 13 december 2017 blev jag beviljad starta eget bidraget via arbetsförmedlingen på ca 4000 kr/månad. Detta då inga jobb på marknaden funkade för mig och min livssituation just nu. Dessutom så är jag fullt medveten om att Max tyvärr inte magiskt kommer tillfriskna. Hans behov kommer snarare att öka och även om (läs när, för jag tänker inte ge mig) han får beviljat assistans så kommer jag ha svårt att ha ett 7-16 jobb med alla läkarbesök och allt annat.
Så att kunna anpassa mina arbetstider samt dagar efter mina barns behov är väldigt viktigt för mig. Samtidigt så måste jag kunna försörja mina barn och kunna betala våra räkningar, något jag verkligen inte kan göra utan inkomst.
Förhoppningen med mitt egna företag är att kunna jobba hemifrån i största möjliga mån, att kunna försörja mina barn. Att jag nu har en heltidsanställning väger även tungt då det nu är ÄNNU viktigare att vår situation blir löst och Max får den hjälpen han behöver. Att jobba är något som ALLA förväntas göra, men är något jag får slita ihjäl mig för att ens kunna göra.

Allt jag vill är att kunna försörja mina barn och leva ett “normalt” liv som “alla andra”.

Jag önskar inga under eller liknande, jag önskar bara få försörja mina barn. Jobba som andra i min omgivning, kunna lämna hemmet emellanåt och kanske handla så vilt som på en fredag för att Max faktiskt har en assistent då som tar vid. Jag önskar bara att vi får ha ett “normalt” liv och att mina barn får må så bra de bara kan. Utan att behöva oroa sig för att mamma inte har några pengar eller för att mamma är så trött och slutkörd jämt.

Tack för att du orkade läsa hela vägen hit, jag hoppas att du trots att texten blev lång fick en uppfattning om vad som hänt. Samt varför jag valde att starta eget företag i den sämsta tiden i mitt liv rent ekonomiskt sätt. Stora Kramar!

Länkar med information om Anhörigvårdare:

Jag avslöjar min ena stora hemlighet!

Som jag sa igår så hade jag ett avgörande möte idag gällande en hemlighet som jag jobbat väldigt länge på.

Och nu står jag här bubblande glad och peppad till tusen! Det är nämligen så att jag ska starta ett eget företag!
Tusen tack till min fantastiska handläggare på arbetsförmedlingen som stått ut med mig, min adhd-sprudlande hjärna och mina tusen frågor samt idéer de senaste veckorna. Kanske inte är  som den” vanliga arbetslöse” direkt, haha. Jag har verkligen ställt dem på prov och vi stod alla inför en enorm utmaning där i början av september. När jag hade överlämning med försäkringskassan och arbetsförmedlingen gällande min utförsäkran samt inskrivning som arbetslös på arbetsförmedlingen.

Då det inte fanns fler insatser för mig att ansöka om hos kommunen/biståndsenheten. Det fanns inte heller några som helst ersättningar som jag inte redan hade ansökt om eller som jag ej var berättigad till. Det fanns inte heller några jobb jag kunde börja på som funkade med min nuvarande livssituation, där det största problemet återstår att Max fortfarande inte fått den hjälpen han har rätt till.

Men nu tack vare att jag har kunnat konstruera ett helt eget jobb som funkar med mitt liv. Där jag kan jobba hemifrån/på distans med något som jag verkligen tycker är super kul och som jag brinner för! Där jag inte behöver vara beroende av att åka till ett kontor, där jag även kan anpassa mina arbetstider utefter vad som behövs gällande barnen. Vilket ska bli helt amazing! Ni anar inte hur otroligt lycklig jag är just nu! Detta var nämligen mitt allra sista halmstrå och jag har verkligen gett mitt allt för att det ska gå vägen!

Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta för all hjälp och allt stöd i detta! Ni vet vilka ni är och jag vet inte hur jag ska kunna återgälda er.

Slutligen så vill jag skicka ett enormt stort tack till alla er som hjälpt mig och ställt upp under denna resan! Tack snälla för ert tålamod, för alla svar på mina tusen frågor. För att ni varit mina bollplank och peppat mig vidare!

Johanna på Enklaknep.se  –   Peter på Runan Reklam & Kommunikation   –   Och många fler som jag inte hade länkar till!

Håll nu alla tummar och tår för att pappershanteringen går snabbt samt felfritt så jag kan dra igång så snart som möjligt. Tack för allt ert enorma stöd jag får här varje dag! Tack för att ni alltid finns där och stöttar mig vidare oavsett hur mörkt det ser ut. Stora kramar i mängder!

Det närmar sig med stormsteg.

Väldigt nervös inför morgondagen och stressen står mig upp i halsen just nu.

Imorgon är det äntligen dags för mitt avgörande möte gällande mitt ena stora projekt. Ett projekt som jag jobbat med “bakom kulisserna” nu sedan början av september.
Så det är väldigt spänt just nu hur mitt arbete kommer att bedömas, om jag kommer få chansen eller ej. Hoppas så att jag kommer kunna dela med mig av dessa hemligheter och förhoppningsvis goda nyheter redan imorgon! Så ni får mer än gärna skänka mig en extra tanke imorgon förmiddag.

Operationsdagen närmar sig dessutom med stormsteg.

På torsdag är det dags för inskrivning med allt som hör därtill from kl 10:00.  Vi ska få träffa narkosläkare, sköterskor, kirurg, besöka avdelningen och stämma av behandlingsplan gällande hans sjukdomar osv. Förhoppningsvis kommer det finnas en bättre förebyggande plan denna gången med tanke på hans immunsjukdom. Så jag hoppas innerligt att man redan innan man ens söver honom står beredda med antibiotika och annan hjälp. Detta så han förhoppningsvis kommer slippa fler större infektioner, vilket han tidigare alltid fått efter varje sövning/ingrepp.

Jag försöker lägga band på mina känslor och intala mig att allt kommer att gå bra. Men jag kan inte låta bli att känna oron samt ångesten gnaga i bröstet på mig mer och mer. Ju närmare vi kommer den 11/12 desto mer känner jag stressen växa inom mig.
Något annat jag känner väger tungt över mig är att jag troligtvis kommer behöva stå där helt ensam igen. Vilket i så fall blir tredje gången. Något som är fruktansvärt tungt, när “alla andra” inlagda barns föräldrar är två som hjälps åt och avlastar samt stöttar varandra. Man kan nog inte känna sig mer ensam än när man ser sitt sövda barn föras iväg av kirurgerna och man står där helt själv medans hjärtat går i tusen bitar. Och man har ingen bredvid sig att söka styrka eller tröst hos.

Ta hand om er fina ni och kan ni så håll gärna en tumme eller två för mig imorgon förmiddag! Tack för att nu finns, stora kramar från oss alla tre! 

Hur gör ni när allt ser svart och helt omöjligt ut?

Denna fråga ställde jag er igår på min instagram och era svar var helt fantastiska, tack snälla för att ni delade med er.

Detta är något som jag själv har kämpat väldigt mycket med, särskilt det senaste året. Att som nu det senaste stå helt utan inkomst och möjlighet att försörja min familj, har inte varit lätt. Det är fortfarande inte lätt och många dagar känns allt helt hopplöst. Många mornar när jag vaknar känns det meningslöst att gå upp. Det känns många gånger som att oavsett vad jag gör så går ingenting min väg ändå.

Väldigt ofta så känns det som om jag trampar vatten konstant för att inte drunkna. Som att allt står mig upp i halsen och jag är på gränsen att ramla över kanten. Att allt är för övermäktigt och att jag inte orkar tjafsa mera.

Hur gör man för att ta sig vidare när allt känns omöjligt och ingenting går som man vill?

Men det är något i mig som enda sedan jag var liten alltid har funnits där. Ett jävla anamma som väcks till liv om det retas för mycket. En ilska som bubblar upp inuti mig, där jag blir så fruktansvärt förbannad över hur saker och ting sköts att jag ger mig f*n på att jag ska förändra dem!

Den där ilskan har fört både gott och ont med sig genom åren. Plus att det har gett mig massa extra skinn på näsan och en vilja av stål. Så när andra ser omöjligheter, så försöker jag ändå finna en lösning. För allt är inte svart eller vitt och allt är bara omöjligt om DU bestämmer dig för att det är det. Annars är det bara onödigt krångligt, kanske tar det en massa onödig tid. Kanske måste du ta vägar kring hindret som du inte hade tänkt göra från början. Kanske måste du rannsaka dig själv, hur ser mina förutsättningar ut och hur gör jag för att komma dit jag vill?

Jag önskar att jag kommer får möjlighet att hjälpa andra!

Än så länge kan jag inte avslöja del 1 av mina stora hemligheter jag har på gång, men jag ber er ha tålamod med mig. Kanske kan min resa jag gör nu bakom kulisserna av det ni ser här, hjälpa till att förändra någon annans liv i framtiden? Kanske kan det jag gör nu göra att någon annan kan ta sig ur en liknande situation som den jag hamnat i? Kanske kan något av all den skiten jag fått gå igenom de senaste 3 åren hjälpa någon annan? Kanske kan jag med de verktygen jag och den kunskapen jag har idag lyfta en medmänniska? Hjälpa dem att se att det är inte omöjligt, det är aldrig omöjligt. Det är kanske bara jäkligt krångligt och vägen mycket krokigare är du trott? Men man ska aldrig ge upp!

Har du någon gång befunnit dig i situationer som ovan? Som kan anses av många, omöjliga? Hur har du gjort för att ta dig vidare och lyckas ändå med dina mål? Dela gärna med dig av dina erfarenheter här nedan i kommentarsfältet! Och glöm inte att följa mig + bustrollen på instagram, länken till vårt konto är här nedan! Ta hand om er i vintermörkret och hoppas att ni alla har haft en underbar fredag, all kärlek till er allihopa!
Something is wrong.
Instagram token error.
Hämta fler

 

Vissa dagar tär på mig.

Varför är jag så himla trött jämt?

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu, jag känner inte igen mig själv riktigt. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är just nu, jag är trött precis jämt. På morgonen, på dagen, på kvällen, på natten, ja precis jämt. Det tär så jäkla mycket på mig just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att ändra på det eller bryta den onda cirkeln.

Stress och ångest är väl troligtvis en stor faktor till detta men det är faktiskt värre än vanligt. Förhoppningsvis kanske det bara är en fas eller en tuffare period just nu. Men det känns som om oavsett hur mycket jag vilar så blir jag inte piggare alls. Jag försöker dock lyssna på kroppen, vila när jag kan, ta emot den hjälp jag kan få och försöka vara ok med mammasamvetet att vissa dagar är tråkigare än andra. Och barn behöver faktiskt lära sig att ha lite tråkigt också, kanske kan det även vara nyttigt att lära sig att mamma inte alltid kan vara på topp.

En hel del spännande hemligheter på gång!

Dock så har jag jobbat som ett djur trots detta för att lyckas bli klar med mina hemligheter. Jag längtar tills dess att jag kan berätta för er, men jag väntar på lite besked till innan jag vågar säga något offentligt. Men jag hoppas att ni kommer kunna glädjas med mig om detta går vägen nu!
Och att allt jobb jag har lagt ner bakom kulisserna ger lite energi tillbaka till mig igen när allt väl är färdigt.

All kärlek till er alla och ta hand om er där ute i vårt numera rätt så kalla Sverige! Stora Kramar 

Ingen bra dag.

Idag var det dags för Sebastian att gå på sitt allra sista bvc besök. Nästa gång är det skolsköterskan som tar över. Kan någon stoppa tiden please? Mamman hänger liksom inte med i svängarna här, han har redan hunnit bli 5 år och nästa år börjar han förskoleklass! Vart tog min lilla knubbiga bebis vägen?

Han var i alla fall super duktig! Följer sin kurva fenomenalt bra sen vi fick ordning på hans ibs och mp-allergi samt att tarmen fick läka ut ordentligt. Sprutan tog han även fast det var lite jobbigt för stunden. (Mamman bjöd på fruktstång och mjölkfriäppelmuffins efteråt)

Remiss till ögon

Men syntestet var lite värre, han gillar verkligen inte plåstret man behöver ha över ögat under tiden. Samt förra gången var han på gränsen på båda ögonen. Idag låg ena sämre än andra och han kände sig bestört när han fick lappen för “bra” ögat då han själv kramade mig och sa att han inte såg lika bra på det ögat. Jag kramade honom  tillbaka och så bara att det gör absolut ingenting. Du är super duktig just nu och oavsett om du bara ser lite grann så är du ändå bäst i världen för mig! Efter lite pepp och kram så gjorde han i alla fall färdigt testet. 

Så nu kommer en remis gå till ögon för att se ifall det är något synfel på gång eller om det helt enkelt är den unge mannen som inte gillar klisterlappar över ögonen, haha. Oavsett så är jag tacksam för att man fångar upp det redan nu isf. Istället för att han ska få huvudvärk eller behöva må dåligt för att han inte kan hänga med i skolans undervisning sedan.

Panik – Punktering – Pannkaka

När vi kom ut till bilen uppstod en käftsmäll jag inte var beredd på. Total punktering på höger bildäck! Hade inte Sebastian varit med så hade jag nog sätt mig och grinat i bilen. Men efter många om och men så lyckades jag ta oss till verkstaden som hjälpt mig med bilar tidigare. Och efter ännu fler om och men så kunde vi ta oss därifrån UTAN punktering! Tacka gudarna för det!

Dessutom så har diskmaskinen nu havererat, någon har anmält mig 2 gånger till länsstyrelsen pga vanvård av ponnysarna (redan avskriver som obefogade anmälningar idag dock), jag har möte med sociala imorgon, med barnomsorgen på torsdag och i förra veckan hade jag möte med biståndsenheten igen. Min energi är änna rätt slut just nu.

Dock är jag nu ikapp igen gällande min super roliga distansutbildning jag går just nu gällande att Utveckla sitt Skrivande hos fantastiska inspirerande Alexandra Algerydh. Vilket i alla fall gjorde att avslutet på denna dagen vart ok.

Hoppas att ni haft en någorlunda bättre dag än mig i alla fall! Kram på er ❤

Otroligt mycket på gång!

Det är knappt så jag vet var jag ska börja, men det är otroligt mycket på gång just nu. Allt från något som kan bli riktigt stort, till överklaganden om yrkande på ersättning för utebliven avlösning trots beslut sen 31/5-16. Jag har även ett stort projekt på gång som är lite av ett sista halmstrå för att försöka rädda min inkomst och framtid i princip!

Dessutom så gör mitt fackförbund allt de kan just nu för att hjälpa mig och se om det är något som de kan göra för mig. Jag har skickat in papper sen 2011-09, haha så det är på håret om det överhuvudtaget kommer gå igenom.

Jag försöker få sålt saker vi inte använder här hemma, alla bäckar små. Samt har plockat ihop minst 2 kassar med barnkläder som ska skänkas till Susannes Änglar, som är en grupp på Facebook där man hjälper andra utsatta familjer samt individer. ❤ vill försöka ge något tillbaka nu när alla underbara medmänniskor ställer upp så för oss!

Senast häromdagen så blev jag överraskad igen av samma underbara kvinna som tillsammans med en vän besökte oss när alekuriren släppt sin artikel om vår situation. Jag bröt ihop i tårar då nu även hennes andra fina underbara vänner samt bekanta också gått ihop så vi fick 3 presentkort till på Ica ❤ jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka dessa otroligt underbara människor! Men tack vare dem så släppte en enorm börda från mina axlar!

Och tack vare alla ni som swishat har jag kunnat betala räkningarna även denna månaden! Det betyder så otroligt mycket för mig att jag inte vet hur jag någonsin ska kunna gottgöra er! Men jag lovar er alla, jag kommer göra allt i min makt för att vinna denna striden. 

Sen ska jag kämpa vidare med all kraft jag har och hjälpa andra familjer + individer i deras kamp för sin rätt till RÄTT hjälp!

Max är lite bättre rent allmänmässigt just nu, febern kommer fortfarande emellanåt men *peppar peppar* så kan jag snart räkna fem kräkfria dagar! Även fast han inte alls är uppe i den längre kalorier samt mängd vätska som han behöver ännu. Men vi kämpar oss tillbaka! Förhoppningsvis dimper en kallelse ner i brevlådorna snart angående operationen han ska göra. För såhär går det inte länge till. Det kommer bara sluta med att han behöver läggas in till slut och då är han alldeles för sjuk för operation.. Då blir det moment 22 med det också och det vet jag inte om jag pallar med. Bara vetskapen om att Max är en riskpatient att söva ger mig grov ångest inför varje operation. Så vi behöver inte några fler motgångar nu!

Stor kram till er allihopa och tack för att ni finns!

Måndag och avlösning

Förra veckan var en intensiv vecka!

Men denna veckan är tack och lov lite lugnare (än så länge). Max mår idag ok men det kan ju ändras senare, fast jag hoppas ju givetvis att han inte gör det. Utan får en helt feberfri samt kräkfri dag.
Dessutom så är Max avlösare/stödassistent här idag en sväng så jag tänkte försöka hinna ikapp med sådant som jag annars inte hinner med.
Efter att jag lämnat storebror på förskolan så har jag redan hunnit inom posten och handlat lite så vi överlever till den 20 då barnbidraget kommer. Att leva på bara vårdbidrag + barnbidrag är inte så mycket att hänga i granen när man är van att få in 9000 kr till varje månad. MEN tack vare alla ni underbara människor så kommer jag kunna betala mina räkningar även denna månaden!
Tusen, tusen, tusen tack från djupet av mitt hjärta!

Planer för denna veckan

Det enda jag har planerat denna veckan är att lämna in min första skrivuppgift och att hålla oss så isolerade som vi kan då Max ska få behandling på måndag den 23/10.  Eftersom han inte mått så bra de senaste veckorna så hoppas jag kunna hålla honom tillräckligt frisk så att han kan få behandlingen. De ska troligtvis även ta en massa nya prover om hans immunläkare har hunnit få svaren från Klinisk Genetik. Vilket jag verkligen är nyfiken på då den första kromosonscreeningen som de gjorde på honom inte gav någonting. Nästa steg var nämligen att kolla på dna och hur hans gener är uppbyggda.

Avlösning, sova eller hinna ikapp med allt annnat?

Sen har jag avlösning av Max stödassistent på onsdag samt torsdag denna veckan då vi lagt om schemat lite. Så förhoppningsvis hinner jag även få fyllt i de sista formulären osv som ligger på hög. Samt få möjlighet att skriva färdig dokument som ska in till bla a-kassan och arbetsförmedlingen.

Nu ska jag försöka i alla fall vila en liten stund då jag bara har hjälp i 2 ½ h till idag. Och då jag knappt sovit alls inatt så hade en power nap inte varit helt fel. Med tanke på att jag gärna vill överleva tills på onsdag då avlösningen sker igen, haha.

Ha en super bra dag! Stora kramar

Hemma igen efter en dag på språng!

Middag på restaurang med hela släkten!

Nu är vi äntligen hemma igen, ponnysarna har fått kvällsmat och hunden är rastad. Jag har slängt över lite bilder och det jag har filmat idag på datorn för att förhoppningsvis få ihop en helg-vlogg. Gärna inom en rätt så snar framtid, det är min plan i alla fall.

Dessutom så börjar min distanskurs i skrivande ikväll och det ska bli super kul. Hon som håller i kursen har dessutom jobbat med sitt skrivande i massa år samt driver egna sociala kanaler så som blogg/youtube/instagram osv.
Hoppas kunna lära mig massor med bra tips och råd, samt få möjlighet att utveckla mitt eget skrivande.

Man ska ju hålla sig sysselsatt har de sagt, haha. Det är ju inte direkt som att jag inte har något annat att göra! Men förhoppnings lyckas jag lösa det ändå, att multitaska är ju något som jag brukar göra rätt bra.

Imorgon kommer äntligen Max avlösare hit igen så min förhoppning är att få jobbat lite samt fixat lite med första uppgiften i kursen.
Samtidigt så önskar jag att jag kunde lära mig mer om rörlig media, lära mig att redigera bättre osv.
Jesus jag hör ju själv hur galen jag låter, det är nästan så att jag själv blir mörkrädd. Men de säger ju att det är bra att brinna för det man jobbar med, haha!

Max har i alla fall inte haft så hög feber idag och klarade av att stanna hela kalaset tack vare lite extra stöttning av alvedon. Även fast han är väldigt trött här nu ikväll så är det än så länge lugnt gällande sjukhetsfronten.
Sebastian är övertrött efter all lek hos sin mormor igår och all lek hos kontaktfamiljen i veckan. Tror han behöver en mamma att bråka av sig lite på och sen krypa upp i knät på och få vara “lilla Sebastian” igen. Det brukar bli såhär ibland, speciellt med alla hans känslor som bubblar upp emellanåt.

Hoppas att ni haft en mysig söndag, ta hand om varandra! Stora kramar från oss alla tre!

Kvällsevent på Arbetsförmedlingen!

Så var det dags för en kväll på Arbetsförmedlingen för att lyckas få lite klarhet.

Ikväll var det dags för en nätverkskväll/event på Arbetsförmedlingen här i kommunen och tack vare min mor samt mormor hade jag möjlighet att gå. Max har ju som sagt varit dålig i snart två veckor, så har jag inte vetat hur jag ska göra.
Men jag lyckades i alla fall komma dit! Man kan väl säga att jag tillsammans med Arbetsförmedlingen försöker få till en lösning på hur jag ska gå vidare. Hur jag ska kunna försörja mig, hur jag ska kunna jobba. Vilka valmöjligheter jag har och vad jag vill i livet.
Om man ska våga satsa på drömmen och djupdyka in i en ny värld som jag verkligen inspireras av. Samt brinner för och som jag lärt mig att älska även fast det är otroligt mycket mer jobb med det än vad man kan tro.

Men såklart var mitt fall den hårdaste nöten att knäcka, haha. Men jag är ju inte den som lägger mig ner och ger upp direkt. Vilket ni förhoppningsvis har märkt vid det här laget!

Tack alla inblandade för en intressant och givande kväll! Många intressanta samtal och jag hoppas att det kanske kan komma något gott ur detta i slutändan ändå. För att ge upp bara för att det är lite jobbigt är liksom inte riktigt min grej!

Hoppas att ni alla har haft en bra dag, ge aldrig upp och sikta mot stjärnorna! Man lever ju faktiskt bara en gång, så ta hand om er. Stora kramar till er alla!

Stort tack till följande för en väldigt intressant och givande kväll!

Arbetsförmedlingen – Nyföretagarcentrum – Yesbox – Drivhuset – Swedbank – Länsförsäkringar – Handelsbanken – Almi