Varför jag startade eget företag.

Jag ska försöka förklara för er alla varför jag tog beslutet att starta eget företag i den sämsta perioden av mitt liv, rent ekonomiskt sett. Någon annan utväg fanns inte för mig, då jag vill kunna försörja mina barn och ta mig vidare i livet. Trots allt vi tvingats gå igenom de senaste 4 åren.

Hur det hela började.

Kort och gott, så var jag från början sjukskriven from 16 september 2015 pga att jag inte fick någon hjälp av Ale kommun med Max enorma vårdbehov. Vilket resulterade i att jag i princip “gick in i väggen”, då sömnbrist och all stress till slut tog ut sin rätt. Både Max läkare och min egen läkare var alla enormt oroliga för att jag skulle klappa ihop redan då. Men denna mamman är ju envisare än en gammal åsna, så som ni kanske märker så är jag fortfarande på fötterna. Även om jag själv  starkt börjat betvivla hur länge kroppen kommer orka.

Jag blev sjukskriven och man nekade Max all hjälp.

Min sjukskrivning fortskred, jag fortsatte att ansöka om allt jag kunde då både FK och Ale kommun avslog mina ansökningar om Assistans åt Max. Med hänvisning till att sondmatning och andning inte är några grundläggande behov. Plus att Ale kommun inte ens ansåg att han skulle tillhöra LSS, så enligt dem har han inte ens rätt att ansöka om assistans enligt LSS.
Detta trots att kassan redan innan årsskiftet 2016-2017 hade utrett den frågeställningen och kommit fram till att han visst tillhörde LSS-lagen och då även personkrets 3.

Om Anhörigvårdare och varför jag ansökte om att bli Anhörigvårdare på heltid åt Max.

Hur som helst ansökte jag om att bli Anhörigvårdare åt Max, eftersom kommunen inte kunde hjälpa oss på något sätt i väntan på att min överklagan om vårt avslag (gällande LSS och assistansansökan) skulle bli behandlat i Förvaltningsrätten.
Min tanke var att detta skulle bli en bra lösning för alla parter, då kommunen inte kunde (eller ännu kan) bistå med utbildad personal för våra beviljade avlösartimmar. Eller hjälpa oss med annan hjälp som Max och vi som familj så väl behöver. Så tanken från mig var att jag gör ju redan jobbet som en anhörigvårdare skulle ha gjort, eller som en personlig assistent skulle ha gjort.
Men jag tycker inte att det är ok att behöva göra allt detta gratis för kommunen för att de själva inte kan ge min son hjälpen han egentligen har rätt till. Oavsett hur många läkarintyg mm som jag ger dem, oavsett hur förbannade vården är för att vi inte får någon hjälp. Så vägrar Ale kommun konstant att hjälpa oss.

Ansöker trots motstånd, får rätt i Förvaltningsrätten.

I slutet av Maj 2017 ansökte jag därför om att bli anhörigvårdare åt Max på heltid. Detta gjorde jag trots att Biståndsenhetschefen talade om för mig att man “tagit bort detta i Ale kommun” och att jag skulle ta det med “politikerna, för vi har inte anhörigvårdare i denna kommunen”.
Jag ansökte trots detta i alla fall med stöd av en fantastisk vän, via mail och krävde att de skulle diareföra min ansökan samt ge mig ett beslut/avslag grundat på lagar och paragrafer.
Kommunen avslog såklart min ansökan, vilken jag då direkt överklagade till förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten gav mig rätt att bli anhörigvårdare inom bara några få veckor, lyckan när jag fick hem beslutet var obeskrivligt. Jag trodde verkligen att nu är det ett ljus i tunneln, nu ÄNTLIGEN kommer saker och ting att lösa sig. I alla fall tills dess att Max får beviljad den personliga assistansen han egentligen har rätt till.
Lyckan blev dock väldigt kortvarig då kommunen redan någon dag senare meddelade på västbusmötet vi då hade att de minsann skulle överklaga och att de inte tänkte godta förvaltningsrättens dom.

Kommunen vägrade acceptera Förvaltningsrättens dom och överklagade trots att Försäkringskassan talade om vilka konsekvenserna av detta skulle bli gentemot mig och mina två små barn.

På samma möte var även min handläggare från Försäkringskassan med och upplyste där kommunen om vad konsekvenserna för deras agerande skulle bli gentemot mig och barnen. Om de valde att gå vidare med överklagan gällande domstolsbeslutet om min rätt till att bli anhörigvårdare åt Max.
Konsekvensen skulle bland annat bli att jag from dagen efter västbusmötet skulle bli utförsäkrad från kassan och behöva skriva in mig som arbetslös samt arbetssökande på heltid hos arbetsförmedlingen. Detta samtidigt som jag då bara skulle fortsätta göra allt jag redan gör gällande all vård/tillsyn/sondmatning osv kring Max, detta utan att kommunen då skulle behöva göra något för att hjälpa oss.
Självklart valde Ale kommun att gå vidare med sin överklagan ändå, man valde även att yrka på inhibition. Vilket i princip betyder att under tiden för överklagan så behöver inte Ale Kommun verkställa Förvaltningsrättens dom som tidigare givit mig rätt att vara Anhörigvårdare åt Max på heltid. Detta kan man som kommun välja att inte göra om man som i tex mitt fall är medvetna om att det är en ensamstående förälder med två barn, varav yngsta är multisjuk, där föräldern är utförsäkrad och därmed även står helt utan annan inkomst under tiden för utredning av kommunens överklagan till Kammarrätten. Men Ale Kommun är ju inte direkt kända för att vara särskilt mänskliga, speciellt inte gentemot sina utsatta invånare.

Helt plötsligt satt jag på möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, för att börja söka jobb på heltid som jag inte kunde ta.

Detta resulterade i sin tur att jag inom kort satt på ett möte med både kassan och arbetsförmedlingen för att “överlämnas” till arbetsmarknadens förfogande. Redan där och då frågade jag dem hur många jobb de hade på lager som kunde skötas hemifrån, oberoende av vilken tid på dygnet det var samt där man ej behövde vara tvungen till att prata i telefon. Till svar fick jag ett “inga tyvärr..”
Men som den då (och nu) förbannade mamma jag var så förslog jag att min handläggare redan då skulle söka upp vilka regler samt liknande som gällde för starta eget bidraget och vilka mina möjligheter för att dra igång ett eget företag skulle vara.

Några få veckor senare satt jag på arbetsförmedlingens starta eget kväll och pratade med x antal olika föreläsare mfl.
Under denna tid så stod jag som sagt helt utan inkomst vilket jag gjorde tom dess att jag till sist fick  lägsta ersättningen på ca 4000 kr/månad beviljad av min A-kassa. Detta efter att ha skickat in papper till dem från 11-2011 och bett dem se över om de hade möjlighet att hjälpa mig alls. Vilket var i början av december 2017.
I början av december hade jag ett möte med en Affärsplanskonsult anlitad av arbetsförmedlingen, som jag presenterade min affärsplan, budget och liknande för. Detta är största steget för att kunna bli beviljad starta eget bidraget överhuvudtaget. Ett möte som gick fantastiskt bra och lättade en stor sten från mina axlar.

Jag blev beviljad Starta Eget Bidrag och kunde äntligen dra igång starten av mitt företag.

Så from den 13 december 2017 blev jag beviljad starta eget bidraget via arbetsförmedlingen på ca 4000 kr/månad. Detta då inga jobb på marknaden funkade för mig och min livssituation just nu. Dessutom så är jag fullt medveten om att Max tyvärr inte magiskt kommer tillfriskna. Hans behov kommer snarare att öka och även om (läs när, för jag tänker inte ge mig) han får beviljat assistans så kommer jag ha svårt att ha ett 7-16 jobb med alla läkarbesök och allt annat.
Så att kunna anpassa mina arbetstider samt dagar efter mina barns behov är väldigt viktigt för mig. Samtidigt så måste jag kunna försörja mina barn och kunna betala våra räkningar, något jag verkligen inte kan göra utan inkomst.
Förhoppningen med mitt egna företag är att kunna jobba hemifrån i största möjliga mån, att kunna försörja mina barn. Att jag nu har en heltidsanställning väger även tungt då det nu är ÄNNU viktigare att vår situation blir löst och Max får den hjälpen han behöver. Att jobba är något som ALLA förväntas göra, men är något jag får slita ihjäl mig för att ens kunna göra.

Allt jag vill är att kunna försörja mina barn och leva ett “normalt” liv som “alla andra”.

Jag önskar inga under eller liknande, jag önskar bara få försörja mina barn. Jobba som andra i min omgivning, kunna lämna hemmet emellanåt och kanske handla så vilt som på en fredag för att Max faktiskt har en assistent då som tar vid. Jag önskar bara att vi får ha ett “normalt” liv och att mina barn får må så bra de bara kan. Utan att behöva oroa sig för att mamma inte har några pengar eller för att mamma är så trött och slutkörd jämt.

Tack för att du orkade läsa hela vägen hit, jag hoppas att du trots att texten blev lång fick en uppfattning om vad som hänt. Samt varför jag valde att starta eget företag i den sämsta tiden i mitt liv rent ekonomiskt sätt. Stora Kramar!

Länkar med information om Anhörigvårdare:

Jag avslöjar min ena stora hemlighet!

Som jag sa igår så hade jag ett avgörande möte idag gällande en hemlighet som jag jobbat väldigt länge på.

Och nu står jag här bubblande glad och peppad till tusen! Det är nämligen så att jag ska starta ett eget företag!
Tusen tack till min fantastiska handläggare på arbetsförmedlingen som stått ut med mig, min adhd-sprudlande hjärna och mina tusen frågor samt idéer de senaste veckorna. Kanske inte är  som den” vanliga arbetslöse” direkt, haha. Jag har verkligen ställt dem på prov och vi stod alla inför en enorm utmaning där i början av september. När jag hade överlämning med försäkringskassan och arbetsförmedlingen gällande min utförsäkran samt inskrivning som arbetslös på arbetsförmedlingen.

Då det inte fanns fler insatser för mig att ansöka om hos kommunen/biståndsenheten. Det fanns inte heller några som helst ersättningar som jag inte redan hade ansökt om eller som jag ej var berättigad till. Det fanns inte heller några jobb jag kunde börja på som funkade med min nuvarande livssituation, där det största problemet återstår att Max fortfarande inte fått den hjälpen han har rätt till.

Men nu tack vare att jag har kunnat konstruera ett helt eget jobb som funkar med mitt liv. Där jag kan jobba hemifrån/på distans med något som jag verkligen tycker är super kul och som jag brinner för! Där jag inte behöver vara beroende av att åka till ett kontor, där jag även kan anpassa mina arbetstider utefter vad som behövs gällande barnen. Vilket ska bli helt amazing! Ni anar inte hur otroligt lycklig jag är just nu! Detta var nämligen mitt allra sista halmstrå och jag har verkligen gett mitt allt för att det ska gå vägen!

Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta för all hjälp och allt stöd i detta! Ni vet vilka ni är och jag vet inte hur jag ska kunna återgälda er.

Slutligen så vill jag skicka ett enormt stort tack till alla er som hjälpt mig och ställt upp under denna resan! Tack snälla för ert tålamod, för alla svar på mina tusen frågor. För att ni varit mina bollplank och peppat mig vidare!

Johanna på Enklaknep.se  –   Peter på Runan Reklam & Kommunikation   –   Och många fler som jag inte hade länkar till!

Håll nu alla tummar och tår för att pappershanteringen går snabbt samt felfritt så jag kan dra igång så snart som möjligt. Tack för allt ert enorma stöd jag får här varje dag! Tack för att ni alltid finns där och stöttar mig vidare oavsett hur mörkt det ser ut. Stora kramar i mängder!

Det närmar sig med stormsteg.

Väldigt nervös inför morgondagen och stressen står mig upp i halsen just nu.

Imorgon är det äntligen dags för mitt avgörande möte gällande mitt ena stora projekt. Ett projekt som jag jobbat med “bakom kulisserna” nu sedan början av september.
Så det är väldigt spänt just nu hur mitt arbete kommer att bedömas, om jag kommer få chansen eller ej. Hoppas så att jag kommer kunna dela med mig av dessa hemligheter och förhoppningsvis goda nyheter redan imorgon! Så ni får mer än gärna skänka mig en extra tanke imorgon förmiddag.

Operationsdagen närmar sig dessutom med stormsteg.

På torsdag är det dags för inskrivning med allt som hör därtill from kl 10:00.  Vi ska få träffa narkosläkare, sköterskor, kirurg, besöka avdelningen och stämma av behandlingsplan gällande hans sjukdomar osv. Förhoppningsvis kommer det finnas en bättre förebyggande plan denna gången med tanke på hans immunsjukdom. Så jag hoppas innerligt att man redan innan man ens söver honom står beredda med antibiotika och annan hjälp. Detta så han förhoppningsvis kommer slippa fler större infektioner, vilket han tidigare alltid fått efter varje sövning/ingrepp.

Jag försöker lägga band på mina känslor och intala mig att allt kommer att gå bra. Men jag kan inte låta bli att känna oron samt ångesten gnaga i bröstet på mig mer och mer. Ju närmare vi kommer den 11/12 desto mer känner jag stressen växa inom mig.
Något annat jag känner väger tungt över mig är att jag troligtvis kommer behöva stå där helt ensam igen. Vilket i så fall blir tredje gången. Något som är fruktansvärt tungt, när “alla andra” inlagda barns föräldrar är två som hjälps åt och avlastar samt stöttar varandra. Man kan nog inte känna sig mer ensam än när man ser sitt sövda barn föras iväg av kirurgerna och man står där helt själv medans hjärtat går i tusen bitar. Och man har ingen bredvid sig att söka styrka eller tröst hos.

Ta hand om er fina ni och kan ni så håll gärna en tumme eller två för mig imorgon förmiddag! Tack för att nu finns, stora kramar från oss alla tre! 

Hur gör ni när allt ser svart och helt omöjligt ut?

Denna fråga ställde jag er igår på min instagram och era svar var helt fantastiska, tack snälla för att ni delade med er.

Detta är något som jag själv har kämpat väldigt mycket med, särskilt det senaste året. Att som nu det senaste stå helt utan inkomst och möjlighet att försörja min familj, har inte varit lätt. Det är fortfarande inte lätt och många dagar känns allt helt hopplöst. Många mornar när jag vaknar känns det meningslöst att gå upp. Det känns många gånger som att oavsett vad jag gör så går ingenting min väg ändå.

Väldigt ofta så känns det som om jag trampar vatten konstant för att inte drunkna. Som att allt står mig upp i halsen och jag är på gränsen att ramla över kanten. Att allt är för övermäktigt och att jag inte orkar tjafsa mera.

Hur gör man för att ta sig vidare när allt känns omöjligt och ingenting går som man vill?

Men det är något i mig som enda sedan jag var liten alltid har funnits där. Ett jävla anamma som väcks till liv om det retas för mycket. En ilska som bubblar upp inuti mig, där jag blir så fruktansvärt förbannad över hur saker och ting sköts att jag ger mig f*n på att jag ska förändra dem!

Den där ilskan har fört både gott och ont med sig genom åren. Plus att det har gett mig massa extra skinn på näsan och en vilja av stål. Så när andra ser omöjligheter, så försöker jag ändå finna en lösning. För allt är inte svart eller vitt och allt är bara omöjligt om DU bestämmer dig för att det är det. Annars är det bara onödigt krångligt, kanske tar det en massa onödig tid. Kanske måste du ta vägar kring hindret som du inte hade tänkt göra från början. Kanske måste du rannsaka dig själv, hur ser mina förutsättningar ut och hur gör jag för att komma dit jag vill?

Jag önskar att jag kommer får möjlighet att hjälpa andra!

Än så länge kan jag inte avslöja del 1 av mina stora hemligheter jag har på gång, men jag ber er ha tålamod med mig. Kanske kan min resa jag gör nu bakom kulisserna av det ni ser här, hjälpa till att förändra någon annans liv i framtiden? Kanske kan det jag gör nu göra att någon annan kan ta sig ur en liknande situation som den jag hamnat i? Kanske kan något av all den skiten jag fått gå igenom de senaste 3 åren hjälpa någon annan? Kanske kan jag med de verktygen jag och den kunskapen jag har idag lyfta en medmänniska? Hjälpa dem att se att det är inte omöjligt, det är aldrig omöjligt. Det är kanske bara jäkligt krångligt och vägen mycket krokigare är du trott? Men man ska aldrig ge upp!

Har du någon gång befunnit dig i situationer som ovan? Som kan anses av många, omöjliga? Hur har du gjort för att ta dig vidare och lyckas ändå med dina mål? Dela gärna med dig av dina erfarenheter här nedan i kommentarsfältet! Och glöm inte att följa mig + bustrollen på instagram, länken till vårt konto är här nedan! Ta hand om er i vintermörkret och hoppas att ni alla har haft en underbar fredag, all kärlek till er allihopa!
Something is wrong.
Instagram token error.
Hämta fler

 

Måndag och avlösning

Förra veckan var en intensiv vecka!

Men denna veckan är tack och lov lite lugnare (än så länge). Max mår idag ok men det kan ju ändras senare, fast jag hoppas ju givetvis att han inte gör det. Utan får en helt feberfri samt kräkfri dag.
Dessutom så är Max avlösare/stödassistent här idag en sväng så jag tänkte försöka hinna ikapp med sådant som jag annars inte hinner med.
Efter att jag lämnat storebror på förskolan så har jag redan hunnit inom posten och handlat lite så vi överlever till den 20 då barnbidraget kommer. Att leva på bara vårdbidrag + barnbidrag är inte så mycket att hänga i granen när man är van att få in 9000 kr till varje månad. MEN tack vare alla ni underbara människor så kommer jag kunna betala mina räkningar även denna månaden!
Tusen, tusen, tusen tack från djupet av mitt hjärta!

Planer för denna veckan

Det enda jag har planerat denna veckan är att lämna in min första skrivuppgift och att hålla oss så isolerade som vi kan då Max ska få behandling på måndag den 23/10.  Eftersom han inte mått så bra de senaste veckorna så hoppas jag kunna hålla honom tillräckligt frisk så att han kan få behandlingen. De ska troligtvis även ta en massa nya prover om hans immunläkare har hunnit få svaren från Klinisk Genetik. Vilket jag verkligen är nyfiken på då den första kromosonscreeningen som de gjorde på honom inte gav någonting. Nästa steg var nämligen att kolla på dna och hur hans gener är uppbyggda.

Avlösning, sova eller hinna ikapp med allt annnat?

Sen har jag avlösning av Max stödassistent på onsdag samt torsdag denna veckan då vi lagt om schemat lite. Så förhoppningsvis hinner jag även få fyllt i de sista formulären osv som ligger på hög. Samt få möjlighet att skriva färdig dokument som ska in till bla a-kassan och arbetsförmedlingen.

Nu ska jag försöka i alla fall vila en liten stund då jag bara har hjälp i 2 ½ h till idag. Och då jag knappt sovit alls inatt så hade en power nap inte varit helt fel. Med tanke på att jag gärna vill överleva tills på onsdag då avlösningen sker igen, haha.

Ha en super bra dag! Stora kramar

Jag vann!! Jag vann i rätten!!

Alltså jag vet knappt vart jag ska börja, hela veckan än så länge har varit helt kaotisk med besök på barnsjukhuset idag igen för Max bland annat. Detta med en hel del jobbiga besked, frågeställningar osv.

Denna måndagen var dessutom en av de värsta dagarna jag varit med om på väldigt länge. Allt detta tjafs med kommuner och myndigheter mfl i snart tre år har börjat ta ut sin rätt på mig. Att inte heller få sova ordentligt på nästan fyra år gör ju inte saken bättre heller, så stresspåslag är inget min kropp gillar just nu. Och måndagen var bland det värsta på länge! 

Tack du underbara vän som utan att tveka ställde upp när du hörde hur ledsen och uppgiven jag var ❤


I alla fall så fick jag äntligen några minuter på mig att springa ut till brevlådan ikväll och hämta posten (vilket inte alltid är möjligt pga Maxens svårigheter och att jag är ensamstående tvåbarnsmamma liksom, haha). Döm av min förvåning när jag ser att där ligger ett brev från förvaltningsrätten!

Första känslan jag får är ont i magen, jag tänkte att nu har de skickat vidare även denna överklagan till en annan förvaltningsrätt som de gjorde med vår överklagan om assistansansökan (som numera befinner sig hos Falu förvaltningsrätt i väntan på sin tur för den som undrar). Men när jag öppnar brevet är det första jag ser högst upp på pappret som är vikt “Domslut”.. Tappade hakan redan där då överklagan inkom till förvaltningsrätten i Göteborg den 16/8, dvs typ för bara någon vecka sedan! Jag har aldrig varit med om att det någonsin gått såhär fort! Aldrig ens hört talas om det!
Men ja där stod det, svart på vitt att jag vinner och har härmed rätt enligt lag att vara anställd som anhörigvårdare åt Max!! 

Det står så oerhört mycket mer bra i den domen, om hur Max tillsynsbehov/vårdbehov/omsorgsbehov mm helt klart överstiger det “normala föräldraansvaret”. Det står även där att Max behöver ständig övervakning och tillsyn dygnet runt och hur kommunen ska se till att avlösningen minsann tillgodoser en del av de behoven, utöver min anställning som anhörigvårdare. 

Jag tänkte egentligen skriva ett mycket mer ingående inlägg om detta men jag är alldeles för uppe i varv och överlycklig över att saker och ting kanske äntligen börjar vända. Att dessutom få svart på vitt att det jag säger är sant och att Max behöver den vården han behöver är så jävla skönt! Det ska bli underbart att få trycka upp detta i fejset på alla de från kommunen som motarbetat mig konstant i snart tre års tid på måndag när det är dags för nästa västbusmöte igen.

Tack alla älskade ni som tror på mig och peppar mig vidare när jag känner mig uppgiven och slutkörd ❤ ni är bäst! Stora kramar!

Vattenkrig och solsken!

En fantastisk lördag, massor med bilder, kärlek i mängder!

Lördag

En helt underbar lördag blev det som började med strålande solsken, sen dök barnens mormor, moster och min mormor upp för några härliga timmar i solen med bustrollen. Moster hade vattenkrig i tankarna och hann väl inte ens mer än uttala ordet innan kriget var i full gång, haha. 😀
Vilket i sin resulterade i en dygnsur moster och mormor, medans killarna tjöt av skratt samtidigt som vattnet flög över gräsmattan. Som ni kanske ser på bilderna så lyckades jag fånga en hel del goa underbara fantastiskt roliga ögonblick på bild!

Sen avslutade vi dagen med att vara barnvakter åt två underbara barn vars hela familj vi brukar umgås med när tillfälle ges och Max är tillräckligt frisk. Kändes så skönt att kunna hjälpa dessa underbara människor när de alltid ställer upp så mycket för mig och pojkarna.
Så vi rensade i trädgården, lekte, åt glass, hoppade studsmatta, pusslade, kollade på film och avslutade det hela med bananpannkakor tillsammans. Så kul när alla 4 bustrollen lekte fantastiskt tillsammans och hade så roligt tillsammans!

Söndag

Imorgon måndag kommer jag äntligen att få lite avlösning igen så förhoppningsvis får jag lite gjort då nästa avlösningstillfälle inte är förrän om ca 2 veckor efter det. Så behöver kolla igenom kylskåpet/skåpen i köket och se om jag behöver bunkra upp med mer.

Idag har vi bara myst allihopa och laddat batterierna, pojkarna har badat balja med massa badskum och vattenleksaker i vårt lilla badrum medans jag till och med har hunnit unna mig en dusch, haha. Tanken från början var att vi skulle vart ute idag men då det blåser och har blåst som tusan hela dagen så planen med utomhusbad och gårdsgrejande lades på hyllan. Istället har vi sovit middag tillsammans i min säng och pysslat inomhus.

Jag har även hunnit smörja in mig med St Tropez express tan för första gången så jag ska försöka återkomma imorgon med vad resultatet blev och vad jag tyckte om den, jag hoppas verkligen inte att jag blir orange i alla fall för då lär jag skrämma ungarna på dagis mer än den gången de tyckte att jag såg ut som en vampyr för att jag hade tatuerat mina ögonbryn, haha!

Hoppas verkligen att ni har haft en helt underbar helg, så nu ser vi fram emot en ny vecka med helt nya möjligheter och en helt ny månad. Jag har nämligen bestämt att Juli ska bli vår månad där saker och ting vänder till det bättre! Kram på er!

Så mycket nytt!

Äntligen är min alldeles egna hemsida + blogg nästan helt klara! Är så himla lycklig för detta är något jag har funderat på otroligt länge, men som jag inte haft möjlighet att ta tag i förrän nu.

Så nu har jag officiellt en helt egen sida som jag kan göra precis vad jag vill med! Vilket blir ytterligare ett steg mot en mer seriös och professionell satsning på mitt skrivande.

Tack så mycket för ert tålamod under denna tiden då det varit extra tyst här inne, för förutom hemsideflytten och blogg flytten, så har det hänt otroligt mycket kring Max. Det har varit massa möten, jag sitter i telefon nonstop varje vardag och jagar myndigheter/sjukvård/försäkringskassan/försäkringsbolag mfl. Jag har sååå mycket att berätta för er! Men det får bli i ett enskilt inlägg, just nu vill jag bara välkomna er hit till min alldeles egna nalima.se! Jag hoppas så att ni tycker att detta kommer bli lika spännande som jag gör!

Sen vill jag även rikta ett enormt stort tack till enklaknep för all hjälp och pedagogiska förklaringar om hur jag skulle gå till väga för att få allt detta med hemsidan och bloggen att fungera, du är helt enkelt bara bäst!

Vilken kamera ska man ha?

Hjälp mig välja kamera!

Jag har börjat inse mer och mer att jag MÅSTE ha en mindre kamera att tillgå om dagarna. Mobilen har ju funkat ok, men den håller ju inte alls samma kvalitet som en system eller kompaktkamera. Jag har kikat runt lite på olika hemsidor och bestämt mig för att jag behöver något i storlek som får plats i väskan och kan följa med överallt, en som går att både filma och fota med, en som kan ta skarpa bra bilder både inomhus samt utomhus och på så vis hjälpa mig att ta bloggen till en ny nivå.

Vilket även är ett av mina mål detta året som ni kan läsa mer om här ! 😁

Så har ni några tips och råd inför kameraköpet? Sett att en del kameror har bland annat wifi för direktöverföring till datorn osv, vilket låter grymt bra. Är det lika bra som det låter? Vilket märke ska man satsa på om man inte vill spendera en hel förmögenhet? Och är det rimligt att finna en såhär bra kamera upp till 2500 kr klassen eller ska jag fortsätta drömma bara? Haha 😊

Bilderna nedan är exempel på kameror inom min budget som jag bland annat kikat på.

#NOUW30DAYSCHALLENGE

Så nu ska jag också skriva ett inlägg angående #NOUW30DAYSCHALLENGE så jag som plus i kanten även an vara med och tävla om de fina priserna. Vem hade inte velat åka till London liksom? Hallå eller, ensamstående mamma till två små barn under fem år 😅 enda egentiden jag eventuellt kan få är när de båda två har möjlighet att gå på förskolan och då har jag allt annat kring vården/myndigheterna/alla kontakter att styra upp. Så jag hade garanterat inte tackat nej direkt!

Nej men seriöst, vem mer är på den här fantastiska utmaningen som #nouw har kommit på? Jag tycker att det ska bli otroligt roligt då ett av mina mål det här året är att bli mer professionell i mitt bloggande och att få både mig samt bloggen att växa så mycket som möjligt. Dessutom tycker jag att det kan vara väldigt utvecklande för mitt skrivande, att få möjlighet att utmana mig dagligen för att producera så bra texter som möjligt.

Så kan inte du också vara med och tävla om din blogg ligger på nouw.com! Annars kanske du kan vara med ändå? Kanske kan det hjälpa dig med ett peppande tänk och kanske även se det som en egen utmaning för att utveckla dig själv?
Killar och tjejer nu kör vi! Länka gärna era bloggar i kommentarerna nedan så ska jag försöka gå in och kika på dem alla! ❤

https://nouw.com/magazine/boosta-din-blogg-och-vinn-resa-till-lond-4221?cache=119420113