Mina barn har förvandlats till små monster?

Ska inte sommaren, värmen och ledigheten bringa glädje och kärlek?

Hur tusan kommer det sig att mina älskade bustroll istället har förvandlats till små monster vars enda uppgift verkar vara att driva sin mamma till vansinne samtidigt som man retar sitt syskon så mycket man bara kan. Gärna viskar man (så högt man vågar dock) de fulaste/elakaste orden man lyckats snappa upp under sin korta livstid medan adrenalinet ändå pumpar av ilskan över att man inte fick äta godis till kvällsmat idag heller.

Eller när man försöker lura sitt syskon att göra så dumma saker som det bara går när man tror att mamman inte ser eller hör, för att sedan skylla eventuella missöden och blödande tandkött från diverse faceplants på syskonet samtidigt som man gör sitt allra bästa för att se så förvånad och oskyldig ut som man bara kan.

Eller när man vägrar uppföra sig i affären för att lillebror minsann nog sitter på några få cm större yta än en själv så man måste försöka påkalla hela affärens uppmärksamhet så att alla förstår vilken hemsk moder man har som tillåter sådan vanvård och särbehandling. Dessutom avslutar man det hela genom att helst vägra gå, kasta sig hejdlöst samtidigt som man skriker “NEEEJ” eller varför inte “AAAAAJJ” så hög det bara går medans mamman kämpar med både vagn och fulla matkassar samtidigt som svetten rinner innanför glasögonen till och med till slut, när hon i ett sista desperat försök att komma hem med två barn och någorlunda mentalt förstånd kvar lyfter upp äldsta ungen och lägger hen avlång i famnen (sprattlandes som en döende fisk och skrikande som ett billarm) för att försöka få ut den fullpackade vagnen till bilen innan det yngre barnen bestämmer sig för att rymma ut vagnen (igen) med tanke på att bältet i vagnjäveln inte fungerar ändå.

Eller när man försöker få det yngsta barnet att vila middag då hen uppenbarligen är så trött att hen gäspat oavbrutet sen hen klev upp på morgonen, men barnet istället roar sig med att snurra som en helikopter, skalla sin mamma för att hon ligger för nära, prova hur hårt man kan trumma med sina hälar i hennes mage utan att hon blir arg, kasta sina gosedjur över hela sovrummet för att sedan bli ledsen över att de är borta. Samtidigt som man mycket allvarligt påtalar för sin arma moder att “jag blir arg på dig” när hon i ren desperation ändå försöker få barnet att vila. Eftersom livet inte kommer bli en dans på rosor direkt om den där vilan utestår idag. För att efter nästan ha fått en blåklocka, då man legat för nära barnet till slut ger upp och känner att, that´s it.

Missförstå mig rätt nu, för all del!

Jag älskar verkligen mina underbara barn, mer än livet själv. MEN något har hänt de senaste veckorna, den äldsta har förvandlats till en minitonåring som testar alla gränser och nerver jag har. Och den lilla gör allt för att härma den stora utan att ens förstå hälften samtidigt som han inte mår helt hundra och på så vis är extra känslig vissa dag (på olika sätt) pga feberkänslor/dålig sömn/förträngningen i halsen osv.

Jag vet och är fullt medveten om att det är fullt normalt, alla barn går igenom olika faser. Vissa är mer envisa än andra, vissa testar mer än andra, vissa faser avlöser varandra och vissa faser verkar tydligen även smitta av sig som värsta vattkoppviruset, haha!

Det jag vill säga är bara att ibland blir det för mycket även för mig, ibland känner jag bara för att ge upp ringa Online pizza (som av någon outgrundlig anledning tydligen ändå inte levererar ut hit på landet) och gråta i badrummet samtidigt som jag mölar i mig glass med sked i smyg. Samtidigt som jag känner mig helt misslyckad som förälder, mamma och någon form av förebild överhuvudtaget för mina barn.

Men that´s life! Och jag är rätt övertygad om att jag inte kan vara ensam om dessa dagar då allt bara krockar och man tror att någon lagt en förbannelse över ens liv, samtidigt som man undrar hur man ens ska överleva dagen, typ. Men det är väl ytterligare en fantastisk del av mammalivet och föräldraskapet, att lära sig bita ihop och ändå göra allt en kan trots att man tydligen är en “äckel mamma” eller en “dummis” när man säger ifrån.

Så med detta inlägg ville jag väl bara försöka skriva av mig lite och skicka en styrkekram till er som behöver det, ni är inte ensamma! Även i all dess överjävlighet så får vi inte missa de där stunderna som faktiskt är helt underbara och där vi även passar på att njuta de där stunderna när allt är bra, de leker fint eller man får den där goa kramen samtidigt som barnet säger att “jag älskar dig mamma”. Även om det är piss svårt just nu, så glöm inte hur bra ni faktiskt har det som har varandra och vilken tur just ditt barn har som faktiskt vågar släppa loss alla sina känslor på just dig då hen litar så fullt på dig och vet att du kommer klara av dens känslor och samtidigt älska hen lika mycket ändå!

Stor kram på er från en väldigt trött men “staying-positive” mamma!

På Barnsjukhuset igen

Jag känner mig så satans maktlös hela tiden

Nu har vi varit hemma ett tag och jag har verkligen försökt få Maxen att vila, ta igen sig efter dagens jobbiga upplevelser. Jag tycker verkligen synd om honom idag, även fast han som vanligt var världens duktigaste och modigaste lilla unge. Men idag var verkligen ingen bra dag alls.

Det började med att han sov dåligt inatt igen, alltså han sover ju aldrig riktigt bra men de senaste veckorna känns det som att det blivit värre och värre för honom. Hans andningsuppehåll blir successivt sämre och sämre (han snarkar + låter mer och mer ansträngt) plus emellanåt så slutar han helt andas för att sedan kippa efter luft samtidigt som han kastar sig i panik i sömnen. Mitt älskade lilla barn..

Dessutom så har han de senaste veckorna varit tröttare dygnet runt, han är trött på fm, på em, kan sova nästan 3 timmar vila på dagen (men med sina “jobbigare” andningsuppehåll då) och hela natten men är ändå trött. Vilket är jätte jobbigt då han såklart även lättare blir kinkig, hamnar i konflikt med sin storebror, kräver ännu mer av min uppmärksamhet då han behöver sin mamma eftersom han inte är sig själv.

 

Han är inte sig själv just nu – vad är fel?

Som sagt var så har jag noterat att han inte är sig själv med tanke på tröttheten och de ökade andningsuppehållen nattetid, dock är det tyvärr inte allt som har tillkommit. Han har även minskad matlust, han varken äter eller dricker något själv just nu, från att i alla fall ha ätit några korvbitar om dagen till knappt en om dagen samt knappt mer än 1 dl vätska per dygn själv från att tidigare ha druckit några muggar juice om dagen.

Hans dagar med låg feber och febergräns har ökat från ca 2-4 dagar i veckan till nästan varje dag, vilket ni även kan se på bilderna ovan som är från sjukhuset idag, att han är alldeles rosig om kinderna och ser allmänt trött/off rödflammig på.

Självklart så har jag pratat med olika mottagningar som känner honom flera gånger redan, men eftersom febern inte blivit högre eller stuckit iväg så valde vi tillsammans med läkare att avvakta tills idag då vi ändå skulle in till sjukhuset. Avdelningsläkaren var super gullig och kollade honom extra när vi kom, samt valde att vara extra noggrann och tog lite extra blodprover eftersom han ändå skulle stickas.
Dock så visade proverna ingenting, vilket iofs är väldigt bra! MEN hans tonsiller i halsen var väldigt svullna nu igen, han har ju haft massa olika halsinfektioner/luftvägsinfektioner och läkaren misstänker att det kan vara så att han har fått något kroniskt problem med dem. Vilket kan vara förklaringen till varför de är så svullna trots prover som inte visar på infektion, men det kan även vara så att hans stackars kropp (med tanke att hans immunbrist beror på en medfödd defekt) inte har lärt sig reagera på att detta är en infektion i tonsillerna…

Detta är antagligen förklaringen på att han snarkar så och har svårare med andningen när han sover numera, antagligen gör det även att han har svårt/ont när han sväljer emellanåt vilket gör att han inte vill äta lika bra samt att han är så trött. Och är man ständigt super trött och går på överskottsenergi hela tiden så mår man ibland även illa och vem vill äta eller dricka en massa när man mår illa?

I alla fall så är det såklart inte immunologen som ska hålla i “halsproblemen/tonsillerna” då de “bara” har ansvar för immunförsvaret, utan de hänvisade oss tillbaka till Lungmottagningen som har ansvar för hans andning/förslappade luftvägar/luftvägsinfektioner/andningsuppehåll mm. De i sin tur var tvungna att diskutera om det inte är så att vi ska vidare till avdelningen för Öron-näsa-Halsmottagningen istället, då det var de som opererade bort hans polyp i näsan sist. Och eftersom tonsillerna sitter i halsen = så lär det bli Öron-näsa-halsmottagningen som får ta över.

Vad händer nu då?

Egentligen så vet jag inte så mycket förrän någon läkare har möjlighet att verkligen undersöka honom ordentligt, hur det nu ska gå utan att han kräks över dem. Men det jag befarar är att man troligtvis kommer behöva operera bort dem för att han ska kunna andas ordentligt, men hur det då ska påverka hans redan nedsatta immunförsvar vet jag inte. Men töntig som jag är så oroar jag mig självklart redan nu, töntigmamma.nu

Men en sak var riktigt jobbig idag även om själva behandlingen gick super smidig, så var det jätte svårt att sätta nålen på honom idag och han hade så ont stackaren. Mitt hjärta gick helt sönder men jag kunde bara krama om honom och trösta honom så gott jag kunde medans tårarna bara sprutade på  honom och paniken lös i ögonen. Mitt älskade lilla hjärta, fy vad hemsk jag kände mig som tvingade honom igenom detta.

Men av någon anledning så hade inte emblan tagit idag, trots att jag satt plåstren korrekt hemma innan vi åkte mot sjukhuset. Utan han fick troligtvis ingen effekt alls, plus att de som stack honom hade otur idag och blodkärlen smet för dem två gånger. Så det tog totalt 4 försök innan de lyckades sätta en nål ordentligt i armen på honom och det var inte roligt att vara varken mamma eller Max idag. Men, men nu är det i alla fall 3 veckor kvar tills nästa gång så förhoppningsvis så hinner han återhämta sig mentalt tills dess och förhoppningsvis så går det tusen gånger bättre då än idag.

Nu ska jag ta och ge Max kvällsmedicinerna och göra honom i ordning för natten. Ja juste, något spännande händer för Sebbe idag också! Han ska för första gången få sova över hos en kompis inatt (på egen begäran och massa tjat haha), så vi får se om han klarar hela natten eller ej. Min stora kille, jag hinner inte med! Varför ska de växa upp så himla snabbt för? Som tur är så bor den kompisen med familj väldigt nära oss så skulle det krisa är denna hönsmamman inte långt borta, haha.

Hoppas att ni haft en bra dag, var rädda om varandra och ta tillvara på stunderna som är här och nu! All kärlek till er, Stora kramar

Uppdatering & Veckans planer

Svar på tal, men helt mentalt slut nu

Alltså jag vet inte hur mycket jag kämpat med det där jäkla kommuniceringsbrevs svaret.. Jag skojar inte när jag säger att jag suttit i flera dagar för att lyckas få möjlighet att gå igenom och svara på allting. Vilket inte är så lätt när man är helt själv med två små galningar som hatar att inte få sin mammas uppmärksamhet.

Men jag vill rikta ett stort tack till min mor/barnens mormor och min fina mormor/barnens mammas mormor, för att de kom hit en längre stund i lördags och aktiverade pojkarna för mig så jag fick göra färdigt det sista i lugn och ro. Samt även vila en sväng, stressen kring detta och pressen jag alltid sätter på mig själv, att det ska bli perfekt och att jag inte får lov att missa något osv.
Detta är något jag alltid haft problem med, men jag känner att jag lägger ännu mer press på mig själv nu när det gäller mina egna barn. Jag kan liksom inte förlåta mig själv om jag “misslyckas” eller “missar” något som kan vara avgörande i framtiden.

I alla fall igår kväll var jag klar med all korrekturläsning, små rättningar osv. Och kunde då ÄNTLIGEN maila in dokumentet till biståndsenheten, dock så har “min” handläggare gått på semester så jag fick helt enkelt maila till hens kollegor. Men sak samma, dokumentet är inne i god tid och jag känner att jag fått möjlighet att få ner alla mina åsikter och synpunkter angående innehållet i själva kommuniceringen.

För att ge er lite perspektiv så kan jag tala om att själva “innehållet” i kommuniceringen låg på ca 1 ½ a4 sida (dvs själva utredningen och det dem annars hade bedömt mitt ärende på det innehållet som handläggaren själv ansätt varit relevant för utredningen) och jag skickade tillbaka närmare 7 st a4 sidor rättningsmaterial och synpunkter. Så förhoppningsvis gör min noggrannhet att man tar ansökan på allvar och inte bara avslår den på orimliga och allmänt kränkande grunder.

Men det är verkligen mentalt utmattande att behöva försvara sig, argumentera, tjafsa och hela tiden behöva ha taggarna utåt, gå igenom alla jäkla kommentarer och tråkiga meningar. Att känna denna pressen hela tiden tills skiten är inskickad och dessutom sätta ytterligare press på mig själv är väl kanske inte det allra smartaste eller det mest hälsosammaste jag har gjort i mitt liv direkt.

Vad händer i veckan – något nytt på gång?

Så denna veckan är det ledigheter från förskolan för båda bustrollen som gäller, sista dagen innan “lovet” var i fredags förra veckan så nu får vi hoppas att vi får fint väder de här veckorna.
Sebastian åkte lite impulsivt till mormor igår em för att få lite “egentid” och vara lite utan lillebror en sväng. Dessutom så hade jag massor med telefonsamtal mm att komma ikapp med här hemma och då är jag inte en så himla rolig mamma hela tiden. Max är dessutom väldigt trött och slutkörd, jag misstänker tyvärr att han har fått något virus eller så igen. Eller nja, det jag misstänker främst är att hans vita blodkroppar är väldigt låga igen för symtomen påminner enormt mycket om hur det var sist.. :/ Han kan sova middag flera timmar, är trött när han är vaken även fast han dessutom sover hela nätterna (dock med sina andningsuppehåll osv) men är lika trött ändå.

Vi har dock ny tid på barnsjukhuset på torsdag då Max ska få behandling igen, så jag ska be dem ta lite extra prover då. De kollar ju honom såklart varje gång vi är där, men däremot tänkte jag be dem specifikt kolla de vita blodkropparna igen och har vi otur kan han ju behöva en större dos av sin antibiotika en sväng för att komma på “fötter” igen. Har liksom ingen lust att han ska behöva må dåligt i flera veckor bara för att det råkar vara “sommar” och ledigheter.

På onsdag kommer även ÄNTLIGEN en stödassistent till Max igen och jag hoppas innerligt på bra väder så jag kan ut och röja med åkgräsklipparen över hela gården samt gå med grästrimmern i kanterna samt runt under tråden i hagen bakom stallet. För har vi tur så kan det nämligen vara så att det blir en rejäl överraskning som händer här framöver! 😀 Dock är det inte helt hundra ännu, utan jag måste få dubbelkollat samt gjort en plan A – B – C – D in case of emergency innan jag vågar gå ut med det här  på bloggen. Men jag lovar att ni blir de första att få reda på vad som ska ske när det är klart, om det blir av! 😉

Hoppas att ni haft en underbar helg, ta hand om varandra! Är verkligen oerhört tacksam för att ni läser det jag skriver och kommenterar så fint och stöttande. Ni är helt enkelt bäst! Stora Kramar från mig och bustrollen 🙂

Allra sista dagen – ångest igen?

Tänk vad snabbt tiden går egentligen, det känns som om den springer iväg emellanåt. Medan när man sitter med alla papper/telefonsamtal osv för att tjata på alla inblandade myndigheter så känns det som om ingenting händer, att tiden står still och att man bara trampar vatten. Men likt förbannat står man här idag och undrar vad som hände med tiden, var det inte alldeles nyss julafton liksom?

Är det någon mer än jag som har ågren över hur man ska lyckas få sommarlovet till något sådär fantastiskt och awesome? 

Man ser överallt hur folk ska iväg på semestrar, de ska campa, resa, de åker till stranden innan frukost, de tar barnen på en massa “spännande” äventyr, det är busland varje osolig dag varvat med lekdejter, fikor, äta ute, gå på museums och baka egna bullar innan bad i egna poolen.

En annan är liksom tacksam om man kommer utanför tomten en sväng pga Maxens sjukdom. Det blir absolut inga busland  (smittohärdar) då bara att åka och handla kan ge Maxen nästan 40 graders feber + sjukdom i flera veckor om man har otur. Och skulle jag lämna huset i all hast innan frukost så beror det troligtvis på att vi redan är sena någonstans eller att Max har ett aptidigt läkarbesök på DSBUS innan en annan ens har vaknat till ordentligt. 

Nä men seriöst, jag känner mig rätt otillräcklig. Att jag inte kan ge mina barn den där perfekta sommaren som “alla andra barn” får. Att jag som ensamstående önskar att jag kunde dela på mig lite mer och ge dem båda det dem vill ha utan att låta respektive komma i kläm.

Och nej jag vet att man inte måste vara den där super aktiva föräldern, jag är fullt medveten om att alla inte har samma förutsättningar. Och jag är fullt medveten om att barnen i denna unga ålder knappast lär få några men för livet. 

Men jag kan väl inte vara ensam om att ha sommarlovsångest/semesterångest? Ensam om känslan av att inte vara tillräcklig?

Kram på er ❤

St Tropez – Self tan Express

Produktrecension St Tropez – Self tan Express

Jag sa ju att jag skulle försöka återkomma angående vad jag tyckte om St Tropez Self tan Express när jag provade den för första gången här i måndags. Nu är jag ju en nybörjare delux när det kommer till detta med brun utan sol men jag har läst väldigt många recensioner, kollat på flertalet olika youtube videor, jämfört olika märken osv.
Så här för ett tag sedan så hade mitt lokala apotek (där jag tyvärr är stammis pga Max alla mediciner osv) en kampanj där de sålde bla St Tropez sortiment samt sitt egna brun utan sol sortiment till nedsatt pris.

Och då St Tropez blivit mitt förstahandsval att köpa så kan man ju säga att jag blev väldigt glad, dock så hade de tyvärr inte just den  sorten inne som jag hade bestämt mig för att köpa. Utan den enda som fanns kvar var just St Tropez Self tan Express men jag kände att man lever ju bara en gång så det fick vara värt att testa ändå, haha.

Men i alla fall äntligen här i måndags lyckades jag få lite tid över så jag kunde hinna prova den då barnen blev extra långdragna i badet, så mamman gjorde ett tappert försök att smörja in sig så noggrant som möjligt och efter konstens alla regler. Samtidigt som jag tappert försökte undvika att barnen skvätte ner mig med vatten så jag riskerade att se ut som en ledsen zebra i huden, haha.

Hur gjorde jag?

Det står på förpackningen att man ska vänta 1 timme för ljusare bus, 2 timmar för medel bus och 3 timmar för mörk bus. Nu har jag ju dock sett en del youtubevideos där resultatet tyvärr inte blivit såpass mörkt/tonat som man önskat trots att man väntat i 2 timmar med denna på. Så jag hade bestämt mig för att testa något mitt emellan (då jag är nybörjare och lite av en fegis) så efter att jag smörjt in hela mig efter konstens alla regler med hjälp av St Tropez egna bus-handske så satte jag timern på 1 ½ timme för att vara på den säkra sidan.

Men innan jag applicerade någon bus överhuvudtaget så såg jag till att skrubba kroppen (extra noga över fötter, knän, armbågar samt andra ställen jag vet att jag lätt blir lite torr på), sen smorde jag in mig (extra noga över fötter, knän, armbågar och övriga torra partier), lät lufttorka för att sedan applicera busen. Nu vet jag att man egentligen ska vänta ett dygn efter att man skrubbat tills man busar, men då den tiden inte finns i mitt liv så gick jag all in och för mig fungerade det alldeles utmärkt.

Resultatet då?

Jag måste erkänna att jag blev riktigt nöjd! Som sagt jag är inget proffs ännu men produkten är väldigt lätt att använda, man ser var man smort in sig pga den färgade moussen och den färdiga färgen blev riktigt bra. Alltså inte orangeaktig eller så, utan en jämn brun ton i huden.
Dock så tycker jag att deras handske var i minsta laget och då har jag ändå minihänder, så någon som har större handstorlek än stl 7 kommer nog ha svårt att inte få mousse på underarmarna och handflatorna trots användning av handsken.

Enda stället jag ser idag att jag lyckats få lite ojämnt på är precis under knäskålarna där jag troligtvis hade behövt en fetare hudkräm/lotion än den jag använde för att få ett bättre resultat. Men annars är jag super nöjd! Jag upplevde även moussen som oerhört dryg och det behövdes inte många pump för att täcka hela kroppen utan jag är övertygad om att denna kommer jag kunna använda länge!

Var köper man?

Jag köpte min via mitt lokala Apotek, men St Tropez sortiment finns på nästan alla olika skönhets shoppar på nätet. Så om du söker på St Tropez Self tan Express så lär du hitta ganska omgående varifrån du kan beställa produkten billigast.

 

Stor kram på er!

Vad göra när man inte kan sova?

Ursäkta min smutsiga badrumsspegel och det väldigt dåliga ljuset, men detta var mitt i natten, haha.

Som ni kanske vet så har jag en hel del sömnproblematik. Dels pga all stress och det stora problemet med att jag aldrig får möjlighet att vara “själv” eller varva ner.

Men den allra främsta anledningen är ju att Max har sina andningsuppehåll när han sover och att han då kastar sig som en liten helikopter som snurrar runt, runt i min 160 säng hela natten lång. Vilket även resulterar i att jag ständigt måste passa honom, se till att han inte rullar ur sängen, inte slår sig, inte trasslar in sig i slangen från matdroppet, trösta honom när han behöver osv.

I alla fall så har jag ett litet badrum i anslutning till mitt sovrum så jag ständigt kan höra vad han gör och snabbt kika in för att säkerställa att han inte är på väg att slå sig eller liknande. Därav det dåliga ljuset också, haha.

Men jag fick ett ryck efter att ha legat och försökt somna i flera timmar och tänkte att jag kan ju lika gärna passa på att klippa topparna på mig själv. Något som jag faktiskt brukar göra då jag har haft svårt att få till tid för mig själv och på så vis inte kunnat boka tid hos frisör.

Kändes jäkligt skönt att få bort alla slitna toppar och håret kändes äntligen mkt friskare. Vad tycker ni? Blev det ok? 😊 Någorlunda jämt och ok tycker jag i alla fall! Drömmen är dock att få möjlighet att gå till frisören snart för en riktig klippning, kanske någon härlig färg eller nyansering samt så saknar jag ju mitt långa hår såklart! Så en förlängning är något som står högt upp på den här mammans önskelista 😜

Brukar ni klippa er själva eller går ni bara till frisör? Och vem är det som klipper era barn? Vågar ni göra det själva eller är det bara frisören som får röra deras goa lockar? ❤

Det blev i alla fall ok anser jag för att vara ett infall mitt i natten, haha.
Ursäkta stöket i bakgrunden, haha.

Hoppas att ni får en underbar måndag! Tyvärr är Max stödassistent/avlösare sjuk idag så jag får försöka trolla med tårna och få ihop veckan ändå. Största oron är dock mat handlingen samt eventuella mediciner som behöver hämtas. Sen skulle jag verkligen behöva vila pga knappt någon sömn alls, plus att jag hade tänkt fortsätta greja ute på gården idag igen då jag fick köpt bensin till klipparen i helgen. Så får hoppas att inte hela gården hinner växa igen innan jag lyckas få hjälp nästa gång. Nästa planerade datum är liksom inte förrän den 12/7 och sen inte förrän 26/7..

Kommer bli spännande att se hur jag ska få ihop denna månaden, men det löser sig förhoppningsvis. Otroligt trist bara när man är beviljad 24 h per vecka och inte får hjälp några timmar alls.

Stor kram till er ❤

Vattenkrig och solsken!

En fantastisk lördag, massor med bilder, kärlek i mängder!

Lördag

En helt underbar lördag blev det som började med strålande solsken, sen dök barnens mormor, moster och min mormor upp för några härliga timmar i solen med bustrollen. Moster hade vattenkrig i tankarna och hann väl inte ens mer än uttala ordet innan kriget var i full gång, haha. 😀
Vilket i sin resulterade i en dygnsur moster och mormor, medans killarna tjöt av skratt samtidigt som vattnet flög över gräsmattan. Som ni kanske ser på bilderna så lyckades jag fånga en hel del goa underbara fantastiskt roliga ögonblick på bild!

Sen avslutade vi dagen med att vara barnvakter åt två underbara barn vars hela familj vi brukar umgås med när tillfälle ges och Max är tillräckligt frisk. Kändes så skönt att kunna hjälpa dessa underbara människor när de alltid ställer upp så mycket för mig och pojkarna.
Så vi rensade i trädgården, lekte, åt glass, hoppade studsmatta, pusslade, kollade på film och avslutade det hela med bananpannkakor tillsammans. Så kul när alla 4 bustrollen lekte fantastiskt tillsammans och hade så roligt tillsammans!

Söndag

Imorgon måndag kommer jag äntligen att få lite avlösning igen så förhoppningsvis får jag lite gjort då nästa avlösningstillfälle inte är förrän om ca 2 veckor efter det. Så behöver kolla igenom kylskåpet/skåpen i köket och se om jag behöver bunkra upp med mer.

Idag har vi bara myst allihopa och laddat batterierna, pojkarna har badat balja med massa badskum och vattenleksaker i vårt lilla badrum medans jag till och med har hunnit unna mig en dusch, haha. Tanken från början var att vi skulle vart ute idag men då det blåser och har blåst som tusan hela dagen så planen med utomhusbad och gårdsgrejande lades på hyllan. Istället har vi sovit middag tillsammans i min säng och pysslat inomhus.

Jag har även hunnit smörja in mig med St Tropez express tan för första gången så jag ska försöka återkomma imorgon med vad resultatet blev och vad jag tyckte om den, jag hoppas verkligen inte att jag blir orange i alla fall för då lär jag skrämma ungarna på dagis mer än den gången de tyckte att jag såg ut som en vampyr för att jag hade tatuerat mina ögonbryn, haha!

Hoppas verkligen att ni har haft en helt underbar helg, så nu ser vi fram emot en ny vecka med helt nya möjligheter och en helt ny månad. Jag har nämligen bestämt att Juli ska bli vår månad där saker och ting vänder till det bättre! Kram på er!