Ångest, Barnomsorg, Ensamstående, Familjen, Jag tycker till, Livet, Mamma, Max, Sebastian, Utbrändhet, Vardag

Allra sista dagen – ångest igen?

Tänk vad snabbt tiden går egentligen, det känns som om den springer iväg emellanåt. Medan när man sitter med alla papper/telefonsamtal osv för att tjata på alla inblandade myndigheter så känns det som om ingenting händer, att tiden står still och att man bara trampar vatten. Men likt förbannat står man här idag och undrar vad som hände med tiden, var det inte alldeles nyss julafton liksom?

Är det någon mer än jag som har ågren över hur man ska lyckas få sommarlovet till något sådär fantastiskt och awesome? 

Man ser överallt hur folk ska iväg på semestrar, de ska campa, resa, de åker till stranden innan frukost, de tar barnen på en massa “spännande” äventyr, det är busland varje osolig dag varvat med lekdejter, fikor, äta ute, gå på museums och baka egna bullar innan bad i egna poolen.

En annan är liksom tacksam om man kommer utanför tomten en sväng pga Maxens sjukdom. Det blir absolut inga busland  (smittohärdar) då bara att åka och handla kan ge Maxen nästan 40 graders feber + sjukdom i flera veckor om man har otur. Och skulle jag lämna huset i all hast innan frukost så beror det troligtvis på att vi redan är sena någonstans eller att Max har ett aptidigt läkarbesök på DSBUS innan en annan ens har vaknat till ordentligt. 

Nä men seriöst, jag känner mig rätt otillräcklig. Att jag inte kan ge mina barn den där perfekta sommaren som “alla andra barn” får. Att jag som ensamstående önskar att jag kunde dela på mig lite mer och ge dem båda det dem vill ha utan att låta respektive komma i kläm.

Och nej jag vet att man inte måste vara den där super aktiva föräldern, jag är fullt medveten om att alla inte har samma förutsättningar. Och jag är fullt medveten om att barnen i denna unga ålder knappast lär få några men för livet. 

Men jag kan väl inte vara ensam om att ha sommarlovsångest/semesterångest? Ensam om känslan av att inte vara tillräcklig?

Kram på er ❤

2 thoughts on “Allra sista dagen – ångest igen?

  1. Fina Malin 💕 Du är absolut inte ensam om att inte komma iväg, hålla sig på hemmaplan o inte kunna göra något. Vi sitter i samma sits… sjukhusbesök varje vecka hela sommaren. Nu är F så stor och vi kan diskutera med honom. Han själv vill inte iväg, vågar inte pga rädsla att bli sjuk, inte kunna äta något. Vi får rätta oss efter hans önskemål och hans trygghet att vara på hemmaplan. Tänker att tiden kommer längre fram för oss när våra hjärtan mår bättre 💕 Stor kram 😘

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *