Detta är något jag verkligen skäms över.

Ni alla vet ju vid detta laget omfattningen av den ständiga kampen jag för dagligen, för att min son med sina dolda funktionsvariationer samt särskilda behov ska få den hjälpen som han egentligen har laglig rätt att få.
Denna process har ju pågått i mer än 3 ½ år nu och vi står ju fortfarande helt utan hjälp. Samt min möjlighet att lyckas försörja oss är otroligt begränsad.

Min förmåga att ens åka och handla/hämta mediciner samt allt annat har begränsats oerhört mycket sedan biståndsenheten på Ale kommun dragit in all vår daghjälp helt.

Sedan biståndsenheten helt drog in våran daghjälp, så har min förmåga att boka in möten med eventuella kunder för mitt företagande gått från 2 dagar i veckan till 0. Vilket har gjort min redan ansträngda ekonomi ännu mer ansträngd.. Man kan väl fint säga att jag sedan försäkringskassan valde att utförsäkra mig i slutet av augusti förra året, så har jag gått flera tusen back varje månad.

Detta gör att jag inte har velat lägga några pengar på mig själv eller på saker för min egen skull. Vilket har resulterat i att jag på många sätt har utsatt mig för saker som jag annars aldrig hade gjort. Bland annat det jag ska berätta just nu, det jag skäms över mest av allt.

Något jag inte nämner ofta här i mina inlägg är min egen problematik, utan jag brukar inte vilja att den biten hamnar i fokus. Då mina barn är så otroligt mycket viktigare än precis allt annat för mig.

De som följt mig längst och som kanske känner mig delvis, vet om att jag bland annat har viss kronisk problematik själv. Jag har bland annat en medfödd bindvävsdefekt som heter Ehler-Danlos Syndrom, vilket påverkar leder/all sorts bindväv men det påverkar även tänderna. 
Mina tänder har i mina yngre dagar varit ett större problem, vilket resulterat i att jag bla idag har 2 titanskruvar i min mun. 

Men sedan jag blev myndig så har jag faktiskt klarat mig helt ok, förutom att jag minst en gång per år får inflammation i käkbenet och svullnar upp i halva ansiktet. Kanske inte det gosigaste i hela världen, men jag har kunnat leva med det. 

Detta har varit en enorm ångest för mig varje dag sedan det hände, jag skämdes så och ville inte berätta för någon alls.

Dock det senaste året har det inte varit lika bra, eller kanske det senaste 1 ½ året snarare. 
För att komma till saken så är det så att min ena kindtand gick helt i kras här för några månader sedan tillbaka nu. Något som har orsakat mig stor ångest och massa oro. Både ekonomisk oro, hur jag ens ska ha råd att laga den eller liknande. Samt oro för att det ska bli värre än vad det redan var, att den skulle bli inflammerad och sprida sig upp i käken. (något som jag som sagt redan har problem med och det brukar gå satans fort)

Jag stod alltså ut med detta, svårigheterna att äta/dricka, smärtan och ilningarna. Att veta om och konstant gå runt med denna trasiga tand, gav mig även ångest. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag skämts över detta hela tiden. Att känna att jag inte ens har råd att gå till tandläkaren har varit fruktansvärt.. Friska samt rena tänder är något som “man ska ha” idag, att inte ha friska tänder/trasiga tänder osv är så långt inpräntat i mig pga samhället, vilket gjorde att jag konstant gick runt och skämdes. Försökte dölja mina tänder, även om någon omöjligt skulle kunna skåda min trasiga kindtand i ett samtal. Det tog mig faktiskt över 2 månader att ens säga något till min egen mamma, men då hade det blivit väldigt mycket sämre redan. Så pass mycket skämdes jag över detta.

Jag började känna att det var mitt eget fel att detta hade hänt och det gjorde inte ångesten bättre direkt.

Jag började ifrågasätta om det var mitt eget fel att det hänt. Hade jag inte skött mina tänder ordentligt? Hur kunde jag medvetet utsätta mig för detta? Varför lät jag det gå så långt? Varför kunde jag inte bara be min familj om hjälp så att jag kunde gå till tandläkaren på en gång för att kunna laga tanden?
Men då jag redan har konstant ångest varje dag pga alla pengar jag har behövt låna av dem, så kunde jag inte med att be om hjälp då jag var rädd för att det skulle bli fruktansvärt dyrt då jag inte visste hur det egentligen var ställt med tanden.

Äntligen så fick jag möjlighet att göra något åt tandjäkeln!

Så nu äntligen i fredags fick jag möjlighet att gå till tandläkaren för att göra något åt tanden. Den var så illa skadad och inflammerad att det enda man kunde göra var att dra ut den helt. 

Själva processen tog över en timma och jag satt i stolen i närmare två timmar innan de äntligen blev klara med mig. Då resten av tandjäkeln såklart satt som sten med en enormt lång rot. Så hela helgen här nu har jag gått runt helt öm i hela ansiktet. Såpass illa att jag faktiskt blev besviken att jag inte fick någon blåklocka eller liknande så att jag kunde visa folk hur ont jag egentligen har i halva ansiktet, haha!

Är bara tacksam att jag kan äta och dricka igen, speciell kall dryck nu när det har varit närmare 26 grader minst varje dag.

Men nu kan jag ÄNTLIGEN äta och dricka normalt igen! Vilket är helt amazing, dock så hittade man några hål. Dessa samt min trasiga tand, har troligtvis uppkommit pga min grundsjukdom EDS i kombination med mediciner som jag äter. Då en del av de medicinerna bla ger muntorrhet, något som den ansvarige läkaren har informerat mig om alls under de här två åren som jag ätit dem. Förhoppningsvis kommer jag även kunna låna till de utgifterna av min familj så jag kan lägga detta bakom mig i alla fall tills dess att jag har möjlighet att betala tillbaka igen.

Meningen med detta inlägg känns kanske lite suddig, men där finns minst en.

Det jag tror att jag vill säga med detta inlägg är att, sitter du i en liknande situation som mig, snälla skäms inte! Du är absolut inte ensam! Låt inte det knäcka dig och även om det tar emot, snälla sök vård! Kanske kan du betala av förmånligt, eller söka en fond, vända dig till kyrkan eller vad som om du inte har den turen (som jag är lyckligt lottad att ha) med närstående som du kan låna av. 

Har ni andra några bra tips på vart man kan vända sig för att få hjälp med kostnaderna för tänderna så lämna gärna en kommentar här nedan! Kanske kan någon annan få hjälp av just din kommentar! 
Stora kramar till er alla och skäms inte för att du mår dåligt eller inte har den ekonomin som behövs för att gå runt idag.

Folk kommer tro att jag blivit galen!

En fortsättning på blogginlägget jag skrev i veckan, en liten spinn-off så att säga.

För att koppla ihop detta inlägget med det jag skrev här om dagen gällande vad som skulle hända i våra liv om Max skulle få den hjälpen han har rätt till. Jag kände att jag ville spinna vidare lite på det ämnet lite grann. 

Hur kommer folk reagera när man helt plötsligt har möjlighet, råd och tillfälle att få vara “sig själv” igen? Kommer folk att rikta dömande blickar gentemot en? Kommer folk tro att man tappat det helt och blivit spritt språngande galen? Eller kommer man förstå?

Vad tror ni kommer ske? Hur reagerade folk runtomkring er när ert liv planade ut och löste sig lite? När ni fick möjlighet att leva ut er personlighet och lägga tid på sådant som ni önskade och behöver för att må bra? Hur reagerade omgivningen då?

Det kommer vara ett väldigt stort steg, en stor förändring för både mig och folk runtomkring oss tror jag.

Jag tänker såhär, att det kommer vara ett enormt stort steg för mig tex att bara kunna komma utanför husets fyra väggar utan stress/ångest över hur det går med Max. Att kunna jobba utanför hemmet regelbundet med mitt företag Nalima Media, med möten och samarbeten. Att kunna träffa samt umgås med personer i min ålder, eller bara ha en dialog med någon som är äldre än 5 år, haha.
Nä men sen är det så otroligt mycket som jag skulle vilja göra/lägga tid på för min egen del. Saker jag längtat efter i flera år nu, saker jag fått välja bort för att ekonomin helt enkelt inte finns där just nu. Saker jag önskat göra nu i evigheter.
Det kan vara allt från att unna mig själv “egentid” så som kunna fixa håret/naglarna och allt sånt igen. Det är liksom en del av mig, mitt sätt att uttrycka mig, ett sätt att vara mig själv. Det kanske låter väldigt ytligt för många, men för mig är det de små sakerna som gör att jag mår bra, att jag får energi igen.
Jag har även sen Sebastian kom till världen velat tatuera mig igen, jag vill ha båda pojkarna med mig överallt livet ut. De som inte känner mig sedan innan vet inte tex att jag har flera tatueringar redan nu även om de inte alltid syns.

Många känner inte till den personen jag är innerst inne, utan de känner bara till den personen som de ser idag. 

Jag kommer vilja lägga tid på mina hobbys, som de senaste 5 åren (2 täta graviditeter och sedan ett multisjukt barn) fått hamna lååångt ner på prioriteringslistan. Tex ridningen, hänga i stallet, mysa med hästarna och hålla på med en hobby jag haft sedan jag var 6 ½ år. Men jag önskar även kunna lägga tid på att måla igen, på att få uttrycka mig, bearbeta allt jag gått igenom på mitt eget sätt. Och skriva, skriva, skriva, skriva! Jag har så mycket jag vill få ner i skrift, så mycket jag vill få sagt, förmedla.

Som sagt, många här inne känner bara till den personen jag är idag, den personen som inte har möjligheter att kunna vara sig själv. Som inte har samma möjligheter till fritid eller “egentid”.
Vad tror ni kommer ske? Hur reagerade folk runtomkring er när ert liv planade ut och löste sig lite? När ni fick möjlighet att leva ut er personlighet och lägga tid på sådant som ni önskade och behöver för att må bra? Hur reagerade omgivningen då?

Ha en fortsatt underbar fredag, kör försiktigt om ni ska ut på vägarna då det är jäkligt halt på många ställen runtom landet idag. Stora kramar från mig och bustrollen som förgyller mitt liv varje dag. 
Ps. glöm inte följa oss på instagram! Se länk + bilder här nedan! Ds.

Something is wrong.
Instagram token error.
Hämta fler

10 Fördelar med att jobba hemifrån!

Först och främst vill jag bara tacka för all fantastisk respons jag har fått på bland annat mitt inlägg om “Varför jag startade eget företag” 

Det är verkligen super kul att så många kände sig inspirerade och ville glädjas så med mig i mina steg mot att uppfylla min dröm. En dröm som består av att kunna jobba heltid hemifrån och på så sätt försörja mig själv samt mina barn. 

Så tack vare er godingar så fick jag lite feeling, så här kommer en liten lista på vad jag anser vara 10 fördelar med att jobba hemifrån! 
Hoppas att ni kommer att uppskatta den och vill ni att jag ska skriva mer ingående om mitt företagande eller liknande.  Så ställ mer än gärna frågor här nere i kommentarerna på bloggen eller skicka dem i ett mail till mig så kan jag försöka skriva mer om det ni önskar läsa om lite längre fram.

Här kommer 10 olika fördelar med att jobba som egen företagare hemifrån!

1.

Att helt kunna anpassa mina dagar själv efter hur min son mår/om vi har hjälp/om vi är på sjukhuset/om min äldsta son behöver extra närhet en dag osv. Att mina barns hälsa, välmående och behov kan komma i allra första rummet oavsett vilken dag det är. Och att vi KAN ta sovmorgon om jag känner att banrnen behöver det pga dåligt mående eller kanske bara lite extra pappasaknad.

2.

Att kunna jobba varsomhelst i världen bara jag har min bärbara dator, internet och en laddsladd med mig. (ok kanske lite annan teknisk utrustning om man blr iväg länge) Men rent generellt så kan jag i princip jobba i sängen (Som nu när jag skriver detta inlägg även fast det kommer publiceras några dagar senare), på sjukhuset om Max blir inneliggande eller kanske på et mysigt café med andra underbara idésprutande entrepenörer.

3.

Ingen klagar på mig om jag har en dålig dag och går i pyjamas hela dagen. Likaså är det inte heller någon som kan döma mig för att jag käkar en glass till lunch eller smygäter en godisbit när barnen somnat samtidigt som jag smattrar på tangentbordet.

4.

Jag kan vara enormt flexibel, allt från när det gäller barnens vistelse på förskolan (nu innan stora börjar förskoleklass i alla fall för sen blir det skolplikt.. Hujedamig!) till om något händer akut, eller jag kanske måste hinna med ett x antal ärenden under dagen med och då kan jag även jobba till viss del på språng. Vilket passar min multitaskande själ och lite adhd-sprittande kropp väldigt bra!

5.

Då jag tyvärr har viss problematik själv med värk och annat pga mina egna svårigheter. Så gör möjligheten att jobba hemifrån att jag kan variera mina arbetsställningar efter vad min kropp klarar av just den dagen. Kanske ta mikropauser för att orka eller ta en paus och ta en promenad med hunden för att få igång orken samt slita tankarna från värken en stund.

6.

Jag kan med mina idéer och visioner även hjälpa samt inspirera andra. Mina idéer blir till verklighet och verktyg för andra människor. Och ett av mina största mål är ju att kunna hjälpa andra, vilket nu kommer att kunna bli verklighet inom en inte alltför snar framtid!

7.

Den minskade stressen, att kunna jobba i min egen takt bara jag håller deadline. 

8.

Att inte bli störd av andra människor/kollegor runtomkring, utan kunna anpassa störningsmomenten runtom mig i den nivå jag vill.

9.

Som egen företagare så väljer jag även själv på vilken nivå jag vill ligga i lön, dvs vad jag ska fakturera i timman eller för ett färdigt paket. Jag bestämmer själv hur mycket tid jag vill lägga varje månad och på så vis kan man ju även säga att jag även har goda möjligheter att påverka min egen lön.

10.

Att möjligheterna verkligen är oändliga! Ni anar inte hur mycket jag satt förr och funderade/surfade/letade info om hur man överhuvudtaget skulle kunna försörja sig hemifrån. Utan att behöva gå med i något pyramidföretag av något slag eller investera stora summor pengar som man ändå inte har och riskera att bli av med dem.
Men det behöver inte var sådär jäkla krångligt. Hemligheten är att det är så otroligt mycket enklare än vad du tror! Och jag kan i princip lova dig att ALLA som vill skulle kunna jobba hemifrån, det gäller bara att hitta det man vill och kan göra. För att sedan göra det till sin business och ge järnet!

 

Några fler inlägg jag skrivit om företagande kommer här:

Varför jag startade eget företag.

Lite om olika bidrag

En bit om resan hit

Starta eget kväll

Åter igen tusen tack för all grym feedback! Och vill ni att jag ska skriva mer om att starta eller driva eget företag, eller kanske om att jobba hemifrån/förslag på vad du kan jobba med osv. Så skriv mer än gärna en kommentar här nedan eller släng iväg ett mail så ska jag göra vad jag kan för att få till fler spännande inlägg inom en snar framtid! Stora Kramar och var rädda om varandra!

När blir det bättre?

Nu ska jag ta upp något som inte så många pratar om. I alla fall inte högt.

Detta med att inte må så bra jämt och ständigt. Nu snackar vi inte en vanlig förkylning eller lite ont i en tå. Utan att må dåligt inuti, psykiskt, stress, ångest kanske även depressioner? När man egentligen bara vill dra täcket över huvudet igen och vakna om ett halvår eller så. Bara för att hoppas att DÅ är allt nog bra igen.

Med handen på hjärtat, hur många känner igen sig redan nu?
Varför är det något som man till varje pris ska försöka dölja? Som man inte klarar av att be om hjälp för?

För att till exempel om jag ska se till  mig själv, så har jag oerhört svårt att tala om att jag behöver hjälp. Eller att be om hjälp, när jag inte kan få ihop någonting själv eller liknande. Men jag måste säga att jag har faktiskt verkligen försökt att gå emot mig själv där.
Bara att gå ut i Alekuriren med vår situation var svårt för mig, men min morot var att jag är inte ensam. Det är inte bara vi som förnekas hjälpen vi behöver i detta landet idag och vad jag fått till mig så är vi inte heller ensamma ens i denna kommunen.

Jag är egentligen utbränd då kommunen inte ger oss hjälpen vi behöver.

Att sen hur man omedvetet eller medvetet för den delen, helt prioriterar bort sig själv. Allt från att prioritera att duscha/äta själv/borsta tänderna osv. Detta kanske låter helt sjukt för vissa, men för den som är utbränd eller deprimerad så kan sådana enkla saker vara som att bestiga ett berg.
Och nej ibland mår inte jag heller så bra, även om jag till varje pris försöker att inte visa detta utåt. All denna stressen, ångesten för hur man ska klara ekonomin osv, sorgen över Max sjukdom. Vår situation, över att ingenting händer eller går vägen för oss.
Jag har länge beskrivit det som att trampa vatten konstant för att inte drunkna eller som att dunka huvudet i väggen typ.

Tack ni underbara fina människor som kom hem till mig i helgen med en bukett, presentkort och en påse med kläder till pojkarna efter att ha läst om oss i Alekuriren! Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er, bara tanken att ni gjorde detta för vår skull och för att peppa mig lite extra, gör mig alldeles varm i hjärtat. Tack underbara ni!

Tack för att ni läst detta inlägg! Min tanke var ett lite längre inlägg men då Max kräkts nu ikväll igen och har feber så får jag dela upp det lite. Hoppas att det är ok med er! Stora kramar!

Tänker du på vad du äter?

Hur brukar era maträtter se ut hemma? Har ni något speciellt ni försöker äta efter? Tex veganskt, vegetariskt eller liknande? Äter ni mjökfrirr, glutenfritt? Bara viltkött? Dela gärna med er!

Själv så lagar jag allt här hemma mjölkproteinfritt då Sebastian är allergisk samt att även Max ska undvika mjölkprotein pga sina slemproblem i luftvägarna. Dessutom så har jag svår IBS samt endometrios med sammanväxningar runt tarmarna så jag klarar bara speciell kost. Och jag har märkt att min mage mår väldigt bra av även glutenfritt samt mkt grönt i form av en salig blandning av allt från rotfrukter, avokado, zucchini, blågrönt, örter osv.

Då även Sebastian misstänks ha barn IBS så lagar jag allt från grunden med väldigt få undantag. Dessutom så klarar ingen av våra magar av starka kryddor, istället försöker jag använda mkt läkande kryddor likt gurkmeja och ingefära mm. 

Skulle ni vilja läsa mer om hur jag ser på kosten? Om läkande kryddor och örter? Kanske även om mina erfarenheter kring IBS och hur jag har lyckats hitta något som funkar för oss?

Hoppas att ni alla haft en underbar dag och ta hand om er! Stora kramar ❤

Saknar mig själv

Fick lite feeling igårkväll, oops!

Kände att nu jäklar anamma var det dags för förändring, här har jag suttit med alla produkterna hemma i all evighet men inte ansett mig ha tid att ta hand om mig själv. (varför gör vi mammor alltid så?) Jag kände att nu får jag fanimej ta mig lite tid, oavsett hur rörigt det kommer bli undertiden och unna mig själv lite omvårdnad och ladda mina batterier med lite energi. Så vad tycks om slutresultatet?
Jag har bara använt en blekning först och sedan Maria Nila´s Vivid Violet.

Här kommer en liten bildserie på hur processen såg ut när jag försökte mig på att färga detta själv, haha.
Varför unnar man sig inte egentid eller egenvård oftare?

Jag vet verkligen inte varför jag satt detta i system att alltid bortprioritera mig själv och anse att jag aldrig är viktig nog att lägga “tid” på. Jag vet inte heller varför jag börjat tänka att mitt mående är det minst viktiga i vårt lilla kaosartade vardagsliv. För egentligen så vet jag ju att om jag inte mår bra och får energi någonstans ifrån, hur ska jag då kunna vara en bra och positiv, välmående mamma och förebild för mina barn?

Hur tänker ni kring detta? Själv har jag prioriterat bort mig själv i snart 3 år där jag bara haft små tillfällen att “unna” mig själv något.

Jag är i alla fall sjukt nöjd med slutresultatet! Vad tycker ni?

 

Jag hoppas att ni alla har en underbar helg och tar vara på tiden tillsammans.
Stora kramar!

 

 

 

Veganska nya produkter!

Hej allihopa!
Jag måste bara berätta om en hel rad spännande produkter som jag lyckades hitta i en rätt ny öppnad shop på nätet. Har för mig att de har haft öppet i ca 3 veckor bara nu.
Men oh my god! 😍👌

Med tanke på min speciella mage+tarm så behöver jag vara extremt noga med vad jag stoppar i mig osv. Mitt i allt kaos som varit så har jag haft en rejäl dipp då jag knappt fått i mig något och det jag fått i mig har varit så fel, det har blivit för mycket socker och skit varvat med typ ingenting alls. Vilket inte är någon höjdare överhuvudtaget för någon. Men som ni kanske kan förstå så än värre för mig och min svåra IBS samt endometrios.

I alla fall, jag har med hjälp av dietist både på karolinska i sthlm (när jag bodde där) som var otroligt duktig på kost och ibs. Samt med hjälp av dietist på mag och tarmlab här i gbg fått hjälp med rådgivning, kostråd men även näringdrycker för de dagar jag mår som sämst.

Jag och dom har kommit fram till att em mjölkprotein fri, glutenfri, skonkost med så naturliga inslag av vitaminer/mineraler/aminosyror osv är det allra bästa för min kropp. Och vad är då bättre än helt veganska grejer?

Jag har länge letat efter ett typ dagligt protein/allsidigt färdigt pulver att blanda ut typ smoothies/smoothiebowls och annat med, då ärligt talat dessa näringsdrycker inte är så fruktansvärt goda. Speciellt inte när ens mage bara tål några enstaka sorter. Men det har varit svårt att hitta, antingen får man köpa massa olika sorter som tillsammans kostar multum. Eller så får man nöja sig med ett renodlat proteinpulver och det är ju inte riktigt vad jag behöver eller vill ha.

I alla fall nu har jag klickat hem dessa och det ska bli så sjukt spännande att se om jag märker någon skillnad i mitt mående. Samt att jag är så otroligt nöjd över att ha funnit något som är allt i ett ❤👌 inte nog med det så smakar det annanas och kokos!
Min smoothiebowl ikväll fick sig en dos för jag kunde helt enkelt inte hålla mig tills imorgonbitti haha.

Har ni erfarenhet av veganska tillskott? Vad brukar ni ha i era smoothies/smoothiebowls osv? Har ni några tips på goda recept eller liknande?

Och nej detta är absolut inte ett sponsrat inlägg, jag har köpt detta för mina egna pengar för att investera i min hälsa och mitt välmående. Inte för att jag hade tackat nej till ett samarbete när det kommer till såhär bra produkter 😅 Men nej detta inlägg är inte sponsrat!