Vad händer nu? En uppdatering!

Först och främst så vill jag tacka er alla som engagerat er så i vårat fall och kring allt som hänt, tack snälla älskade ni för att ni finns och faktiskt bevisar att medmänskligheten fortfarande existerar!

Som ni kanske förstår så har oerhört mycket hänt sen sist, min mamma och jag har tillsammans försökt leta efter minsta lilla möjlighet till hjälp. Allt som hänt omkring mig har gjort att jag verkligen känt mig totalt maktlös och ångesten kring hur allting ska lösa sig har varit extremt hög.
Jag tror att jag mentalt vart helt slutkörd i nästan två veckor efter västbusmötet den 28/8, jag hade ingen ork alls kvar och den lilla jag väl hade var jag tvungen att lägga på mina älskade bustroll.

Då jag även i förrgår fick meddelat att Ale kommun fått prövningsrätt i Kammarrätten samt även inhibition (vilket kort betyder att de inte behöver verkställa beslutet innan kammarrätten dömt i saken). Detta var som ett slag i magen, då jag verkligen hade hoppats på att slippa denna jobbiga situationen äntligen skulle ta slut. Men det enda vi kan göra nu är då att bryta ihop och komma igen, vi har sen i måndags 21 dagar på oss att komma in med en överklagan angående inhibitionen samt yrkandet, vilket vi givetvis kommer att göra.

Vi har i alla fall lyckats med följande sen senaste uppdateringen:

  • Vi har kontaktat kammarrätten och jag har ansökt om rättshjälp för att kunna ha möjlighet att kontakta/anlita en advokat
  • Jag har haft kontakt med en underbar person på FUB som sitter med just juridisk rådgivning som skulle göra allt hen kunde för att hjälpa oss. Något som inte kostar något men som betyder så ofantligt mycket för mig som sitter i denna hemska situationen.
  • Vi har skickat in ett yrkande på ersättning för alla uteblivna avlösningstimmar sen den 31/5 2016. (vilket inte verkar ha mottagits med hurra rop direkt, haha)
  • Jag har haft tät kontakt med vår handläggare på försäkringskassan som håller i vårdbidraget, kopierat allt väsentligt som kan hjälpa mig att bevisa för henne att trots att jag just nu får avlösning 2 dagar i veckan ändå gör omänskligt mycket när det kommer till Max och att det inte bör påverka vårdbidragets storlek då Max tillsynsbehov plus vårdbehov tvärtom har ökat om man jämför när vi fick det beviljat sist. (jag har ett fullt vårdbidrag för Max sen januari 2015)
  • Jag har kopierat och postat de sista utskrifterna av Max journalkopior sen januari 2017 tom nu + hans senaste andningsregistreringar/sömnregistreringar till Trygg-Hansa som är Max försäkringsbolag. Ett ärende som jag har haft igång i mer än ett år nu utan att de har beslutat i fallet då det tydligen tar ovanligt lång tid att bedöma alla ärenden jag har att göra med, haha. (ironi)
  • Har haft kontinuerlig kontakt med min handläggare på Barn & Ungdom (den enda delen av denna kommunen som fungerar som den ska och som gör allt de kan för att hjälpa mig och barnen nu när resten av kommunen bara vill knäcka mig helt)

Jag önskar givetvis att jag skulle ha hunnit med ännu mer, men ni vet ju allting som hänt samt att jag inte har avlösning mer än 2 dagar per vecka. Sen har det fortsatt att hända en massa tråkigheter, saker som är helt galet kränkande och förlöjligande.
Bland annat så har frågan om barnomsorgen gått från löjlig till overkligt oprofessionell nivå, man sitter på biståndsenheten och talar om att barnomsorgen nu är anpassad efter Max behov och att han nu kan vara där, man skriver i överklagan till kammarrätten att Max minsann har anpassad omsorg men att jag inte lämnar honom. (kanske för att han har bla en immunsjukdom och de har inte anpassat någonting alls, man har inte ens en resurs anställd idag och har ingen möjlighet alls att ta emot Max på heltid då han INTE KAN vistas inomhus med så många barn. Han kan för fasen inte ens följa med mig och handla utan att få feber just nu?!)
Det är även en massa mer kring detta som jag väljer att inte ta upp nu ännu, men jag lovar er att ni kommer få informationen inom kort, men just nu inväntar jag besked från min socialhandläggare på Barn & Ungdom innan jag vill avslöja för mycket.

Igår förmiddag knackade det även på min dörr, som tur va var avlösaren här och kunde ta Max själv en stund så jag kunde följa med ut. Det var nämligen så att Länsstyrelsen hade fått in en anonym anmälan om en “stackars liten ponny som står alldeles själv i en 4×4 m liten hage täckt av lera och gödsel som aldrig får mat eller vatten. Och där ingen någonsin tar hand om den”…
Något som alla som känner mig och vet om hur det ser ut här hemma vet inte stämmer för fem jäkla öre, vilket utredarna från länsstyrelsen såklart fick se med egna ögon. De beklagade även besöket men då anmälan var såpass hemskt beskriven så var det ju självklart att de var tvungna att åka ut för att undersöka saken.
De ringde mig även idag och meddelade att de tagit upp “ärendet” med sitt team och att anmälan helt klart var helt obefogad, vilket även fast jag visste att den var det kändes oerhört skönt att få svart på vitt om. Vi avslutade samtalet med att jag talade om att de var mer än välkomna ut igen om de någon gång vill/behöver det och att de gärna får spara mitt nummer så de kan ringa om de har några frågor i framtiden eller vad som helst. Jag poängterade även att det var oerhört BRA att de kollade upp anmälan då den verkligen inte lät bra, sen var det såklart fruktansvärt trist att den var totalt felaktig och utan grund. Så är jag i slutändan tacksam för jobbet de gör och att få svart på vitt att det inte är något fel på min hästhålling samt att min lösdriftlösning för ponnysarna var riktigt uppskattad även av länsstyrelsen.

Det är fruktansvärt bara att denna häxjakt på mig och mina barn aldrig tar slut, det är hemskt konstigt och trist att även detta sker mitt i den värsta krisen. Mitt i när jag står utan inkomst, måste försvara mig överallt och när kommunen vet hur utsatta vi redan är. Sen om det nu var ett tokigt sammanträffande eller avsiktligt gjort för att försöka förstöra eller utsätta mig för ännu mer stress, ja det är väl den stora frågan. Men det får jag nog aldrig svar på tyvärr, men visst är det en himla sammanträffande att allt detta sker samtidigt?

Tack snälla ni för att ni finns och att ni fortsätter stötta oss i denna kampen!

 

Nu är dem här!

Tack vare våra fantastiska vänner så kunde vi i fredags em (i samband med studiedag för alla barnen) åka och hämta hem nytillskotten till gården. Pojkarna är idag överlyckliga och vi har precis kommit in från stallet där de hjälpt till att mäta, borsta, fylla hönät, mocka och fylla vatten i hinkarna. 

De har börjat känna sig lite hemmastadda hoppas jag, det gnäggas när vi kommer och de älskar verkligen all uppmärksamhet de får. Igår fick jag även tvätta av den ena lite grann med varmt vatten och såpa. Förhoppningsvis hinner jag tvätta den andra här i veckan också då det behövs. 

Jag planerar att ta individuella bilder på dem så snart jag får möjlighet att fotografera dem var för sig och lägga upp här så ni får se. Det känns i alla fall super kul och mysigt att ha lite liv här på gården igen ❤ det har vi saknat allihopa! Speciellt mina hagar som nästan vuxit igen, haha.

Här kommer lite bilder på underverken:

Visst är de helt underbara! ❤ Jag hoppas verkligen att de ska trivas här hos oss. 

Är det någon som vet var man kan köpa utrustning till bra priser i shettis storlek? Begagnat går också bra! De har storlek 95 i täcken och jag skulle vilja hitta varsitt ofodrat regntäcke att ha i vinter de värsta dagarna och kanske varsitt fleece/ulltäcke så man kan torka dem lättare om de blir dyngsura. Har ni några tips?

Hoppas att allt är bra med er och att ni har samt har haft en underbar helg! ❤ Stora kramar från oss alla!

Sist men inte minst vill jag rikta ett enormt stort grattis till mina fina vänner som igår blev Man och Fru ❤ Jag önskar er all lycka finaste ni! Och beklagar återigen att jag inte kunde vara med och fira er ❤ Älskar er!

Tänker du på vad du äter?

Hur brukar era maträtter se ut hemma? Har ni något speciellt ni försöker äta efter? Tex veganskt, vegetariskt eller liknande? Äter ni mjökfrirr, glutenfritt? Bara viltkött? Dela gärna med er!

Själv så lagar jag allt här hemma mjölkproteinfritt då Sebastian är allergisk samt att även Max ska undvika mjölkprotein pga sina slemproblem i luftvägarna. Dessutom så har jag svår IBS samt endometrios med sammanväxningar runt tarmarna så jag klarar bara speciell kost. Och jag har märkt att min mage mår väldigt bra av även glutenfritt samt mkt grönt i form av en salig blandning av allt från rotfrukter, avokado, zucchini, blågrönt, örter osv.

Då även Sebastian misstänks ha barn IBS så lagar jag allt från grunden med väldigt få undantag. Dessutom så klarar ingen av våra magar av starka kryddor, istället försöker jag använda mkt läkande kryddor likt gurkmeja och ingefära mm. 

Skulle ni vilja läsa mer om hur jag ser på kosten? Om läkande kryddor och örter? Kanske även om mina erfarenheter kring IBS och hur jag har lyckats hitta något som funkar för oss?

Hoppas att ni alla haft en underbar dag och ta hand om er! Stora kramar ❤

Jag klippte av håret!

Jag har gått bananas med saxen, kanske dags att sikta på ett nytt yrke? Haha.

Brukar ni klippa håret själva? Alltså på både er själva och era barn?

Nu var det ju i och för sig några dagar sedan jag fick mutat lill herrn med en engelsk dokumentär på SVT om insekter, haha, för att lyckas få möjlighet att äntligen klippa av en del av de fantastiska lockarna. Det är nämligen en av de saker som Max hatar mest av allt tyvärr, då han får panik när man klipper honom utan något som verkligen distraherar honom. Samt jag har haft super svårt att hitta något som han verkligen kan sysselsätta sig med utan att tappa fokus.

Det är ärligt talat nästan ett år sedan jag fick möjlighet att klippa honom ordentligt då han minst sagt hatar det, dock har jag i alla fall lyckats klippa luggen i all hast på honom när han inte kunnat se ordentligt längre, haha.

Hade det inte varit för att han även hatar att borsta håret trots balsamspray och tangelteazer borste, samt totalt vägrar använda hårspännen eller tofsar, så hade jag faktiskt bara nöjt mig med att ta topparna. Men då jag är väl medveten om att jag inte vet när jag får lov att klippa honom nästa gång, så kände jag att det var dags att passa på och ta lite extra.

Vad tycker ni om slutresultatet? Blev det bra? Jag tycker att han ser ut som ett helt annat litet barn, haha. Men lika söt ändå såklart, även om det fortfarande är lite ovant.

 

Hoppas att ni får en underbar dag,
Stora kramar från mig och bustrollen

Saknar mig själv

Fick lite feeling igårkväll, oops!

Kände att nu jäklar anamma var det dags för förändring, här har jag suttit med alla produkterna hemma i all evighet men inte ansett mig ha tid att ta hand om mig själv. (varför gör vi mammor alltid så?) Jag kände att nu får jag fanimej ta mig lite tid, oavsett hur rörigt det kommer bli undertiden och unna mig själv lite omvårdnad och ladda mina batterier med lite energi. Så vad tycks om slutresultatet?
Jag har bara använt en blekning först och sedan Maria Nila´s Vivid Violet.

Här kommer en liten bildserie på hur processen såg ut när jag försökte mig på att färga detta själv, haha.
Varför unnar man sig inte egentid eller egenvård oftare?

Jag vet verkligen inte varför jag satt detta i system att alltid bortprioritera mig själv och anse att jag aldrig är viktig nog att lägga “tid” på. Jag vet inte heller varför jag börjat tänka att mitt mående är det minst viktiga i vårt lilla kaosartade vardagsliv. För egentligen så vet jag ju att om jag inte mår bra och får energi någonstans ifrån, hur ska jag då kunna vara en bra och positiv, välmående mamma och förebild för mina barn?

Hur tänker ni kring detta? Själv har jag prioriterat bort mig själv i snart 3 år där jag bara haft små tillfällen att “unna” mig själv något.

Jag är i alla fall sjukt nöjd med slutresultatet! Vad tycker ni?

 

Jag hoppas att ni alla har en underbar helg och tar vara på tiden tillsammans.
Stora kramar!

 

 

 

I väntans tider!

Man måste få jobba för det man vill ha

Jag vet inte hur ni gör när era barn vill ha något speciellt som kommer kräva väldigt mycket av er alla i framtiden, något utöver det vanliga så att säga. Jag försöker leva efter att man ska få vara med och ta ansvar så tidigt som möjligt, få hjälpa till, få uppgifter att genomföra, få kämpa lite och känna att de verkligen medverkar till att genomföra det dem önskar. Dessutom vet jag själv hur mycket man växer med att få vara så delaktig som möjligt, att få möjlighet att hjälpa till oavsett hur gammal man är.

Så även om Max tröttnar inom två minuter så får han ändå möjlighet att hjälpa till på den nivån han kan hantera, han får köra sin lilla skottkärra, använda sin spade, hjälpa till att kratta på gårdsplanen, plocka grönt till kaninerna, bära tomma vattenkärl som ska fyllas på, skrubba i sin höjd osv. Och även om han springer runt i sin egen bubbla utan koll på omvärlden efter två minuter så är han ändå så lycklig över att få vara med och försöker verkligen så gott han kan, i den mån han klarar av att fokusera haha.

Sebastian tar verkligen sitt “jobb” på allvar och kämpade sig svettig när vi gjorde förberedelserna som ni ser på bilderna nedan. Jag blir så himla stolt för jag känner och ser verkligen hur han engagerar sig och är stolt över ansvaret han fått, som när vi skrubbade väggarna i stallet så tog han i från tårna och kämpade verkligen för att han ville att det skulle bli så fint som möjligt.
Vilket nu gör honom jätte glad och stolt då ha

n varit med och gjort det så fint där inne, vilket var en del av förberedelserna som vi behöver fixa innan vi kan ta hem själva “önskningen” som de längtar så mycket efter. (läs mamman längtar efter, haha!)

Vad tror ni att vi kommer hitta på?

Har ni några teorier? Någon som vågar sig på en gissning? Haha!
Jag har dock lite förberedelser kvar att göra som barnen inte kan hjälpa till med tyvärr (man måste få älska att utnyttja sina barn för barnarbete ibland, haha. Hoppas verkligen att ni förstår ironin i detta!) Bland annat behöver jag gå bananas med röjsågen, skruvdragaren och sågen innan vi kan säga att vi är färdiga nog.

Min dröm är dock att få till en hönsgård i framtiden med så vi kan ha egna små hönapönor som ger oss ägg, kanske nån ankis också som kan äta upp alla satans sniglar som annars käkar upp mina jordgubbar och blommor!
Egentligen skulle jag vilja ha mini getter också för att dom är så satans söta men då tror jag att barnens mormor kommer bli galen och tro att jag blivit helt knäpp, haha. Men de är ju så förbaskat söta! Eller hur? Och visst behöver en gård lite djur? (Ps hon kommer bli sucka bara hon läser detta haha!)

Hoppas att ni får en super bra dag, kom gärna med tankar och åsikter om hur ni ser på detta att låta barnen vara så delaktiga som möjligt trots ung ålder. Stora kramar!