Nytt möte och massa planering!

När man som mamma trollar med knäna och önskar att man hade ca 3 armar till och helst 20 timmar till per dygn så man kunde hinna med allt man hade tänkt sig typ.

Så denna veckan har jag multitaskat lite mer än vanligt, det är väldigt många olika moment som just nu krockar med varandra allt från jobb, planeringen runt Max, alla viktiga möten osv som skall hinnas med och sen såklart själva livet också. Vår älskade stödperson har varit hemskt sjuk och då kommunen ännu inte anställt någon ny så finns där fortfarande ingen vikarie som kan ställa upp när hen inte kan jobba.
Tack och lov så har ju min äldsta son Sebastian världens allra bästa kontaktfamilj nu som verkligen ställer upp på alla sätt och vis, i
vått och torrt. Speciellt nu när de sett hur mycket tröttare jag har varit gentemot tidigare, samt när kroppen inte riktigt vill samarbeta (misstänker att jag är på väg in i ett nytt skov, inte riktigt vad jag känner att jag har tid och lust med just nu. Men vad gör det om hundra år?). 

De har i alla fall varit mina räddare i nöden och hjälpt mig oerhört mycket det senaste med hämtningar + lämningar på förskolan för storas del. Detta har gjort att jag har kunnat stressa ner lite och släppa en liten del av allt komplicerat vardagspussel som kommer på köpet när man har en lillebror som är såpass immunsjuk som Max är. Samt att detta med att vänja sig och få till alla vardagliga bestyr med matdroppet 18-20 h per dygn, kanske inte är det allra enklaste alla gånger. Nu när kylan dessutom hållit ett stadigt grepp om oss ett tag så försvårar ju alla dessa ytterkläder osv ytterligare. 
Så även fast mammahjärtat gör ont över att inte kunna vara lika delaktig i min stora sons förskolegång som för kanske ett år sedan (vi pratar ju fortfarande varje dag om hur det har varit osv såklart och jag har kontinuerlig kontakt med hans underbara pedagoger, som även de är fullt medvetna om situationen). Så är jag oerhört tacksam för att denna fantastiska familj kommit in i våra liv och jag hoppas aldrig att jag kommer behöva släppa taget om dem! Mer genuint underbara människor får man verkligen leta efter!

En sån helt underbar människa vi har fått med oss i denna nästintill omöjliga kampen!

Tack vare en annan ny fantastisk människa i mitt liv så kom jag här om dagarna (kanske lite mer än 2 veckor sedan nu) i kontakt med Jurist Natalie på LSS Assistans som utan att ens tänka två gånger erbjöd sig att hjälpa mig med alla krig vi för på i stort sett alla plan just nu. (Jag och min älskade stackars mamma har försökt så gott vi kan)
Denna människa är nog bland det allra bästa som har hänt mig/oss det senaste åren, hon är bara helt amazing! Trots att vi har över 3 års velig kamp bakom oss = massa med papper/dokumentation/konversationer/tjafs/överklaganden/domstolskontakter/myndighetskontakter osv att sätta sig in i. (jag själv förstår inte hur någon frivilligt skulle vilja lägga sig i och hjälpa oss nysta i denna röran, haha) Men sen dag 1 så har hon funnits där, jämt! Och på denna korta tid hjälpt oss ovärderligt mycket. 

Idag var hon med mig som stöd i ytterligare ett möte med barnomsorgen som vi var tvungna att få till. Detta för att kunna börja planera Max återgång till förskolan då biståndsenheten mfl fortsätter att upprepa samma skit “att han är precis som alla andra” och därför SKA han gå heltid på förskolan (egentligen from 1/3-18 enligt dem, men det funkar liksom inte att bara kasta in ett immunsjukt barn med en jejunostomi+matdropp 18 h per dygn som behöver tillsyn konstant hela tiden och inte kan vistas i grupper större än max 5-6 barn inklusive honom själv).

Jag har i sig inga som helst problem med att Max ska tillbaka till omsorgen, men mitt största orosmoment är hur det ska kunna skötas så säkert som möjligt. Så att inte han utsätts för onödiga risker och hur det egentligen ska kunna fungera i praktiken. Kommer hans lilla kropp ens att palla?
Den sista biten där är ju bland de jobbigare bitarna, då läkarna och vården länge flaggat för att han troligtvis inte kommer orka gå heltid. Så vägrar ändå biståndsenheten att lyssna utan anser att han minsann visst kan gå. 
Så detta kommer bli tufft, som TUR är verkade vi tack vare underbara Natalie idag få gehör för att man noga måste följa upp inskolningen. Att vi ALLA (jag+pedagoger+stödpersonen i hemmet+förskolechefen+läkare) måste se till att flagga för Max bästa och hans mående måste komma i första hand. Så om vår plan nu och försök till inskolning (med heltid som mål), INTE fungerar av någon form av anledning så kommer jag få stöttning från barnomsorgen gentemot bistånd ifall det skulle behövas.

Så äntligen känns det som att det kanske finns ett litet ljus längre fram i tunneln? Dock är det såklart synd att man ska behöva “bevisa” för vissa individer att han inte är som alla andra och att man måste bevisa att han blir dålig för att han ska kunna få sin omsorg helt anpassad efter sina behov. Missförstå mig rätt, min högsta önskan är ju att han kan vara på förskolan precis som “alla andra barn” och att ingenting hade behövts utöver det. Men med allt vi har gått igenom i bagaget och all information jag vet idag som vi inte visste förr, så är oron stor och det sista jag vill är att det han tycker är allra roligast i hela världen blir det som gör honom sjuk samt sämre än vad han redan är idag.

Jobbmässigt så hade ju förskola varit super, förskola kombinerat med assistans, det är vad jag tror kommer vara den allra bästa anpassade lösningen efter just Max och alla hans behov. Så jag försöker se detta som en liten vinst, eller som ett rejält kliv upp på ett enormt berg. Oavsett så är jag evigt tacksam för att jag fått möjligheten att satsa på min dröm som även ger mig stora friheter i var/när/hur jag ska jobba då jag mestadels bara jobbar hemifrån. (om man bortser från kundmöten och annat) Jag kan liksom anpassa mina tider så att de klaffar med barnen, deras behov, Max alla läkarbesök osv. Något som jag vet är väldigt få förunnat!

I tisdags hade jag verkligen bästa dagen med min underbara vän Johanna på enklaknep där vi allt från spånade gällande en liten hemlighet vi har på gång. Samt att hon var kung och följde med mig till Inet på Ringön för att vara mitt stöd och kloka rådgivare gällande investeringar i mitt företag i form av bla en ny bärbardator samt annan utrustning. Har lyckats få ett utökat bidrag ifrån Arbetsförmedlingen som enbart får användas i investeringar av utrustning osv, i samband med att jag även lyckades få mitt starta eget bidrag godkänt hos dem. Du kan läsa mer om själva starta eget bidraget genom att klicka här.

Mitt egna lilla företag som är något utav det roligaste som jag någonsin fått möjlighet att göra! Jag är faktiskt stolt över mig själv för att jag trots alla motgångar inte bara ser svart, utan fortfarande istället försöker se till lösningar och hur man kan lyckas ändå. Det är inte helt fy skam faktiskt!

Sen fick jag även ett samtal som gjorde mig helt rörd och ställd, vad det handlar om kan jag inte riktigt avslöja ännu då inget är helt hundra förrän på söndag kväll typ. Men att man ens hade lilla mig som tilltänkt alternativ gjorde att jag kände mig lite hedrad faktiskt. Förhoppningsvis kan detta ge mer power i mina kommande idéer, texter och projekt som jag sååå gärna vill dra igång. Men som sagt efter söndag så lovar jag att avslöja hemligheten, hihi!

Glöm inte att följa mig och bustrollen på Instagram! Tack för att ni alltid finns här för oss och hejar på, stor kram!

Something is wrong.
Instagram token error.
Hämta fler

Varför jag startade eget företag.

Jag ska försöka förklara för er alla varför jag tog beslutet att starta eget företag i den sämsta perioden av mitt liv, rent ekonomiskt sett. Någon annan utväg fanns inte för mig, då jag vill kunna försörja mina barn och ta mig vidare i livet. Trots allt vi tvingats gå igenom de senaste 4 åren.

Hur det hela började.

Kort och gott, så var jag från början sjukskriven from 16 september 2015 pga att jag inte fick någon hjälp av Ale kommun med Max enorma vårdbehov. Vilket resulterade i att jag i princip “gick in i väggen”, då sömnbrist och all stress till slut tog ut sin rätt. Både Max läkare och min egen läkare var alla enormt oroliga för att jag skulle klappa ihop redan då. Men denna mamman är ju envisare än en gammal åsna, så som ni kanske märker så är jag fortfarande på fötterna. Även om jag själv  starkt börjat betvivla hur länge kroppen kommer orka.

Jag blev sjukskriven och man nekade Max all hjälp.

Min sjukskrivning fortskred, jag fortsatte att ansöka om allt jag kunde då både FK och Ale kommun avslog mina ansökningar om Assistans åt Max. Med hänvisning till att sondmatning och andning inte är några grundläggande behov. Plus att Ale kommun inte ens ansåg att han skulle tillhöra LSS, så enligt dem har han inte ens rätt att ansöka om assistans enligt LSS.
Detta trots att kassan redan innan årsskiftet 2016-2017 hade utrett den frågeställningen och kommit fram till att han visst tillhörde LSS-lagen och då även personkrets 3.

Om Anhörigvårdare och varför jag ansökte om att bli Anhörigvårdare på heltid åt Max.

Hur som helst ansökte jag om att bli Anhörigvårdare åt Max, eftersom kommunen inte kunde hjälpa oss på något sätt i väntan på att min överklagan om vårt avslag (gällande LSS och assistansansökan) skulle bli behandlat i Förvaltningsrätten.
Min tanke var att detta skulle bli en bra lösning för alla parter, då kommunen inte kunde (eller ännu kan) bistå med utbildad personal för våra beviljade avlösartimmar. Eller hjälpa oss med annan hjälp som Max och vi som familj så väl behöver. Så tanken från mig var att jag gör ju redan jobbet som en anhörigvårdare skulle ha gjort, eller som en personlig assistent skulle ha gjort.
Men jag tycker inte att det är ok att behöva göra allt detta gratis för kommunen för att de själva inte kan ge min son hjälpen han egentligen har rätt till. Oavsett hur många läkarintyg mm som jag ger dem, oavsett hur förbannade vården är för att vi inte får någon hjälp. Så vägrar Ale kommun konstant att hjälpa oss.

Ansöker trots motstånd, får rätt i Förvaltningsrätten.

I slutet av Maj 2017 ansökte jag därför om att bli anhörigvårdare åt Max på heltid. Detta gjorde jag trots att Biståndsenhetschefen talade om för mig att man “tagit bort detta i Ale kommun” och att jag skulle ta det med “politikerna, för vi har inte anhörigvårdare i denna kommunen”.
Jag ansökte trots detta i alla fall med stöd av en fantastisk vän, via mail och krävde att de skulle diareföra min ansökan samt ge mig ett beslut/avslag grundat på lagar och paragrafer.
Kommunen avslog såklart min ansökan, vilken jag då direkt överklagade till förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten gav mig rätt att bli anhörigvårdare inom bara några få veckor, lyckan när jag fick hem beslutet var obeskrivligt. Jag trodde verkligen att nu är det ett ljus i tunneln, nu ÄNTLIGEN kommer saker och ting att lösa sig. I alla fall tills dess att Max får beviljad den personliga assistansen han egentligen har rätt till.
Lyckan blev dock väldigt kortvarig då kommunen redan någon dag senare meddelade på västbusmötet vi då hade att de minsann skulle överklaga och att de inte tänkte godta förvaltningsrättens dom.

Kommunen vägrade acceptera Förvaltningsrättens dom och överklagade trots att Försäkringskassan talade om vilka konsekvenserna av detta skulle bli gentemot mig och mina två små barn.

På samma möte var även min handläggare från Försäkringskassan med och upplyste där kommunen om vad konsekvenserna för deras agerande skulle bli gentemot mig och barnen. Om de valde att gå vidare med överklagan gällande domstolsbeslutet om min rätt till att bli anhörigvårdare åt Max.
Konsekvensen skulle bland annat bli att jag from dagen efter västbusmötet skulle bli utförsäkrad från kassan och behöva skriva in mig som arbetslös samt arbetssökande på heltid hos arbetsförmedlingen. Detta samtidigt som jag då bara skulle fortsätta göra allt jag redan gör gällande all vård/tillsyn/sondmatning osv kring Max, detta utan att kommunen då skulle behöva göra något för att hjälpa oss.
Självklart valde Ale kommun att gå vidare med sin överklagan ändå, man valde även att yrka på inhibition. Vilket i princip betyder att under tiden för överklagan så behöver inte Ale Kommun verkställa Förvaltningsrättens dom som tidigare givit mig rätt att vara Anhörigvårdare åt Max på heltid. Detta kan man som kommun välja att inte göra om man som i tex mitt fall är medvetna om att det är en ensamstående förälder med två barn, varav yngsta är multisjuk, där föräldern är utförsäkrad och därmed även står helt utan annan inkomst under tiden för utredning av kommunens överklagan till Kammarrätten. Men Ale Kommun är ju inte direkt kända för att vara särskilt mänskliga, speciellt inte gentemot sina utsatta invånare.

Helt plötsligt satt jag på möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, för att börja söka jobb på heltid som jag inte kunde ta.

Detta resulterade i sin tur att jag inom kort satt på ett möte med både kassan och arbetsförmedlingen för att “överlämnas” till arbetsmarknadens förfogande. Redan där och då frågade jag dem hur många jobb de hade på lager som kunde skötas hemifrån, oberoende av vilken tid på dygnet det var samt där man ej behövde vara tvungen till att prata i telefon. Till svar fick jag ett “inga tyvärr..”
Men som den då (och nu) förbannade mamma jag var så förslog jag att min handläggare redan då skulle söka upp vilka regler samt liknande som gällde för starta eget bidraget och vilka mina möjligheter för att dra igång ett eget företag skulle vara.

Några få veckor senare satt jag på arbetsförmedlingens starta eget kväll och pratade med x antal olika föreläsare mfl.
Under denna tid så stod jag som sagt helt utan inkomst vilket jag gjorde tom dess att jag till sist fick  lägsta ersättningen på ca 4000 kr/månad beviljad av min A-kassa. Detta efter att ha skickat in papper till dem från 11-2011 och bett dem se över om de hade möjlighet att hjälpa mig alls. Vilket var i början av december 2017.
I början av december hade jag ett möte med en Affärsplanskonsult anlitad av arbetsförmedlingen, som jag presenterade min affärsplan, budget och liknande för. Detta är största steget för att kunna bli beviljad starta eget bidraget överhuvudtaget. Ett möte som gick fantastiskt bra och lättade en stor sten från mina axlar.

Jag blev beviljad Starta Eget Bidrag och kunde äntligen dra igång starten av mitt företag.

Så from den 13 december 2017 blev jag beviljad starta eget bidraget via arbetsförmedlingen på ca 4000 kr/månad. Detta då inga jobb på marknaden funkade för mig och min livssituation just nu. Dessutom så är jag fullt medveten om att Max tyvärr inte magiskt kommer tillfriskna. Hans behov kommer snarare att öka och även om (läs när, för jag tänker inte ge mig) han får beviljat assistans så kommer jag ha svårt att ha ett 7-16 jobb med alla läkarbesök och allt annat.
Så att kunna anpassa mina arbetstider samt dagar efter mina barns behov är väldigt viktigt för mig. Samtidigt så måste jag kunna försörja mina barn och kunna betala våra räkningar, något jag verkligen inte kan göra utan inkomst.
Förhoppningen med mitt egna företag är att kunna jobba hemifrån i största möjliga mån, att kunna försörja mina barn. Att jag nu har en heltidsanställning väger även tungt då det nu är ÄNNU viktigare att vår situation blir löst och Max får den hjälpen han behöver. Att jobba är något som ALLA förväntas göra, men är något jag får slita ihjäl mig för att ens kunna göra.

Allt jag vill är att kunna försörja mina barn och leva ett “normalt” liv som “alla andra”.

Jag önskar inga under eller liknande, jag önskar bara få försörja mina barn. Jobba som andra i min omgivning, kunna lämna hemmet emellanåt och kanske handla så vilt som på en fredag för att Max faktiskt har en assistent då som tar vid. Jag önskar bara att vi får ha ett “normalt” liv och att mina barn får må så bra de bara kan. Utan att behöva oroa sig för att mamma inte har några pengar eller för att mamma är så trött och slutkörd jämt.

Tack för att du orkade läsa hela vägen hit, jag hoppas att du trots att texten blev lång fick en uppfattning om vad som hänt. Samt varför jag valde att starta eget företag i den sämsta tiden i mitt liv rent ekonomiskt sätt. Stora Kramar!

Länkar med information om Anhörigvårdare:

Jag avslöjar min ena stora hemlighet!

Som jag sa igår så hade jag ett avgörande möte idag gällande en hemlighet som jag jobbat väldigt länge på.

Och nu står jag här bubblande glad och peppad till tusen! Det är nämligen så att jag ska starta ett eget företag!
Tusen tack till min fantastiska handläggare på arbetsförmedlingen som stått ut med mig, min adhd-sprudlande hjärna och mina tusen frågor samt idéer de senaste veckorna. Kanske inte är  som den” vanliga arbetslöse” direkt, haha. Jag har verkligen ställt dem på prov och vi stod alla inför en enorm utmaning där i början av september. När jag hade överlämning med försäkringskassan och arbetsförmedlingen gällande min utförsäkran samt inskrivning som arbetslös på arbetsförmedlingen.

Då det inte fanns fler insatser för mig att ansöka om hos kommunen/biståndsenheten. Det fanns inte heller några som helst ersättningar som jag inte redan hade ansökt om eller som jag ej var berättigad till. Det fanns inte heller några jobb jag kunde börja på som funkade med min nuvarande livssituation, där det största problemet återstår att Max fortfarande inte fått den hjälpen han har rätt till.

Men nu tack vare att jag har kunnat konstruera ett helt eget jobb som funkar med mitt liv. Där jag kan jobba hemifrån/på distans med något som jag verkligen tycker är super kul och som jag brinner för! Där jag inte behöver vara beroende av att åka till ett kontor, där jag även kan anpassa mina arbetstider utefter vad som behövs gällande barnen. Vilket ska bli helt amazing! Ni anar inte hur otroligt lycklig jag är just nu! Detta var nämligen mitt allra sista halmstrå och jag har verkligen gett mitt allt för att det ska gå vägen!

Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta för all hjälp och allt stöd i detta! Ni vet vilka ni är och jag vet inte hur jag ska kunna återgälda er.

Slutligen så vill jag skicka ett enormt stort tack till alla er som hjälpt mig och ställt upp under denna resan! Tack snälla för ert tålamod, för alla svar på mina tusen frågor. För att ni varit mina bollplank och peppat mig vidare!

Johanna på Enklaknep.se  –   Peter på Runan Reklam & Kommunikation   –   Och många fler som jag inte hade länkar till!

Håll nu alla tummar och tår för att pappershanteringen går snabbt samt felfritt så jag kan dra igång så snart som möjligt. Tack för allt ert enorma stöd jag får här varje dag! Tack för att ni alltid finns där och stöttar mig vidare oavsett hur mörkt det ser ut. Stora kramar i mängder!

Det närmar sig med stormsteg.

Väldigt nervös inför morgondagen och stressen står mig upp i halsen just nu.

Imorgon är det äntligen dags för mitt avgörande möte gällande mitt ena stora projekt. Ett projekt som jag jobbat med “bakom kulisserna” nu sedan början av september.
Så det är väldigt spänt just nu hur mitt arbete kommer att bedömas, om jag kommer få chansen eller ej. Hoppas så att jag kommer kunna dela med mig av dessa hemligheter och förhoppningsvis goda nyheter redan imorgon! Så ni får mer än gärna skänka mig en extra tanke imorgon förmiddag.

Operationsdagen närmar sig dessutom med stormsteg.

På torsdag är det dags för inskrivning med allt som hör därtill from kl 10:00.  Vi ska få träffa narkosläkare, sköterskor, kirurg, besöka avdelningen och stämma av behandlingsplan gällande hans sjukdomar osv. Förhoppningsvis kommer det finnas en bättre förebyggande plan denna gången med tanke på hans immunsjukdom. Så jag hoppas innerligt att man redan innan man ens söver honom står beredda med antibiotika och annan hjälp. Detta så han förhoppningsvis kommer slippa fler större infektioner, vilket han tidigare alltid fått efter varje sövning/ingrepp.

Jag försöker lägga band på mina känslor och intala mig att allt kommer att gå bra. Men jag kan inte låta bli att känna oron samt ångesten gnaga i bröstet på mig mer och mer. Ju närmare vi kommer den 11/12 desto mer känner jag stressen växa inom mig.
Något annat jag känner väger tungt över mig är att jag troligtvis kommer behöva stå där helt ensam igen. Vilket i så fall blir tredje gången. Något som är fruktansvärt tungt, när “alla andra” inlagda barns föräldrar är två som hjälps åt och avlastar samt stöttar varandra. Man kan nog inte känna sig mer ensam än när man ser sitt sövda barn föras iväg av kirurgerna och man står där helt själv medans hjärtat går i tusen bitar. Och man har ingen bredvid sig att söka styrka eller tröst hos.

Ta hand om er fina ni och kan ni så håll gärna en tumme eller två för mig imorgon förmiddag! Tack för att nu finns, stora kramar från oss alla tre! 

Hur gör ni när allt ser svart och helt omöjligt ut?

Denna fråga ställde jag er igår på min instagram och era svar var helt fantastiska, tack snälla för att ni delade med er.

Detta är något som jag själv har kämpat väldigt mycket med, särskilt det senaste året. Att som nu det senaste stå helt utan inkomst och möjlighet att försörja min familj, har inte varit lätt. Det är fortfarande inte lätt och många dagar känns allt helt hopplöst. Många mornar när jag vaknar känns det meningslöst att gå upp. Det känns många gånger som att oavsett vad jag gör så går ingenting min väg ändå.

Väldigt ofta så känns det som om jag trampar vatten konstant för att inte drunkna. Som att allt står mig upp i halsen och jag är på gränsen att ramla över kanten. Att allt är för övermäktigt och att jag inte orkar tjafsa mera.

Hur gör man för att ta sig vidare när allt känns omöjligt och ingenting går som man vill?

Men det är något i mig som enda sedan jag var liten alltid har funnits där. Ett jävla anamma som väcks till liv om det retas för mycket. En ilska som bubblar upp inuti mig, där jag blir så fruktansvärt förbannad över hur saker och ting sköts att jag ger mig f*n på att jag ska förändra dem!

Den där ilskan har fört både gott och ont med sig genom åren. Plus att det har gett mig massa extra skinn på näsan och en vilja av stål. Så när andra ser omöjligheter, så försöker jag ändå finna en lösning. För allt är inte svart eller vitt och allt är bara omöjligt om DU bestämmer dig för att det är det. Annars är det bara onödigt krångligt, kanske tar det en massa onödig tid. Kanske måste du ta vägar kring hindret som du inte hade tänkt göra från början. Kanske måste du rannsaka dig själv, hur ser mina förutsättningar ut och hur gör jag för att komma dit jag vill?

Jag önskar att jag kommer får möjlighet att hjälpa andra!

Än så länge kan jag inte avslöja del 1 av mina stora hemligheter jag har på gång, men jag ber er ha tålamod med mig. Kanske kan min resa jag gör nu bakom kulisserna av det ni ser här, hjälpa till att förändra någon annans liv i framtiden? Kanske kan det jag gör nu göra att någon annan kan ta sig ur en liknande situation som den jag hamnat i? Kanske kan något av all den skiten jag fått gå igenom de senaste 3 åren hjälpa någon annan? Kanske kan jag med de verktygen jag och den kunskapen jag har idag lyfta en medmänniska? Hjälpa dem att se att det är inte omöjligt, det är aldrig omöjligt. Det är kanske bara jäkligt krångligt och vägen mycket krokigare är du trott? Men man ska aldrig ge upp!

Har du någon gång befunnit dig i situationer som ovan? Som kan anses av många, omöjliga? Hur har du gjort för att ta dig vidare och lyckas ändå med dina mål? Dela gärna med dig av dina erfarenheter här nedan i kommentarsfältet! Och glöm inte att följa mig + bustrollen på instagram, länken till vårt konto är här nedan! Ta hand om er i vintermörkret och hoppas att ni alla har haft en underbar fredag, all kärlek till er allihopa!
Something is wrong.
Instagram token error.
Hämta fler

 

Hemma igen efter en dag på språng!

Middag på restaurang med hela släkten!

Nu är vi äntligen hemma igen, ponnysarna har fått kvällsmat och hunden är rastad. Jag har slängt över lite bilder och det jag har filmat idag på datorn för att förhoppningsvis få ihop en helg-vlogg. Gärna inom en rätt så snar framtid, det är min plan i alla fall.

Dessutom så börjar min distanskurs i skrivande ikväll och det ska bli super kul. Hon som håller i kursen har dessutom jobbat med sitt skrivande i massa år samt driver egna sociala kanaler så som blogg/youtube/instagram osv.
Hoppas kunna lära mig massor med bra tips och råd, samt få möjlighet att utveckla mitt eget skrivande.

Man ska ju hålla sig sysselsatt har de sagt, haha. Det är ju inte direkt som att jag inte har något annat att göra! Men förhoppnings lyckas jag lösa det ändå, att multitaska är ju något som jag brukar göra rätt bra.

Imorgon kommer äntligen Max avlösare hit igen så min förhoppning är att få jobbat lite samt fixat lite med första uppgiften i kursen.
Samtidigt så önskar jag att jag kunde lära mig mer om rörlig media, lära mig att redigera bättre osv.
Jesus jag hör ju själv hur galen jag låter, det är nästan så att jag själv blir mörkrädd. Men de säger ju att det är bra att brinna för det man jobbar med, haha!

Max har i alla fall inte haft så hög feber idag och klarade av att stanna hela kalaset tack vare lite extra stöttning av alvedon. Även fast han är väldigt trött här nu ikväll så är det än så länge lugnt gällande sjukhetsfronten.
Sebastian är övertrött efter all lek hos sin mormor igår och all lek hos kontaktfamiljen i veckan. Tror han behöver en mamma att bråka av sig lite på och sen krypa upp i knät på och få vara “lilla Sebastian” igen. Det brukar bli såhär ibland, speciellt med alla hans känslor som bubblar upp emellanåt.

Hoppas att ni haft en mysig söndag, ta hand om varandra! Stora kramar från oss alla tre!

Kvällsevent på Arbetsförmedlingen!

Så var det dags för en kväll på Arbetsförmedlingen för att lyckas få lite klarhet.

Ikväll var det dags för en nätverkskväll/event på Arbetsförmedlingen här i kommunen och tack vare min mor samt mormor hade jag möjlighet att gå. Max har ju som sagt varit dålig i snart två veckor, så har jag inte vetat hur jag ska göra.
Men jag lyckades i alla fall komma dit! Man kan väl säga att jag tillsammans med Arbetsförmedlingen försöker få till en lösning på hur jag ska gå vidare. Hur jag ska kunna försörja mig, hur jag ska kunna jobba. Vilka valmöjligheter jag har och vad jag vill i livet.
Om man ska våga satsa på drömmen och djupdyka in i en ny värld som jag verkligen inspireras av. Samt brinner för och som jag lärt mig att älska även fast det är otroligt mycket mer jobb med det än vad man kan tro.

Men såklart var mitt fall den hårdaste nöten att knäcka, haha. Men jag är ju inte den som lägger mig ner och ger upp direkt. Vilket ni förhoppningsvis har märkt vid det här laget!

Tack alla inblandade för en intressant och givande kväll! Många intressanta samtal och jag hoppas att det kanske kan komma något gott ur detta i slutändan ändå. För att ge upp bara för att det är lite jobbigt är liksom inte riktigt min grej!

Hoppas att ni alla har haft en bra dag, ge aldrig upp och sikta mot stjärnorna! Man lever ju faktiskt bara en gång, så ta hand om er. Stora kramar till er alla!

Stort tack till följande för en väldigt intressant och givande kväll!

Arbetsförmedlingen – Nyföretagarcentrum – Yesbox – Drivhuset – Swedbank – Länsförsäkringar – Handelsbanken – Almi

Nu är dem här!

Tack vare våra fantastiska vänner så kunde vi i fredags em (i samband med studiedag för alla barnen) åka och hämta hem nytillskotten till gården. Pojkarna är idag överlyckliga och vi har precis kommit in från stallet där de hjälpt till att mäta, borsta, fylla hönät, mocka och fylla vatten i hinkarna. 

De har börjat känna sig lite hemmastadda hoppas jag, det gnäggas när vi kommer och de älskar verkligen all uppmärksamhet de får. Igår fick jag även tvätta av den ena lite grann med varmt vatten och såpa. Förhoppningsvis hinner jag tvätta den andra här i veckan också då det behövs. 

Jag planerar att ta individuella bilder på dem så snart jag får möjlighet att fotografera dem var för sig och lägga upp här så ni får se. Det känns i alla fall super kul och mysigt att ha lite liv här på gården igen ❤ det har vi saknat allihopa! Speciellt mina hagar som nästan vuxit igen, haha.

Här kommer lite bilder på underverken:

Visst är de helt underbara! ❤ Jag hoppas verkligen att de ska trivas här hos oss. 

Är det någon som vet var man kan köpa utrustning till bra priser i shettis storlek? Begagnat går också bra! De har storlek 95 i täcken och jag skulle vilja hitta varsitt ofodrat regntäcke att ha i vinter de värsta dagarna och kanske varsitt fleece/ulltäcke så man kan torka dem lättare om de blir dyngsura. Har ni några tips?

Hoppas att allt är bra med er och att ni har samt har haft en underbar helg! ❤ Stora kramar från oss alla!

Sist men inte minst vill jag rikta ett enormt stort grattis till mina fina vänner som igår blev Man och Fru ❤ Jag önskar er all lycka finaste ni! Och beklagar återigen att jag inte kunde vara med och fira er ❤ Älskar er!

I väntans tider!

Man måste få jobba för det man vill ha

Jag vet inte hur ni gör när era barn vill ha något speciellt som kommer kräva väldigt mycket av er alla i framtiden, något utöver det vanliga så att säga. Jag försöker leva efter att man ska få vara med och ta ansvar så tidigt som möjligt, få hjälpa till, få uppgifter att genomföra, få kämpa lite och känna att de verkligen medverkar till att genomföra det dem önskar. Dessutom vet jag själv hur mycket man växer med att få vara så delaktig som möjligt, att få möjlighet att hjälpa till oavsett hur gammal man är.

Så även om Max tröttnar inom två minuter så får han ändå möjlighet att hjälpa till på den nivån han kan hantera, han får köra sin lilla skottkärra, använda sin spade, hjälpa till att kratta på gårdsplanen, plocka grönt till kaninerna, bära tomma vattenkärl som ska fyllas på, skrubba i sin höjd osv. Och även om han springer runt i sin egen bubbla utan koll på omvärlden efter två minuter så är han ändå så lycklig över att få vara med och försöker verkligen så gott han kan, i den mån han klarar av att fokusera haha.

Sebastian tar verkligen sitt “jobb” på allvar och kämpade sig svettig när vi gjorde förberedelserna som ni ser på bilderna nedan. Jag blir så himla stolt för jag känner och ser verkligen hur han engagerar sig och är stolt över ansvaret han fått, som när vi skrubbade väggarna i stallet så tog han i från tårna och kämpade verkligen för att han ville att det skulle bli så fint som möjligt.
Vilket nu gör honom jätte glad och stolt då ha

n varit med och gjort det så fint där inne, vilket var en del av förberedelserna som vi behöver fixa innan vi kan ta hem själva “önskningen” som de längtar så mycket efter. (läs mamman längtar efter, haha!)

Vad tror ni att vi kommer hitta på?

Har ni några teorier? Någon som vågar sig på en gissning? Haha!
Jag har dock lite förberedelser kvar att göra som barnen inte kan hjälpa till med tyvärr (man måste få älska att utnyttja sina barn för barnarbete ibland, haha. Hoppas verkligen att ni förstår ironin i detta!) Bland annat behöver jag gå bananas med röjsågen, skruvdragaren och sågen innan vi kan säga att vi är färdiga nog.

Min dröm är dock att få till en hönsgård i framtiden med så vi kan ha egna små hönapönor som ger oss ägg, kanske nån ankis också som kan äta upp alla satans sniglar som annars käkar upp mina jordgubbar och blommor!
Egentligen skulle jag vilja ha mini getter också för att dom är så satans söta men då tror jag att barnens mormor kommer bli galen och tro att jag blivit helt knäpp, haha. Men de är ju så förbaskat söta! Eller hur? Och visst behöver en gård lite djur? (Ps hon kommer bli sucka bara hon läser detta haha!)

Hoppas att ni får en super bra dag, kom gärna med tankar och åsikter om hur ni ser på detta att låta barnen vara så delaktiga som möjligt trots ung ålder. Stora kramar!

Vattenkrig och solsken!

En fantastisk lördag, massor med bilder, kärlek i mängder!

Lördag

En helt underbar lördag blev det som började med strålande solsken, sen dök barnens mormor, moster och min mormor upp för några härliga timmar i solen med bustrollen. Moster hade vattenkrig i tankarna och hann väl inte ens mer än uttala ordet innan kriget var i full gång, haha. 😀
Vilket i sin resulterade i en dygnsur moster och mormor, medans killarna tjöt av skratt samtidigt som vattnet flög över gräsmattan. Som ni kanske ser på bilderna så lyckades jag fånga en hel del goa underbara fantastiskt roliga ögonblick på bild!

Sen avslutade vi dagen med att vara barnvakter åt två underbara barn vars hela familj vi brukar umgås med när tillfälle ges och Max är tillräckligt frisk. Kändes så skönt att kunna hjälpa dessa underbara människor när de alltid ställer upp så mycket för mig och pojkarna.
Så vi rensade i trädgården, lekte, åt glass, hoppade studsmatta, pusslade, kollade på film och avslutade det hela med bananpannkakor tillsammans. Så kul när alla 4 bustrollen lekte fantastiskt tillsammans och hade så roligt tillsammans!

Söndag

Imorgon måndag kommer jag äntligen att få lite avlösning igen så förhoppningsvis får jag lite gjort då nästa avlösningstillfälle inte är förrän om ca 2 veckor efter det. Så behöver kolla igenom kylskåpet/skåpen i köket och se om jag behöver bunkra upp med mer.

Idag har vi bara myst allihopa och laddat batterierna, pojkarna har badat balja med massa badskum och vattenleksaker i vårt lilla badrum medans jag till och med har hunnit unna mig en dusch, haha. Tanken från början var att vi skulle vart ute idag men då det blåser och har blåst som tusan hela dagen så planen med utomhusbad och gårdsgrejande lades på hyllan. Istället har vi sovit middag tillsammans i min säng och pysslat inomhus.

Jag har även hunnit smörja in mig med St Tropez express tan för första gången så jag ska försöka återkomma imorgon med vad resultatet blev och vad jag tyckte om den, jag hoppas verkligen inte att jag blir orange i alla fall för då lär jag skrämma ungarna på dagis mer än den gången de tyckte att jag såg ut som en vampyr för att jag hade tatuerat mina ögonbryn, haha!

Hoppas verkligen att ni har haft en helt underbar helg, så nu ser vi fram emot en ny vecka med helt nya möjligheter och en helt ny månad. Jag har nämligen bestämt att Juli ska bli vår månad där saker och ting vänder till det bättre! Kram på er!